Senaste inläggen

Av minkarusell - Söndag 15 juli 13:58

Värme, värme, värme. Det är härligt, men det behövs regn. Jag har redan hört talas om många bränder runt om i Sverige, vilket med störst sannolikhet beror på torkan. Man ska även vara sparsam med vattnet. Jag har en konstant oro i kroppen när det är så här. Men har ändå haft väldigt lite ångest attacker, vilket är jätte skönt.


Jag och sambon njöt av värmen på balkongen igår kväll och vi drack några goda kalla öl. Det finns ju tyvärr inte så mycket att göra, så då är det lika bra att bara njuta och hoppas på att regnet kommer snart.


Idag blir det att gå till tvättstugan och tvätta upp sängkläder och kuddar, kläder tvättar jag i lägenheten. Men annars bllir det att bara ta det lugnt. Jag har ju varit på promenad alla dagar den här veckan, men idag får det vara, det är ca 30-31 plus grader ute nu.


Ha en fin dag alla och ta hand om varandra! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Fredag 13 juli 10:28

Igår kväll svävade jag på moln, jag gick emot ångesten och klarade av flera saker att göra. Kanske svårt för en del att riktigt förstå, som tex min mamma som har svårt att sätta sig in min situation. Hon kanske har levt i förnekelse i flera år? Men nu senaste året verkar det som om hon insett min situation, vilket känns bra. Nu har hon lite mindre "krav" på mig. Hon blir sällan besviken på mig också, för jag försöker att förklara på ett sätt som gör att hon äntligen förstår.


Hon är perfektionist och lite kontrollerande. Så hon vill gärna att saker och ting ska ske på hennes sätt, vilket inte funkar på mig. Förut när jag gjorde små framsteg, så sa hon inte så mycket utan tyckte väl att det inte var nåt speciellt, jämförde mig med hur mycket hon hade klarat av. Det är skillnad på hur mycket människor klarar av och att jämföra sig med andra mår man inte bra av. Man ska alltid utgå från sig själv och vart man vill i livet. Prova sig fram av vad man klarar av, lite i taget.

Men nu är hon mer peppande och kan till och med ge mig lite beröm. Det känns så härligt med bekräftelse från min mamma. Visst jag har min bästa vän och min sambo samt terapeuten som stöttat mig oerhört mycket i min utveckling och tillfrisknande, men att även få det stödet från min mamma är speciellt.


Det finns så mycket att skriva om min mamma, har analyserat sönder henne (med min terapuet och även med min bästa vän) för att förstå varför hon beteer så som hon gör, men det ska jag skriva om en annan gång. Hoppas att ni har en fin dag alla! :)

Kramar

ANNONS
Av minkarusell - Torsdag 12 juli 19:27

Så vad har jag gjort för produktivt idag. Promenad - ja. Städat badrummet - ja. Sättit igång en tvättmaskin - ja. Jag kan inte låta bli att känna mig stolt. Jag krossade ångesten idag! Så nu mår jag riktigt bra, av att lyckats med allt detta på samma dag. Blir dessutom lycklig av det vackra och soliga vädret.


Det blir inte längre inlägg än så här, hoppas att ni har en trevlig kväll alla! :)

Kramar

Av minkarusell - Torsdag 12 juli 16:36

Nu har jag uppdaterat presentationen igen, därför att jag ska slippa upprepa en del saker som jag varit med om och inte behöva förklara om mitt mående. Det blev lite tjatigt tycker jag, så nu blir det mindre upprepning och mer intressanta innehåll - hoppas jag att ni kommer att tycka. :)


Visst ibland kommer jag att skriva om vardagliga händelser, typ om hur det går med mina nya rutiner som är att; städa fem dagar i veckan osv. Men ska försöka att inte skriva allt som går att läsa i presentationen.


Nu ska jag städa i badrummet. :)


Ha en fortsatt trevlig dag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Torsdag 12 juli 10:11

Jag har senaste tiden skrivit mycket om den psykiska ohälsan samt om mental träning. Men nu tänke jag även fokusera på den fysiska hälsan. Jag börjar med att utgå från mig själv, för att sedan ge lite tips.


Nu på morgonen vägde jag mig och vågen visade 98.1kg Jag är 1,63cm lång så det är ganska mycket övervikt eller som bmi skulle visat; fetma. Hur mycket fetma jag har bryr jag mig inte om att kolla på bmi, eftersom jag tycker att den är lite missvisande. Men i alla fall jag behöver gå ner i vikt, men jag ska berätta varför jag blev så överviktigt (hela historien men ändå kortfattat).


