Senaste inläggen

Av minkarusell - Onsdag 24 okt 09:34

Igår kväll satt jag vid datorn och skrev på min bok och det blev lite läskigt, det är en psykologisk thriller. Jag har inte nån direkt utbildning om hur man skriver en bok, men jag har varit på fyra olika skrivar kurser/läger i tonåren. Vilket har gett mig några verktyg när det gäller skrivandet, men jag inriktade då på att skriva dikter.


Så jag vet inte riktigt hur man skriver en bok på bästa sätt, men det ska nog gå bra. Min strategi är att dela upp den i tre delar och fylla på kapitel allt efter som. För jag har många ideèr till början, mitten och slutet av boken därför har jag delat upp den i tre delar, alltså tre olika dokument.


Jag tror att det blir lite enklare så, men jag kanske skulle dela upp boken i fler dokument?? För att sedan sätta ihop den. Typ kapitel för kapitel. Men då blir det så många sparade dokument så därför får tre delar räcka. Men jag kan ju alltid ändra det på det om jag tycker att det blir för rörigt.


Jag lär ju mig så om jag kommer att ha skrivit färdigt en bok, får jag erfarenhet till hur jag ska skriva nästa bok. För fler böcker kommer det att bli!


Jag älskar när jag ser i mitt huvud hur allting i min egna lilla värld är uppbyggt. Hur personerna ser ut. Vilka peronligheter dom har. Hur handlingen är och hur den börjar och slutar. Några meningar som dyker upp i mitt huvud till ett kapitel som inte lämnar mig, utan först när jag skrivit ner dom kan jag släppa det.


Så att skriva är min stora passion och är en del av mitt liv. Det finns alltid där. Jag har redan ca tre andra böcker som jag vill eller snarare ska skriva så småning om. Jag har även några gemensamma böcker jag vill skriva med min bästa vän och kan avslöja att en av dom är en handbok om hur man ska bemöta människor som mår dåligt fysiskt eller psykiskt. För vi har erfarenhet om hur man inte ska bli behandlad. Men den boken får ligga och damma i våra huvudena ett tag till. :)


Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om mitt skrivande men sätter punkt för det nu. Ni som läser min blogg ska ju finna detta inlägg intressant.


Hoppas att ni har en fin morgon alla, nu ska jag dricka en kopp kaffe. :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 23 okt 09:02

Jag funderar på vad som är "äkta" kärlek i ett förhållande. Jag tycker att det är när man sätter den andra i främsta rummet utan att för den delen tappa bort sig själv. Att man älskar den andra personen så pass mycket att man ger den andra utrymme att växa och göra saker som han/hon mår bra av.


Men vad gäller det när den andra personen känner sig olycklig i förhållandet eller mår dåligt psykiskt av andra orsaker, vad gör man då? Jag tycker att man först och främst pratar med den andra på ett icke dömande sätt. Att man lyssnar till vad den andra har att säga. Om det gäller att partnern är olycklig i förhållandet ska man nog fråga vad det är som gör han/hon olycklig. Om det är nåt man tillsammans kan ändra på.


Men hur ska man göra om man inte kan hjälpa sin partner för att han/hon mår extremt dåligt psykiskt? Jag tror att det bästa är att försöka få sin partner att själv söka hjälp hos en terapeut eller kurator på en vårdcentral. Men om han/hon inte vill det blir det svårare. Hur gör man då utan att dras ner själv? Det finns olika lösningar på det också, men mer smärtsammare alternativ. Om personen inte mår allt för dåligt kan man tex flytta isär ett tag eller i värsta fall ringa psykjouren för att få hjälp med eventuell inläggning, tyvärr mot partnerns vilja.


Ja vilket som är det smärtsamt. Men ibland måste man fatta svåra beslut. Man måste hitta modet att våga prata med den man har ett förhållande med, för utan kommunikation faller allt till slut. Man slutar att känna äkta kärlek. För kärlek är även att bry sig om att den andra har det så bra som möjligt.


Så ser jag på vad äkta kärlek är.


Ha en fin dag alla och ta hand om er! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 22 okt 14:48

Jag har abstinens. Men bästa vän är tyvärr inte hemma, hon är bortrest till torsdag. Så i fyra dagar kommer jag inte prata eller träffa henne. Det är jobbigt för hon är ju som min egen privata terapeut.


Hon får min ångest nivå lägre och nu är det lite kämpigare, men jag får hitta på andra saker för att distrahera mig. Försöker att skriva min bok, men svårt att koncentrera mig när jag inte fått mitt dagliga samtal med henne. Visst jag har min sambo, men det är inte på samma sätt som vi konverserar på.


