Senaste inläggen

Av minkarusell - Lördag 25 aug 09:50

Igår var jag hos terapeuten och hade ett givande samtal dock inte så mycket skit grävande, men ändå det var trevligt. Jag kom dit med panikångest attack, men det lättade allt eftersom vi pratade. Han har en lugnande effekt på mig, nästan så att man blir beroende. Vilket kanske inte är så bra? Men just nu är det det jag behöver.


Idag ska jag ha kvalitets tid med min lillasyster och mamma, det var alldeles för länge sedan, så det ska bli mysigt. Jag har ingen anning om vad vi ska göra, det ska bli en överaskning. Jag gillar inte överaskningar egentligen, men det blir säkert roligt.


Hoppas att ni har en fin lördag alla! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Fredag 24 aug 10:33

Snart ska jag till psyk till terapueten på samtal. Inte så roligt att promenera i regnet, men det är bara att gilla läget. Det jag ska ta upp om idag är vilka relationer man har till andra, att man kan ha det på det intellektulla, känslomässiga och fysiska planet. För jag har nämligen kommit på att det är så olika beroende på vem det är och jag har endast en person som uppfyller alla kriterierna.


Så det ska bli intressant att prata om det med terapueten. För mig är det ganska känsligt, eller snarare vill jag inte prata om det med nån annan som kanske kan bli sårad.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe och äta en smörgås, ha en fin dag alla! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Onsdag 22 aug 12:12

Jag är så fruktansvärt less att blogga om min ångest, men den finns alltid där i bakgrunden och lurar. Jag vill en dag kunna skriva; ångsten har gått bort. Precis som en begravningsannons. Men än så länge blir det att berätta om min ångest och hur den sakta försvinner allt eftersom jag skriver på bloggen, iaf tillfälligt.


Ha en trevlig dag alla och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Tisdag 21 aug 10:37

Jag funderar på allt möjligt just nu. Så här kommer en dikt:


Krigetsoffer eller/och svårt misshandlad

under många år,

vad kan PTSD göra för nytta?

Varför blir det så?

Det sätter spår och den lämnar en inte.

Den straffar dom redan

traumatiserad.

Vilken värld vi lever i,

den är inte alltid så vacker,

så är du den lilla procenten som har en dräglig

tillvaro - NJUT för f-n!


Ibland blir jag så less människor som klagar för ingenting. Dom bara gnäller hela dagen lång trots att dom inte har något större bekymmer, fast i deras "bubbla" har dom det så jobbigt. Nåt jag också ogillar är människor som söker uppmärksamhet för att dom mår "dåligt". Vakna upp! Det är inte så jobbigt när dom ändå kan jobba och göra vanliga saker som att gå på restaurang och speciellt är på resor.


Men det enda man kan göra är att undvika dessa personer, som drar ner ens energi. Umgås med dom som lyfter en och som kan prata en rimlig tid över jobbiga saker för att sen kunna skratta åt nåt annat.


När jag skriver om min ångest är det inte för att andra ska tycka synd om mig - nej, det ska snarare vara en inspiration att jag ändå lyckas med att vända på situationen och blir kvitt ångesten efter ett tag.


Med det sagt vill jag önska er alla en fin dag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Måndag 20 aug 13:45

Jag minns inte om jag har berättat om att jag har sjukpenning, men att jag har gjort en överklagan om mitt avböjda beslut till sjukersättning. Jag kämpar med det för att jag och många andra tycker att jag borde ha rätt till sjukersättning. Men det är inte det enklaste att få rätt till det och det är fler än mig som borde få det. Men av någon anledning så verkar det vara begränsat om hur många som får sjukersättning, vilket är ologiskt, för kan man inte jobba mer så så man ha rätt till sjukersättning. Men istället blir man "bara" sjukskriven, men det kan man inte vara hur länge som helst. Efter ett visst antal sjukdagar blir man utförsäkrad och det är min mardröm!


Jag har varit sjukskriven i över fem år nu. Men för nåt år sen blev jag utförsäkrad i 3 månader enligt bestämmelser. När jag kom till arbetsförmedlingen såg dom och hörde om mitt mående och dom sa att jag behövde inte söka jobb utan vi hade telefon kontakt istället för att ha möte på arbetsförmedlingen. För dom såg vilket skick jag var i. Sen efter dom 3 månderna var över fick jag skjukskriva mig igen.


