Senaste inläggen

Av minkarusell - Fredag 10 aug 11:41

Vem skulle jag vara utan ångest och panikångest attackerna? Vad skulle jag göra då? Jag tror att jag skulle vara lyckligare och jag skulle göra allt det jag inte kan göra nu. För som det är nu så vill jag men kan inte, det blir alldeles för svårt och jobbigt att göra vanliga saker som att gå på bio, på puben och att resa. Det är så mycket som jag avstått pg a min ångestproblematik.


För några år sen gifte sig en av mina bästa vänner, hon bor ca 3 timmars bussresa ifrån mig. Jag kunde tyvärr inte åka pg a min ångest och när jag inte åkte spädde det bara på, ångest och nedstämdhet. Men det får jag försöka att inte lägga skuld på mig, utan att det var omständigheter som gjorde att det inte gick att åka.


Jag ska försöka att bemästra ångest en dag och inte tillåta den att komma tillbaka igen. Men än är jag inte där.


Ha en fin dag alla! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 7 aug 17:04

I söndags skrev jag att jag är stark trots psykisk ohälsa, för att jag har mina diagnoser som jag måste kämpa med varje dag, resten av livet. Mina inre demoner försöker bryta ner mig, kasta ner mig i avgrundens hål. Men jag vägrar! Ångesten och nedstämdheten ska inte få mig att bryta totalt ihop igen. Jag har redan varit långt ner i deppighetens bo.


Nu ska jag bemästra ångesten med allt som jag kan. Jag tar hjälp av min terapuet och sambo, vänner och familj samt mediciner (ej beroendeframkallande).


Jag ska skriva lite dikter nu, ha en fin dag alla! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Söndag 5 aug 12:22

Ibland undrar jag vart min styrka kommer ifrån? Hur kan jag vara så stark trots psykisk ohälsa? Jag kämpar varje dag att stå emot ångesten, jag vägrar att bara ligga ner i sängen och tycka synd om mig själv. Jag vägrar. Men jag har andra utmaningar som tex att gå ut själv, jag har rädslor som gör det svårt att lämna min bostad.


Men det håller sakta att bli bättre för jag går i terapi en gång i veckan. Fast nu har det varit semster för min terapuet. Jag längtar tills terapin börjar om igen, det är om ca 2 veckor.


Jag har gått igenom mycket och min psykiska ohälsa var bara en tidsfråga innan den skulle bryta ut. Men det hade kunnat vara värre, jag hade kunnat experimentera med droger vilket jag aldrig gjort. Jag vet några som varit med om mycket som "självmedicinerat" med olika droger. Så på så vis är jag glad att jag inte tog den vägen för att döva mina traumatiska minnen.


När jag var som sjukast sökte jag mig till den kristna kyrkan. Jag och en till tjej från den psykistriska avdelningen gick varje söndag på gudstjänst. Det gav mig lite tröst faktiskt. Så i ca 3½ månad gick vi dit varje söndag. När jag skrev ut mig själv och flyttade hem till mamma fortsatte jag att gå på gudstjänster. Men efter tid så slutade jag med det, jag vet inte varför men jag tror att jag började må lite bättre och "hittade" tillbaka till min ursprungliga tro och det är att alla och allt är Gud. Det är ingen gubbe på moln utan allting är gud. Vi ansvarar själv över allt som sker och det sker pg a oss människor och djur.


Min tro har ingen kyrka, ingen folkmassa heller, utan det jag tror på är mitt eget. Visst jag har en vän till mig som nästan helt överstämmer med min tro. Vi har haft många intressanta samtal på ett djupare plan. Jag ska eventuellt umgås med honom idag.


Men nu ska jag äta lunch. Ha en fin dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Lördag 4 aug 12:46

Det händer fruktansvärda saker i Sverige. Mord dömda som rymmer, poliser som skjuter ihjäl oskyldig, politiker som inte vet vad dom pratar om osv. Det är skrämmande. Dessutom har värmen skakat om Sverige, hur ska vi klara av att betala för alla plan och brandmän/kvinnor som hjälpt till i att släcka dom svåra bränderna i Sverige?


Ja detta året och sommaren har varit allt annat än vacker, visst det finns trevliga saker också, men en ihjäl skjutning på en oskyldig är en för mycket! Jag har äntligen "vaknat" upp, för som jag skrivit tidigare har jag varit i en dimma av mina mediciner. Där allt bara var lyckligt och att inget ont fanns i världen. Men ju mer jag vaknar upp ju mer ser jag bristerna och hatet som är outrötligt.


Jag är tyvärr inte så insatt i Pride festivalerna, men har som förstått att en del tycker att det har blivit ett jippo där hetersexuella vill ta del av som gör att det inte längre blir samma budskap som tidigare, vilket egentligen är mer allvarsamt än vad det nu utåt vill speglas. Jag kan inte ha någon direkt åsikt om det, men vet bara att pride festivalerna runt om i världen behövs! Hbtq rörelsen är nåt jag ska läsa på mer om, för det intresserar mig väldigt mycket.


Jag är för mänskliga rättigheter och betalar bl a till amnesty en månads summa, vilket känns bra och viktigt. Vi får helt enkelt inte glömma bort människor som är en minorietet eller utsatta. Vi borde stå upp för varandra mer än vad vi gör.


Med det sagt ska jag nu gå till min bästa vän. Ha en trevlig dag alla!

