Senaste inläggen

Av minkarusell - Måndag 12 aug 14:44

Idag åkte min fästman hem till sig med bussen och jag var förbi apoteket. Jag tar många olika mediciner. Jag tar mot psykiska symtom, sköldkörteln, blodtrycket samt mot astman. Ja just ja, även järntabletter för låga värden, ska snart göra nytt blodprov och se om det blivit bättre. I så fall ska jag be läkaren skriva ut järntabletter, för dom jag har är ganska dyra.


Och förutom alla dessa mediciner har jag en CPAP som gör att jag sover bättre. Men det är bra att det finns mediciner och andra hjälpmedel. För utan det skulle jag inte fungera "normalt" utan må fruktansvärt dåligt. Fast till ett glädjande besked som jag fick i fredags, jag ska sänka dosen på en av mina mediciner. Och funkar det och jag mår bra kommer jag att sätta ut den helt!


För om jag inte behöver den så är det ju toppen, ju mindre mediciner dessto bättre, OM jag mår fortfarande bra. Skulle det bli sämre mående säger jag till läkarna och börja om igen, värre än så är det inte.


Men nog om det...imorgon ska jag handla mat samt tvätta och städa lite. För på onsdag ska jag till psyk på samtal hos terapeuten och efter det ska jag möta upp min bästa vän och hon kommer att följa med mig hem och sova över en natt.


Hoppas att ni har fått en bra start på veckan alla! <3

Kram på er <3

ANNONS
Av minkarusell - Fredag 9 aug 12:05

Idag kommer min fästman till mig, det ska bli trevligt, mysigt och roligt. Vi skrattar så mycket nuförtiden när vi umgås med varandra. Vi kommer även att dricka upp vinet som blev kvar sen förra helgen. Så då får vi skratta lite extra mycket.


Just nu lyssnar jag på P!NK. Hon har många bra låtar, men en favorit är "So what". Den är härig att lyssna på när man behöver en spark i baken. För det behöver jag känns det som. Ska gå till apoteket samt till affären idag, sen kommer min fästman och då ska jag laga pasta carbonara till middag. Det är ju så gott.


Jag hoppas att ni får en trevlig fredag alla! <3

Kram på er <3

ANNONS
Av minkarusell - Torsdag 8 aug 19:37

I mitt tidigare inlägg om kärlek är jag fortfarande i den känslan, men en sorg inom mig vill ut. Jag hade ett samtal på telefon idag med en nära och den personen mådde inte så bra och det oroar mig ganska mycket.


Kärlek i sig är oskyldigt, äkta och god. Men det finns en annan sida eller en "nära ovän" till kärlek och det är svek, falskhet, obesvarad och även sorg.


Idag kände jag att en nära som jag älskar är i ett jobbigt skedde i livet och det gör att min kärlek även känner en stor sorg över dennes situation. Jag är maktlös. Jag kan inte göra nåt. Det jag kan göra är att lyssna och trösta, samt be till Gud att denna person kommer att få det bättre snart. För Gud kan hjälpa och trösta mig iaf.


Att jag som var så glad kunde helt plötsligt vända om i känslan och känna ledsamhet, men det är ju faktiskt naturligt med tanke på vad min nära berättade till mig. Jag är på ett sätt vis nöjd över att jag KAN känna sorg mitt i allt. För ca ett halvår sedan var det nästan omöjligt. Jag tog höga doser av en medicin och var som "nerdrogad". Jag kände varken glädje eller sorg.


Men nu lever jag. Jag kan känna alla olika känslor, men på ett behärskat sätt. Jag älskar livet. Trots min svåra psykiska ohälsa och sorger över mina nära och kära. Och min egna sorg över att livet blev långt ifrån vad jag tänkt mig. Jag blev psykisk sjuk, ja jag kallar mig för det, för det är ju det jag är. Men jag har hittat hem i tron på Gud och vill sprida så mycket kärlek som det går att göra.


Nu har jag fått skriva av mig, hoppas att ni tyckte detta var ett intressant inlägg, kommentera gärna. Jag önskar er alla en fortsatt trevlig torsdag och ta hand om er! <3

Kram kram

Av minkarusell - Torsdag 8 aug 11:27

Jag bjuder er på dikt/reflektioner som jag har just nu:


Livet är värdefullt.

Dina tankar och känslor

är sanning

för just dig.

Alla har olika uppfattningar

om vad

livet är.

Min sanning

är

kärlek.

Men vad är då kärlek?

För mig är det människor

som sprider

goda gärningar

och

medkänsla.

Att finnas där för en annan

när

livet är hårt.

Men också glädjas i medgångar.

Livet är ju så olika

för olika människor

och alla

vill/tycker olika.

Men det mest basala

som kärlek tror

jag att dom flesta tycker är

livets mening, för utan den

slocknar

livet.


Ja det var lite tankar från mig...jag önskar er alla en fin torsdag! <3

Kram på er <3

Av minkarusell - Onsdag 7 aug 16:20

Jag har en olustig känsla att nåt hemskt kommer att hända. Vad eller vem som blir drabbad vet jag inte, än. Jag hoppas att det "bara" är mitt bagage som spelar mig ett spratt, för när nåt bra hände varade det inte länge. Men nu flytter mitt liv på med positiva händelser.