Jag vägde ju endast 37 kg för ca 11 år sen då jag hamnade på psykiskatrisk avdelning och när jag åkte hem efter ca 3 månader vägde jag ca 47-48kg. Jag återhämmtade mig bra efter ca ytterligare 3 månader vägde jag ca 55-56kg. Jag trodde att vikten skulle stanna där, eftersom det var min "normal" vikt, som jag trivdes med. Jag hade börjat äta mer godis och kakor och chips, det blev alla dagar i veckan. För jag tänkte att jag inte ville gå ner så mycket i vikt igen. Men ungefär 3 månader till vägde jag ca 67-68kg. Nu började jag känna mig lite tung. Jag hade fått ny medicin, vilket gjorde att jag hade svårt att låta bli att äta, samt att den gjorde att jag hade det svårare för att gå ner i vikt. När jag vägde mig ca ett år senare visade vågen ca 80kg.


Efter det mådde jag sämre igen (inte pga vikten utan jag hade varit i ett destruktivt förhållande) och lade in mig på en psykiatrisk avdelning igen ca 4 månader. Jag flyttade till egen lägenhet efter det och vikten hade varit stabil under tiden jag varit inlagd. Men för varje år som gick vägde jag mer och mer och för ca 1 år sen upptäckte läkaren att jag hade för låga sköldkörtel nivåer, vilket gjorde att det var svårt att behålla och gå ner i vikt. Jag fick medicin mot det, men lyckades ändå inte gå ner i vikt, trots att jag har försökt. Men värdena går upp och ner, så jag kommer nog att få höja dosen snart igen.


Så det var min vikt resa, det blev mycket fokuserat på min vikt, vilket jag egentligen inte gillar att skriva om, det är bättre att fokusera på att må bra psyskikt och ha regelbunden motions vanor. För jag var och tog blodprover inför min årliga hälsokontroll som jag gör en gång per år eftersom jag äter psykofarmka. Två veckor efter blodproverna togs träffade jag psykiatrisjuksköterskan. Hon tog blodtryck, vikt och EKG. Allt såg jätte bra ut (förutom vikten)! Även blodproverna såg bra ut! Inga tecken på diabetes, låga blodfetter och bra levervärden. Så även om jag är överviktig såg det bra ut trots att jag varit många år vägt över 90 kg. Men jag vet det är ingen ursäkt till att fortsätta vräka i sig onyttigheter.


Efter hon tagit alla tester så utvärderade hon min psykiska hälsa. Jag fick fylla i ett fråge formulär som tog både deperission och ångest i samma formulär. Hon räknade ihop poängen och jag fick tyvärr mycket höga poäng på båda dera. Det var tråkigt, men det är så det var just då. Men sen det testet gjorts för ca 2 månder sen, så känner jag att jag mår bättre. Jag har fått mer energi och är mer envis om att gå emot ångesten. Så nånting håller på att hända, nåt positivt som jag inte trodde för ca ett år sen att livet kunde slå en u-sväng till det positivare. Jag känner mig gladare allmänt, men har mina dipp ibland, men tar mig alltid till ett gladare tillstånd efter ett tag.


Det blev ett långt inlägg, hoppas att ni orkat läsa hela. :) Nu ska jag äta nåt och dricka en kopp kaffe.

Ha en rikitgt härlig dag alla och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Onsdag 11 juli 14:28

Jag vet inte om jag är knäpp, men jag har städat kylskåpet alldelse nyss i denna värme! Det var säkert ett halvår sen sist. Så det var väl behövligt. Det tog ca en timma och tjugo minuter. Men nu ska jag hålla det rent och torka ur den lite då och då, så slipper det bli så skitigt och mycket slit.


Innan dess var min bästa vän på besök och vi pratade och vi drack för en gångs skull inte kaffe utan ett glas vatten istället :) Nu ska jag bara ta det lugnt ett tag för att sen duscha. Men det blir nog en kvälls promenad med sambon.


Ha en riktigt härlig dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Tisdag 10 juli 13:08

Igår skrev jag om att utmaningar gör att man utvecklas som människa samt om hur man kan gå tillväga med det. Om ni undrar varför jag tycker sånt är så intressant är för att jag för ca 13 år sen gick en två år lång utbildning och fysisk och psykisk hälsa. När jag insjuknade i psykisk ohälsa för ca 11 år sen, "glömde" jag bort det jag pluggat, tror att det är i sammband då jag började må dåligt som gjorde att jag nästan fick en "black out". För när jag hamnade på en psykiatrisk avdelning var jag i vädligt dåligt skick. Jag vägde endast 37 kg och var djupt depprimerad.