Kram på er

Av minkarusell - Torsdag 2 aug 12:34

Ibland funderar jag på att ta bort bloggen, men inser efter ett tag att jag behöver den för att få skriva av mig och eventuellt inspirera nån annan. Så jag kommer att ha kvar bloggen ett tag till iaf.


Just nu har jag enorm ångest och jag håller på att hulka mig men jag vägrar att spy, för då har ångesten vunnit. Jag ska inte ge efter! Men det är svårt för jag vet att om jag spyr lättar ångesten, det gör det så gott som alltid. För ca 7 år sen spydde jag ca tre gånger i veckan pg a ångest. Då fick jag ångestdämpande som jag tog en tablett varje morgon. så jag hade väldigt lite ångest i ca 2 år. Men efter ca 2 år slutade medicinen att hjälpa mig, så jag tog tre tabletter per dag vilket var max dosen som jag fick ta. Till slut orkade jag inte så jag hamnade på en psykiatrisk avdelning i ca 2 veckor. Jag bytte ut den beroendeframkallande ångestdämpande medicinen till ett mildare som gav ganska bra resutat. Jag fick även ordning med sömnen.


Jag hade lite ångest i ca 1-2 år, för att sedan få daglig ångest och panikångest attacker. Det har jag haft i ca 4-5 år, mer eller mindre. Men jag ska inte ge upp hoppet om att en dag bli fri ångesten.


Nu har ångesten blivit mindre allt eftersom jag skriver. Det är så härligt! Hoppas att ni har en bra dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Måndag 30 juli 12:15

Jag vaknade med yrsel och det har ännu inte försvunnit. Jag tror att det kommer från axlarna/nacken för jag känner mig väldigt stel där. Förutom det har jag ångest men ser fram emot denna dagen av ingen särskilld anledning. Jag bara älskar att få vakna och leva en dag till, oavsett mitt mående.


Min positiva inställning till livet är viktig eftersom jag hela tiden "upptäcker" negativa saker som sker runt om i världen och i Sverige. Så bara för att jag verkar vara pessimist ibland innebär det inte att jag är såndan jämnt. Jag vill bara få skriva av mig om såndant som upprör, irriterar eller gör mig arg. Vilket är en oerhört viktig ventil. Jag pratar även med min bästa vän om saker som jag stör mig på. Vi utbyter egna erfarenheter och det vi ser på nyheterna samt det som inte sägs på nyheterna, men som man kan genomskåda om man lyssnar/ser noga.


Det intressanta är att jag och min bästa vän har alltid nåt att prata om trots vår vänskapsrelation på 7 år och vi har träffas nästan varje dag. Dom dagarna som vi inte setts har vi haft kontakt via telefon, pratat eller smsat. Det är verkligen en ovanlig vänskaps relation, den är mycket värdefull för mig.


Nu ska jag ringa till min bästa vän, ha en fin dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Söndag 29 juli 12:25

I fredags skrev jag ett längre inlägg om hemligheter, som jag tyckte var väldigt befriande. Så vad ska jag blogga om idag då kanske ni undrar? Jo, jag ska skriva om min väg tillbaka till att leva fullt ut.


Jag har fått tillbaka lite av mitt j*klar anamma och det känns så otroligt härligt. Visst det har jag ju inte hela tiden, utan snarare när det behövs. Jag tar en dag i taget, ibland en timma i taget beroende på mitt mående. Men jag känner mer och mer att jag lever. Min terapuet sa en bra sak när jag gått till honom några gånger, han sa att det gäller inte att leva utan att överleva dagen. Alltså att jag inte lever fullt ut, utan bara försöker att överleva dagen. Ta det lite som det kommer.


Men det vill jag verkligen ändra på; jag ska leva livet! Jag vill inte vara "nerdrogad" längre. Jag vill kunna göra saker som jag klarade av förrut innan jag insjuknade i psykisk ohälsa. Min väg tillbaka är lång och krokig men när jag når dit jag vill med mitt mående ska jag säga; jag var i h*vetet men det var värt det, för nu uppskattar jag livet och lever det fullt ut och ingen j*vel kan få mig dit ner igen!


Jag har tre steg till att börja utvecklas och att må bättre och dom tre "enkla" stegen är; ingen vila i sängen under dagen, gå ut minst tre gånger per veckan själv samt städa fem dagar i veckan. Det låter så basalt men det är där jag står just nu och det kommer bli bättre.


Jag ska dricka en kopp kaffe nu, hoppas att ni har en trevlig dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Torsdag 26 juli 10:30

Idag känner jag mig så trött och det är helt blankt i huvudet. Jag kommer knappt på vad jag ska skriva om. Men jag såg på tv 1 igår kväll om Svergie brinner och jag grät. Det är fruktansvärt! Men det hemskaste är om nån, om så bara en av alla bränder verkligen är anlagd, viken människa gör så? Jag hoppas att det inte är så, jag vill tro att det inte är så. Detta är en extremt stor tragedi för Sverige. Även andra länder har problem med okontrollerade bränder, vilket är väldigt tragiskt.


Jag kommer inte på nåt mer att skriva om, är som sagt var jätte trött och kan inte tänka klart. Hoppas att ni har en fin morgon alla! :)

Kram

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7
8
9
10
11
12 13
14
15 16
17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Allt mellan himmel & jord med Blogkeen
Följ Allt mellan himmel & jord med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se