Senaste inläggen

Av minkarusell - Måndag 4 feb 10:18

Jag har varit snusfri i 6 dagar och det har varit j*kligt jobbigt dom två-tre första dagarna. Min panikångest har varit värre, oftare och längre. Jag funderar på att köpa en stock snus. Eller iaf en dosa portionsnus. Men då "vinner" begäret och min panikångest.


Jag får helt enkelt stå ut med att må illa några dagar eller veckor till. Jag kommer att må mycket bättre om nån månad och få tillbaka lite av självförtroende NÄR jag inte snusat på nån månad. Men det är svårt.


Idag kl 14 ska jag till frisören och klippa mig. Det kommer nog att bli en riktigt kort frisyr. För det var ca fem månader sen jag klippte mig sist. Så mycket av mina toppar har delat sig, så bara att klippa ner det ordentligt. Funderar på att ha en tuffare frisyr som en mohauk (stavfel?) och färga håret blåsvart eller lilasvart. Nog för att mina nära och kära kommer att undra hur det är med mig, men jag vill ha en förändring.


Jag ska dricka en kopp kaffe och prata med sambon nu, men jag önskar er alla en fin start på veckan! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Fredag 1 feb 11:29

Nyskriven dikt.


Orden nuddar mina läppar,

men väljer att

hålla tyst.

Ibland är tystnaden starkast.

Den gör mindre ont,

men för en del

är det det värsta att

vara med om.

Jag nuddar orden och låter

meningarna

få höras.

Inget kommer att förstöras,

och gör det så

få det bli så.

Min röst är också viktig.

Likt alla andras.

Snart skriker jag!


Nu ska jag promenera till psyk. Ha en fortsatt trevlig dag alla!

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Fredag 1 feb 10:13

Nåt ovanligt hände på tisdag e.m Min kära sambo fick nåt städ ryck?! Vi har ju inte dammtorkat på flera år som tex. Men nu dammtorkade han allting i vardagsrummet!? Samt att han drev på mig att städa iaf halva sovrummet och det tog mig två dagar att göra det. Jag var gråtfärdig hela tiden som jag städade. Svettades och hade ont i kroppen. Och dammet som jag torkade upp var säkert närmare en centimeter, som fick mig att hosta.


Så om jag orkar ska jag fortsätta med att ta resten av sovrummet nästa vecka. För det var väldigt energi krävande när det gått några år sen sist.


Idag ska jag till terapueten, hur nu det ska gå? Med värk i kroppen och kallt ute, samt en släng av ångest, som kan utvecklas till panikångest attack. Jag får väl försöka att tänka positivt.


Jag önskar er alla en riktigt trevlig fredag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Tisdag 29 jan 13:59

Nyskriven dikt.


Våldet inom mig

tar all energi.

Men ingen ser det.

Jag håller all min smärta inom mig.

För ingen annan ska lida

över mitt

inre våld.

Det onda är som en flammande

eld som aldrig vill

slockna.

Vart ska ljuset få sin plats?

Den böjer sig för

allt det mörka.

Men ska inte ljuset och kärleken vara starkast?

En gnutta hopp finns

och den gömmer jag i mitt hjärta.

Där inget ska förstöra den.

Ler och håller masken men den

håller på att spricka.

Snart faller masken av och vad händer då?

Tårar, ilska eller likgiltlighet?

Jag måste hålla kvar min fasad av att

smärtan inte knäcker mig.

Men i slutet får alla

göra upp med det liv som dom levt.

Våldet eskalerar och

snart går jag sönder.

Vem ska rädda mig då?

Det får tiden avgöra.


Ja så känns det just nu. Jag hoppas att ni har en fortsatt fin dag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Tisdag 29 jan 11:08

Igår var en tyngd lagt över mig. Jag var helt utmattad, eller det är jag nästan varje dag. Jag låg mest bara i sängen. Tankarna snurrade omkring i huvudet. Jag har tre av mina nära som har det jobbigt på olika sätt. En är inlagd på psyket, en annan har en okänd sjukdom (ligger inne på sjukhus och utreds) och den tredje är väldigt sjuk av sin sjukdom.


Jag är maktlös. Men jag måste koppla bort alla negativa och jobbiga tankar om jag ska orka leva ett bra liv. Men det är så svårt, eftersom mina nära mår så dåligt. Förutom det så har jag mina psykiska diagnoser, som inte gör livet så enkelt. Jag måste stålsätta mig nu. Jag har många vardagliga saker som behöver göras, tvätta, städa, laga mat och sköta min hygien. Men allt bara faller.


Jag vet inte hur jag ska orka? Jag vet inte när det är för mycket så att jag behöver läggas in? Jag ringer till psyk ibland men får inte någon sängplats, dom säger bara att det är fullt. Och det är varje gång som jag ringt under två år tid! Det är väldigt tråkigt. Jag känner hur frustrationen bygger upp ilska. Men det hjälper inte att bli arg. Det enda jag kan göra är att vila, vila och vila samt se mitt hem förfalla. Så j*kla sjukt!


Kommunen måste lägga pengarna på psykiatrin snarast, för jag vet att det är fler än mig som inte kommer in på psyket och får inte den vård som personen behöver. Det är hemskt.


Jag ska brygga en kopp kaffe nu och prata lite med min sambo. Ha en fin dag alla och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Söndag 27 jan 11:41

Jag känner mig som en stor fet grå klump. Jag väger 104,4kg och är 163cm lång. Det mesta av fettet verkar ha satt sig på magen. Jag vet bara inte hur jag ska orka med en livsstilsförändring? Jag vet exakt hur och vad jag ska göra för att gå ner i vikt och leva hälsosammare.