Jag får försöka att tänka positivt och be till Gud, att bli kvitt mina obehagliga känslor. För det som sker, det sker och det finns en mening med allting tror jag. Bra som dåligt. Positiva händelser ger fina minnen och dåliga ger en livserfarenhet.


Hoppas att ni har en trevlig dag alla och ta hand om er! <3

Kram <3

Av minkarusell - Måndag 5 aug 12:31

Panikångest. Spyr och spyr. Jag får ingen luft. Jag längtar tills det går över, för det gör det till slut. Jag som haft sådana underbara dagar.


Men det är bara att gilla läget. Försöka att andas lugnt. Skriva här på bloggen och lyssna på musik. Så snart så. Men under tiden jag skriver springer jag om vartannat in till badrummet och spyr eller spottar upp segt slem. Men nu ska jag fokusera och skriva om nåt annat.


Helgen som var, var helt fantastisk. Jag hade en liten fest på fredagen. Jag bjöd på vin, kex och mögelost, chilinötter. Gästerna hade med sig gåvor åt mig, en vinflaska, en vackert fat och en fin choklad ask med god choklad i. Jag älskar dom allihopa!


Jag har sån tur att ha så fina människor runt om mig. Och min älskade fästman. Han hjälper mig otroligt mycket och vi har fått som en ny start med våran relation. Vi har mer kvalitets tid tillsammans nu sen vi blev särbos.


Jag är lyckligt lottad. Min panikångest och mina andra psykiska symtom ska INTE förstöra min lycka. Det gör dom inte längre. Så fort panikångest attacken gått över älskar jag mitt liv igen och jag tror inte jag skulle uppskatta livet lika mycket utan all skit, om jag får uttrycka mig så.


Så ja det är inte synd om mig, jag tycker inte synd om mig själv heller. Det är nåt jag inte gillar - självömkan. Jag tycker att det finns så många andra som har det mycket värre än mig, dom i svält och krig. Dom är det synd om på rikitgt.


Nu har panikångesten lugnat ner sig. Så härligt!!! Jag är en "fighter" och jag kämpar på och låter aldrig det jobbiga hindra mig igen. Visst det är svårt att gå ut när jag spyr och spyr men EFTER det finns ingen stopp på mig. Jag gör mer saker nu än vad jag gjort på flera år pg a rädsla förut. Visst nog blir jag rädd ibland men jag försöker att göra saker utanför lägenheten ändå.


Jag ska äta nåt litet nu, har ju spytt upp min frukost. Jag önskar er alla en trevlig start på veckan! <3

Kram på er <3

Av minkarusell - Lördag 3 aug 11:26

Igår kväll var helt magisk. Festen blev lyckad. Vi åt och drack gott, spelade sällskapsspel och skrattade mycket! Jag fick fina gåvor också. Det var så trevligt.


Jag har verkligen så mycket kärlek runt om mig. Jag är så tacksam över mitt liv, trots mina psykiska besvär. Jag utvecklas för varje vecka som går, åt det bättre och det ser även mina nära och kära att det gör.


Så går kvällen kommer jag minnas länge och njuta utav den helt fantastiska sällskapet som jag hade. Idag ska jag mest bara ta det lugnt med min fästman.


Jag önskar er alla en trevlig lördag! <3

Kram <3

Av minkarusell - Fredag 2 aug 11:39

Igår kväll/natt var jag så ledsen. Jag grät säkert över en halvtimme i omgångar. Jag hade panikångest, men inte som jag brukar ha den, utan nu var det hjärtat som slog hårt och snabbt.


Jag "försvann" in i gamla trauman i tankarna. Jag försökte intala mig att det var då och nu är nu. Att jag är säker och trygg hemma. Jag börjar nästan gråta nu när jag tänker på hur det var igår kväll/natt. Tankarna snurrade från trauman till min sorg över farmors bortgång. Jag sörjer henne fortfarande trots att det gått ca 2 ½ år. Jag älskade henne så mycket. Hon var min största förebild. Vårt band mellan oss var starkt. Det var till henne jag vände mig till med mina problem som jag hade, speciellt i tonåren.


Jag saknar henne enormt mycket. Jag har ånger inför att det tog mig 10 år att åka och hälsa på henne. Vi åkte dit med bil när hon fyllde år för några år sen och hon blev så glad. Hon var pigg för hennes ålder och klar i huvudet. Jag önskar att jag hade mod och ork till att åka till henne utan att det måste ha gått 10 år. Men det hade jag inte tyvärr. Min f*bannade psykiska ohälsa hindrade mig. Den var mitt fängelse, men nu börjar jag må bättre och jag hade viljat att hon fick se det.


Fast jag tror att hon kan se det. Känna det. Hon finns för alltid i mitt hjärta. Jag bad igår till Gud att hon har det bra där hon är nu och till slut så lättade ångesten och jag slutade gråta och somnade med en blöt kudde.


Men idag blir det FEST. Det kommer att bli så roligt. Jag har längtat i flera veckor efter den här festen. Så bara att göra sig iordning och tänka glada tankar. Min fästman kommer till mig om några timmar, så då blir det att äta middag och sen blir det fest, då kommer fyra av mina nära och kära till mig.


Jag önskar er alla en trevlig helg och ta hand om er <3

Kram på er <3

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se