Hon är som min närmaste anhöriga förutom min sambo. Hon betyder lika mycket som min kära bortgångna farmor gjorde. Men blodsband är inte alltid det starkaste.


Jag börjar tänka på min farmor nu när jag sitter och skriver. Jag saknar henne olidligt mycket! Hon var min modersgestalt, den största stöttepelaren. Sen jag var i början av tonåren tills hon dog för snart två år sen har hon varit min livboje. Jag vet helt ärligt inte hur det skulle ha gått för mig utan henne. Jag har ett tungt bagage men hade inte hon funnits i mitt liv skulle det sett mycket värre ut. Jag hade kanske inte suttit här idag. Jag har psykisk ohälsa till följd av mitt förflutna, men utan min farmor skulle jag inte levt. Det är jag ganska säker på.


Jag saknar våra samtal över telefon, hennes fina handskriva brev, hennes förmåga att få mig lugn, alla våra samtal mellan himmel och jord. Vi grät och skrattade om vart annat.


Jag är så glad över att mitt liv var utan kaos, alltså livssituationen med ett lugnt och tryggt liv, innan hon dog. Jag hade fortfarande ångest prombematik när hon gick bort men allt annat var ju som bra. Hon kunde dö i frid av att veta det. Hon sa på dödsbädden, klar i huvudet ända in till döden, att hon är så lycklig över att jag förlovat mig med en underbar man. Hon sa att hon kände sig lugn eftersom jag hade en stabil man i mitt liv.


Att få den bekräftelsen av henne var det bästa hon kunde ge mig just då. Hon är oersättlig. Jag älskar henne, men ord går inte beskriva min tacksamhet över att hon fanns i mitt liv.


Jag är så tacksam över att jag har min bästa vän i mitt liv. Hon tillför allt det min farmor tillförde. Med detta i mitt sinne ska jag lägga mig ner och vila en stund.


Ha en fortsatt trevlig dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Måndag 22 okt 09:45

Nu bjuder jag er på en dikt ur hjärtat.


Blommans skörhet väntar på

lyckan.

Dennes skönhet förblindar.

Den växer utav

kärlek.

Rädslan över att bli

nedtrampad på är outhärdlig.

Rädslan över att bli

plockad eller skuren av någon

är panik i skräck.

Blomman skyddas av änglar.

den känner en stor

trygghet trots allt.

Det vackra torkar och slocknar

sakta.

Men blomman har skänkt

glädje

till många och

minnet av den består.


Det här är nog bland dom finaste dikter som jag skrivit. Hoppas att ni som läser bloggen också uppskattar denna dikt. :)


Nu ska jag brygga en kopp kaffe, ha en rikitgt trevlig start på veckan! :)

Kram på er

Av minkarusell - Söndag 21 okt 10:25

En sak som jag funderat på är hur en del människor förväntar sig få nåt tillbaka när dom gett något till nån annan. Jag älskar att ge en komplimang eller en kopp kaffe utan att förvänta mig att få det tillbaka. Jag tycker det är fint att bara få ge.


Visst det är alltid roligt att få nåt av någon annan person, men bara om denne ger av godhet och inte för att förvänta sig nåt i gengälld. Det gillar jag inte.


Sen så finns det en annan slags förväntning, där människor förväntar sig att en tex film ska vara bra och blir besviken om den inte är det. Varför vara beviken över nåt man inte kan göra nånting åt? Varför inte bara aceptera att man inte fick presenten som man ville ha eller se en bra film som inte var det?


Men det är ju en sak man kan öva sig på att inte ha för stora förväntnigar, förut hade jag många förväntningar, men insåg efter många år att det ger en dålig eftersmak av nåt man inte styr över.


Det är som sagt ett förhållningsätt till livet och jag behärskar det ganska bra när det gäller just detta.


Ha en skön söndag alla och ta er tid att göra ingenting! :)

Kram på er

Av minkarusell - Lördag 20 okt 11:04

Jag skrev för en liten stund sen om vad som gör mig lycklig. Men jag har även en till sida av mig av vad som jag gör mig lycklig. Ni kanske kommer att tycka att jag är konstig, men jag är en komplicerad person, trots att jag är väldigt optimisk av mig och för det mesta positiv inställd till livet.


Den lyckliga sidan av mig är även det mörka och djupa, som jag faktiskt kan känna lycka utav. När jag känner mig lätt nedstämd kan jag få lyckliga känslor just för att jag har ett brett känslo register och det njuter jag av. Att kunna hoppa från positiv till negativ/realist är helt underbart tycker jag.


Det hjäper mig att skriva min bok att komma i kontakt med den mörka sidan inom mig. Att jag har kontroll över mina känslor, så att jag kan ha både ljust till mörkt. Förut kunde jag inte styra över mina känslor, dom bara spretade åt alla håll och jag mådde väldigt dåligt av det. Så därför fick jag psykisk diagnoser samt medicin.