Varför kan inte försäkringskassan bevilja mig sjukersättning när jag har mina psykiska diagnoser som gör det till ett svårt handikapp? Jag känner att välfärds Svergie inte existerar längre och det är inte bara pg a detta utan på dom flesta områdena i samhället. Men politikarna gör inget, det är som om dom har skygglapparna på.


Ja vad säger man? Nu ska jag gå till min bästa vän och prata och gnälla av mig lite. Hoppas att ni har en fin dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Söndag 19 aug 10:08

Två dagar med låg ångestnivå. Det känns så härligt! Jag var i fredags hos terapueten efter ett uppehåll på ca 2 månader. När jag och min sambo promenerade dit höll ångesten ett hårt grepp om mig men när vi väl var framme på psyk lättade paniken och efter samtalet var all ångest borta.


Min terapuet undrar varför jag kommer dit med enorm ångest men när samtals tiden är över är jag glad och nöjd. Det har jag inget svar på.


Jag har bestämt mig för att allt som jag pratar om med terapueten stannar där. Jag pratar inte om det med min sambo eller bästa vän, utan jag berabetar det sakta och tar ut all min smärta hos terapueten. Nog för att jag oftast är lugn efter samtalet är över men ibland gör det jätte ont och jag är jätte ledsen. Men jag har ändå mindre ångest.


Mer än så här hade jag inte på hjärtat. Ha en fin dag alla! :)

kram

Av minkarusell - Onsdag 15 aug 10:43

Panik ångestattack. Försöker som vanligt tänka på nåt positivt. Försöker att distarhera mig så gott det går. Jag kommer inte att kvävas, jag ska inte spy. Andas djupa andetag.


Allt eftersom jag skriver på bloggen brukar ångesten lätta, så det är som ett bra redskap. Jag tänker att jag är starkare än min ångest, jag ska gå emot den. Men det är inte alltid så enkelt när paniken väl börjat och den kan sitta i flera timmar som värst! Jag hostar och harklar mig och är nära på att spy.


Men nu till nåt helt annat - bilbränderna. Hur i h-vetet kan människor göra så? Vad är deras patetiska motiv? Jag blir faktiskt ganska rädd, trots att jag bor i norra delen av Sverige, men det som händer i södra Sverige kan lika väl hända här. Jag undrar vart Svergie och världen är på väg? Naturkatastrofer och ondska som eskalerar. Kärleken måste vinna över allt det hemska, men som det ser ut nu så är många rädda eller likgiltliga. Politikerna är rådlösa känns det som. Jag undrar om det var bättre förr?


När jag tänker efter så tror jag inte att det var bättre förr. Men många människor vill gärna tro det. Varför vet jag inte och det beror ju på vad man menar om "förr".


Nu ska jag dricka en kopp kaffe och äta en liten smörgås, hoppas att ni har en trevlig dag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Tisdag 14 aug 10:14

Alla mina psykiska diagnoser finns bara i mitt huvud. All ångest är nåt som kommer från min hjärna och om det är där så kan det även försvinna, eller hur? Det är tyvärr inget påhittat, utan jag har gjort en utredning som fastställde mina diagnoser. Men om dom finns i mitt huvuvd borde jag kunna bli "frisk"? Jag borde kunna med hjälp av terapi bli av med diagnoserna? Det är iaf vad läkarna sagt till mig.


Men jag har genomgått terapi i ca 11 år hos olika teraputer och jag tappar ibland hoppet om att kunna bli fri mina psyksika sjukdommar. Just nu går jag hos en jätte bra terapuet som jag haft i ca 1½ år. Jag ska dit på fredag efter ett uppehåll under hans semester. Jag ska fråga honom om han tycker att jag gjort framsteg. Jag vill tro det.


Ibland försöker jag att tänka att allt kommer att bli bra och att ångesten ska försvinna för gott. För utan den skulle mitt liv se helt annorlunda ut. Jag skulle slippa vara fången i mitt hem, jag skulle kunna göra precis det jag vill. När det kommer att inträffa kan ingen säga, men jag kämpar varje dag och jag går i terapi samt tar mina mediciner, så nån gång borde jag bli "frisk".


Jag är rädd att min nuvarnade terapuet kommer att säga; nu kommer vi inte längre i terapin, du får leva med dina diagnoser resten av ditt liv. Den dagen, den sorgen isf. Jag får helt enkelt inte ge upp.


Hoppas att ni har en bra morgon! :)

Kram på er

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7
8
9
10
11
12 13
14
15 16
17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Allt mellan himmel & jord med Blogkeen
Följ Allt mellan himmel & jord med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se