Men nu när jag äntligen börjar att må bättre kommer allt det jag lärt mig att komma tillbaka, det tog "bara" 11 år, men bättre sent än aldrig. Det är som om jag börjar känna mig mer som mig själv, vilket är helt underbart. Jag vill få tillbaka mina snabbt tänkta svar och konversationer som flytter på. För medicinerna som jag tar gör att tankarna blir slöare och mina känslor bedövade. Jag är egentligen en känslo människa, men inom psykiatrin verkar det vara en sjukdom. Jag har fått göra en utredning och fått tre diagnoser och jag har inte bipolär, så varför ska jag äta medicin mot det kan man ju undra? Nej, dags att fundera på att sänka den medicinens dos eller sätta ut den helt. Det ska jag disskutera med läkarna efter sommaren.


Jag kommer säkert tycka att det känns ovanligt med att få tillbaka ett större spektrum av känslor, bra som dåliga. Men det är ju sån jag funkat som person tills jag fick medicinen. Ända sen jag var barn till ung vuxen har jag haft svängningar i humöret men aldrig på ett sjukligt sätt enligt mig och säkert tycker andra så också. Så medicinen har förstört min personlighet! Som jag skiver i min presentation; förut var jag annorlunda. Mer driven och uttåtriktad och litade på människor i stort sett. Ja, nu är det dags att få tillbaka mitt liv!


Snart kommer en kompis förbi på en kopp kaffe, ska ladda kaffebryggaren nu.

Ha en riktigt fin dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Måndag 9 juli 20:24

Jag funderar på hur man blir mer sitt autentiska jag. Hur blir man den man vill vara? Jag tror att det gäller att lyssna innåt mer än vad man fokuserar på det som finns på ytan. Att man ibland tänker på vad man själv vill och vad hur man vill utvecklas som människa.

Jag tror att vi alla behöver små utmaningar för att utvecklas, det behöver inte vara nåt stort. Det kan vara att man (som jag) bestämmer sig för att städa fem dagar i veckan, ha det som en ny rutin. Eller söka nytt jobb eller utbildning. Man får anpassa untmaningen från hur man har det just nu. Utgångspunkten är alltid nuet. Inte titta bakåt på det man inte lyckats med förut, utan se framåt. Men ha ändå en utmaning som man kan tänkas klara av. Det får ju inte bli som tex; gör det du drömmer om. Jag menar jag har många drömmar men vet att en del av dom är ouppnåliga, nu och i framtiden. Jag vill inte att drömmar ska krossas eller så, utan bara det att man är realistisk. För om man "jagar" drömmar som är för svåra för en, så blir besvikelsen större, vilket kan resultera till att man knäcks och inte vill/vågar sig på en ny utmaning. Det är ju inte meningen heller, man ska ju må bra och kunna känna sig lycklig. Leva sitt liv som man vill och som man trivs med. Utmaningarna ska vara nåt som berikar dig som människa, som gör att du lever ditt liv fullt ut.


Så för att bli den man vill vara krävs det att man lyssnar ordentligt innåt och gör en förändring i att göra det man vill för att uppnå sina mål. Små steg i taget framåt. Ibland större steg. Bara det är åt "rätt" riktning. Märker man att det håller på att utvecklas åt ett håll som man inte riktigt vill får man göra en omvärdering. Vad vill jag? Vad kan jag göra för att påverka mitt liv dit jag vill att det ska vara? Hur ska jag "vända" om och fortsätta mot dom mål som jag har? Det är några bra tankeställningar tycker jag. Det hjäper en att få det liv som man vill och ja, till och med önskar.


För att hoppas på att få ett annorlunda liv hjälper inte. Eller "jag kanske ska försöka". För att hoppas är som att man tror att allting kommer att lösa sig av sig självt, vilket det sällan gör. Man måste (nu gillar jag inte att använda mig av ordet måste, men i det här fallet är det faktiskt så) ta kontrollen över sitt eget liv. För ingen annan kan göra det åt dig hur mycket man än hoppas på det.


Det var lite tips från mig på om hur man kan gå tillväga med utmaningar som gör att man utvecklas som människa. Så tycker ni att det verkar vettigt, skriv gärna en kommentar om vad ni tycker.


Ha en fin kväll alla! :)
Kram på er

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7
8
9
10
11
12 13
14
15 16
17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Allt mellan himmel & jord med Blogkeen
Följ Allt mellan himmel & jord med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se