Viljan finns där, men på nått sätt stretar jag emot. Jag har iaf hållt mig till att äta godis två dagar i veckan i ca en månad nu. Så det känns ju bra. Jag försöker att äta grönsaker till middagen, har lyckats med det till hälften av veckans middagar.


Så lite förändringar har jag gjort, men det känns inte tillräckligt. Innan jag insjuknade i svår psykisk ohälsa för ca 11 år sen hade jag en extremt hälsosam livsstil. Det gick tyvärr för långt då. Jag vägde endast 37 kg när jag hamnade på en psykiatrisk avdelning. Vägen upp var lång fast jag kämpade på och gick upp till en "normal" vikt. Och nu är det åt det andra hållet. Jag måste kämpa att gå ner minst 40kg! Jag får ta små steg i taget. Till slut kanske jag börjar att röra på mig regelbundet, typ ta långa promenader samt äta nyttigare alla dagar i veckan.


Det är mitt mål. Nu ska jag kämpa för att nå min målvikt på 64kg. Jag vill, jag ska fastän det mentala stretar emot. Det här ska bli förändringarna år på så många sätt. Flytta till egen lägenhet, gå ner i vikt och kämpa emot panikångesten/ångesten.


Jag kommer ju inte att nå min målvikt detta år, men minst 20kg ska jag gått ner till nyår. Tänk att få väga under 100kg närmare 80kg. Det skulle kännas helt underbart!


Ja, just ja ett mål till har jag; sluta snusa! Jag håller redan på att trappa ner min snusning, till att en dosa snus ska räcka ca två till tre dagar, för att sedan kunna ha en snusdosa per vecka OCH sen sluta helt och hållet. Jag sparar ju även pengar på det. För just nu innan jag började att dra ner på snusningen gick det åt ca 600kr per månad det är nåt jag egentligen inte har råd med. Jag har ju under existens minium, så det är kärvt, men nu kan jag unna mig andra saker än snus.


Nästa år kommer jag att vara en nyare och hälsosammare människa och känslan av att vara en stor fet grå klump kommer att vara bortblåst. Samt ingen snus under läppen. Det ser jag fram emot. Jag kommer självklart att uppdatera er hur det går för mig när det gäller att nå mina mål.


Nu ska jag äta min chiapudding, jag hoppas att ni får en härlig dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Lördag 26 jan 11:12

Det gick ovanligt bra att handla mat igår. Men nu är det inte det som jag skriva om, utan om terapin jag går i verkligen passar mig och får mig att göra framsteg?!


Ibörjan gav mig terapin väldigt mycket. Jag löste några knutar och förstod att det inte var mitt fel. En del minnen avdramatiserades. Men nu efter lite mer än två år hos samma terauept (han är otroligt skicklig) känns det som om jag bara stampar på samma ställe hela tiden. Nya minnen dyker upp också, det tar tamme f*n aldrig slut! Men ändå känns det som om jag aldrig kommer att bli "färdig". Två år och det som det gett mig är MER ångest. Visst det är ju inte konstigt med tanke på att jag pratar om jobbiga saker en gång i veckan, men nu dom senaste två månaderna har jag bara träffat terapeuten två gånger!


Men ändå härjar panikångesten/ångesten med mig. Jag vet bara inte hur länge till jag ska orka ha det så här? Jag får INGEN medicinsk hjälp från psykiatrin. Vilket jag tycker är helt j*vla sjukt! Och dom veckor som det känns extra outhärdligt ringer jag psykjouren och vill lägga in mig, men då säger dom bara; lägg dig och vila och prata med sambon. Men när jag redan gjort det och det inte hjälper mig, varför får jag inte komma in på psyk då???


Jag tror att det handlar om för lite resuser. En avdelning har dom ju stängt för nåt år sen och efter det är det jätte svårt att få läggas in. Varför satsas det så lite på psykitrin? Fler och fler lider av psykisk ohälsa, men då beslutar sig kommunen för att stänga ner en avdelning, hur tänker dom?! Det skulle jag verkligen vilja ha svar på.


Men åter till mig och min medicinering. Varför skriver dom inte ut ångestdämpande? Beroendeframkallande - ja, men jag har INGEN missbruksproblematik. Och när alla andra mediciner inte hjälper mot panikångetsen borde det kunnas skrivas ut, jag har ju haft det så länge. Så det är ju inte fösrta bästa utgången, nej det skulle kännas som om jag blir befriad från tortyr OM jag skulle bli av med panikångesten med en tablett.


Jag ska nog boka en ny tid till en psykiatriker och se om denne kan hjälpa med att skriva ut BRA ångestdämpande medicin. För nu får det f*n vara nog.


Det här blev ett litet argt inlägg, men vill bara upplysa hur det kan funka med psykiatrin, när den är som sämst.


Jag önskar er alla en fin dag!

Kram på er och ta hand om er

Av minkarusell - Fredag 25 jan 11:18

Jag var hos min bästa vän i onsdags och hade vinkväll med goda ostar och kex. Det var mycket trevligt. Vi pratade på som vanligt, blandade samtals ämnen. Från högt till lågt. Det var en helt underbar kväll där mitt intellekt fick sig en liten kittling.


Igår var en lugn dag och det är ju också som vanligt. Det hände inget speciellt. Jag hade förresten väldigt låg ångest nivå, vilket var härligt.


Idag blir det att handla mat med min sambo och det är något som jag tycker är jätte jobbigt, men bara att andas och tänka att det går bra.


Jag önskar er alla en riktigt fin dag! :)

Kram på er

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se