Men nu är det ett nöje att kunna ta fram det som är lite mer negativt, enligt normen det vill säga. Alla människor har nåt gott och ont inom sig tror jag. En del plockar fram det mer än andra. Medans den "normala" oftast är i konakt med den goda sidan i sig.


Jag känner en otrolig tillfredställelse av att vara som jag är, en "gott & blandat påse" med kontroll över det hela. Jag är den jag är och jag älskar det.


Så länge jag inte skadar mig själv eller andra så kan jag ta medicinerna i den dosen dom är i just nu. Jag ska prata om detta med min terapeut nästa fredag och höra vad han tycker om att jag har alla dessa sidor inom mig och att jag blir lycklig av det. Han kommer förhoppningsvis att tycka att det är bra, så länge som jag inte mår dåligt av att ha det så.


Så nu vet ni det. Ha en fortsatt trevlig dag och ta hand om er! :)

Kram på er

Av minkarusell - Lördag 20 okt 09:52

Jag har så mycket att vara tacksam över trots min psykiska ohälsa. Jag har som sagt var tre olika psykiska diagnoser. Men det finns en hel del som jag blir lycklig av att göra. Ni som läser bloggen vet redan om att jag älskar att skriva, att det gör mig enormt lycklig. Speciellt att skriva och skapa "en egen värld" i min bok.


Jag blir även lycklig utav alla fina samtal med min bästa vän, samt samtalen jag har med min sambo på kvällarna. Även alla vackra möten med min underbara lillasyster. Alla dessa bitar fyller en viktigt funktion i mitt liv som gör mig lycklig. Jag anser mig som lycklig trots min psykiska ohälsa, det går att vara optimisk trots allt.


Men vad gör dig lycklig? Ni som läser min blogg kan om ni vill skriva en kommentar, det skulle vara intressant att veta. Eller ni som precis hittat hit till bloggen, dela gärna med er om vad lycka är just för dig.


Hoppas att ni får en trevlig lördag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Fredag 19 okt 10:37

Jag är nära på att "gnälla" om min panikångest  attack som jag har just nu. Ja det känns som om jag ska kvävas. Men det får jag sätta punkt för att skriva mer om den. Jag har skrivit om den så mycket så nu ska jag fokusera på nåt annat istället.


Jag såg på aftonbladet att det säljs mobilskal på nätet som liknar en pistol. Om man sätter ner den i fickan så sticker den upp. Varför riskera att skrämma andra och/eller att folk ska ringa polisen?! Jag funderade ett tag på om jag skulle skriva om det här på bloggen, just för att inte sprida vidare om att detta mobilskal existerar. Men vetskapen kommer nog fram ändå och jag tror på att ni som läser min blogg är förnuftiga och kloka människor.


Ibland undrar jag vart världen är på väg. Det finns så mycket bra, men jag tycker att vi människor borde kommit längre i utveckling, speciellt i länder där det verkligen inte finns resurser där borde andra länder hjälpa till mer istället för att bara tänka på sitt eget. Ja, jag vet att det samlas in pengar i frivilliga organisationer osv. men jag tycker att länder som kommit längre i utvecklingen eller hur man vill se på saken, ge och stödja länder med sämre förutsättningar. Inte bara med pengar utan även med mycket mer utbildning. Att ta från statsbudgeten en viss procent, där alla länder hjälps åt!


Hur svårt ska det vara? Ja, det finns säkert länder som inte vill ta emot hjälpen, men jag tycker det borde finnas en världsomfattad lag på att hjälpas åt inte som ett "vi tycker synd om er", utan snarare "tillsammans gör vi världen rikare". Både på det ekonomisk planet och utvecklingmässigt.


Men drömma kan jag ju alltid göra. Inte för att låta självgod men om jag skulle ge ut boken som jag skriver och jag faktiskt skulle gå på vinst utav boken, så ska jag skänka en del av vinsten till hjärnfonden. För jag tycker att vi borde förstå oss på människor bättre och det kan man göra genom att forska mer om hjärnan. Även veta mer om olika neurologiska sjukdomar.


Det finns så mycket som jag vill ska fungera och jag vill att människor ska reflektera lite mer, det är en av anledningarna till att jag skriver detta inlägg. Jag hoppas att jag väckt eller sått ett frö till att inte bara leva sitt liv i en bubbla utan även kunna se världen ur ett annat perspektiv. Men allt är ju en tolkningsfråga såklart.


Det här blev ett lite längre inlägg, hoppas att ni orkat läsa ända hit. :) Jag önskar er en riktigt trevlig och mysig fredag! :)

Kram på er

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se