Senaste inläggen

Av minkarusell - Torsdag 17 okt 12:33

På morgonen fick jag svar från 1177 från hälsocentralen angående astman. Jag ska få göra en ny spirometri om tre veckor. Men jag skulle behöva nåt slemlösande som funkar, men får inte det. Det känns lite hopplöst faktiskt. Men jag ska prata med sköterskan att jag BEHÖVER slemlösande att ta på morgonen. Så att nån läkare får skiva ut till mig snarast. Jag orkar inte med detta. Haft så i flera år men värst senaste året.


Men ett steg närmare att få medicin som fungerar iom att jag fått en tid till en ny spirotremi. Jag hade önskat mig så snart som möjligt men tre veckor är inte så lång tid. Nog för att jag känner mig ganska less.


Nog om detta.


Idag har jag pratat med min pappa på telefon, som har det tufft. Hade jag bott närmare hade jag gjort mycket mer än bara lyssnat på honom. Då hade jag hjälpt till med det praktiska. Men jag bor ca 40-45mil bort från honom. Och att resa dit klarar jag tyvärr inte av. Så sorgligt, men sant.


Men jag blir ändå alltid glad av att bara höra hans röst. Vi skrattar mellan det jobbiga och svåra. Jag försöker ge lite hopp till honom och jag hoppas att han kan känna min kärlek. <3


Jag ska snart ringa min bästa vän för att kolla av hur hon mår. Sen ska jag gå en promenad.


Ha en trevlig dag alla och ta hand om er :)

Kram <3

ANNONS
Av minkarusell - Onsdag 16 okt 18:19

Idag har jag bara tagit det lugn...som alla andra dagar. Jag har redan vilat tre gånger (låg i sängen) och två av dom somnade jag i ca 45-60 minuter. Jag funderar på varför jag blir trött så snabbt och så lätt av att bara se på tv eller lyssna musik, det är som om jag blir hjärntrött av minsta lilla stimulans. Varför det är så vet jag inte. För jag; äter järntabletter, äter normalt mycket mat, tar min antidepp medicin.


Om jag har varit på stan i ca två timmar blir jag helt däckad av energilöshet och trötthet i ca 2-3 dagar. Och det är väl inte normalt?! Så ska det inte behöva vara. Vet bara inte hur jag ska bli piggare?


Kan det vara nåt som jag kanske borde bli lite piggare av så kan det vara motion. Jag behöver börja med promenader igen. Försöka gå fem dagar i veckan, mån-fre minst i 30 minuter per promenad.


Så det ska jag börja med imorgon.


Ha en trevlig kväll alla! <3

Kram <3

ANNONS
Av minkarusell - Onsdag 16 okt 11:13

Vilken skillnad från för ett år sedan då jag hade mycket mardrömmar. Nu sover jag oftast väldigt tryggt trots att jag bor själv. Jag behöver inte ha någon i närheten som ett skydd/trygghet när jag ska sova. Vilket framsteg!


Som jag skrivit förut - detta är förändringarnas år 2019! Jag har mindre panikångest, mindre mardrömmar, bor själv, handlar själv, åker buss kortare sträckor själv. Till det mindre positiva; ännu lite svårt för att gå på promenader själv, åka längre sträckor buss eller bil, svårt med sociala sammanhang.


Men överlag har jag utvecklas i rätt riktning. Jag bara njuter av hur jag utvecklas och förändringar som blir bestående. Det är helt fantastiskt.


Hoppas att ni har en bra dag alla och ta hand om er <3

Kram <3

Av minkarusell - Tisdag 15 okt 17:32

Det var ett tag sen jag skrev en dikt. Så här bjuder jag er på en dikt som jag skrivit:


Klyven åsikt.

Vad är sant och vad är falskt?

Eller endast provocerande

för sitt eget syfte?

Men varför?

Det bottnar kanske

i rädslor?

Rädslor förstör, förgör och

förnedrar.

Rädslan måste bort,

annars kan vi inte fortsätta.

Det är min åsikt.


Här kommer ytterligare en dikt:


Förlåtelse är vackert.

Att höra ett förlåt är fint.

Att ta emot förlåtelse är ännu finare.

Det gör att människor

läker.

Såret kan ingen göra ogjort,

men ångran kan

hela såret.


Jag tänker och reflekterar mycket nu förtiden. Det är härligt att göra det. Ibland har jag mina perioder då jag bara gör och ibland då jag hela tiden analyserar. Just nu är jag inne i en period av eftertänksamhet.


Till nåt annat. Jag saknar min farmor så fruktansvärt mycket. Jag saknade henne även dom tio senaste åren då hon levde. Jag hade inte möjlighet (mådde så dåligt psykiskt) att åka till henne. Det var svårt att ta mig längre sträckor utanför mitt hem. Och nu är avståndet längre men på ett sätt kortare. Jag känner av hennes närvaro några gånger i veckan faktiskt. Jag var hennes lilla ängel och NU är hon min skyddsängel. <3


Nu ska jag lägga mig och vila en liten stund. Ha en fin kväll alla! :)

Kram <3

Av minkarusell - Tisdag 15 okt 13:24

Jag har orkat med att dammsuga samt vikt undan tvätt för en stund sen. Men för ca en kvart sen fick jag problem med astman eller vad det nu är. Jag hostar och hostar upp segt slem. Jag tog nyss en inhalation av snabbverkande luftrörsvidgande. Men det hjälper sådär.


Jag ska efter jag skrivit här på bloggen logga in på 1177 och göra en förfrågan att få göra en ny utredning. För det blir ju aldrig bättre med "astman" trots inhalations kortison behandling i över 6 månader! Och dubbla dosen ca sju veckor. Samt att jag blåste i sugrör i en flaska i ca två veckor men slutade då det inte gav något större resultat.


Nog om det.


Jag hoppas att att ni har en fortsatt trevlig tisdag :)

Kram <3

Av minkarusell - Tisdag 15 okt 11:09

Jag skulle ju ringa till hälsocentralen idag. Men jag vaknade så sent så jag ringer nästa vecka istället, eller så skickar jag en förfrågan att få utredas igen på 1177. Det kanske är enklast så.


Idag skulle jag behöva städa lägenheten, dammtorka, dammsuga och skura golven. Men vet inte hur jag ska få energi till det? Det är säkert över tre veckor sedan jag gjorde allt detta. Dammsuger gör jag några gånger i veckan. Men dammtorka och skura är länge sen. Jag ska nog snart äta nån lättare lunch och efter det ta tag i städningen.


Nu till nåt annat. Nästa månad firar jag och min fästman fyra år tillsammans. Tänk vad tiden går fort. Den bara springer iväg. Och det känns jätte bra mellan oss. Inget drama. Allt flyter på som det ska göra. Han är fortfarande en stor trygghet för mig. Och han är rolig och snäll mot mig. Det är det viktigaste för mig.


Hoppas att ni har en trevlig tisdag alla! <3

Kram <3

Av minkarusell - Måndag 14 okt 18:20

Idag skulle jag varit på samtal på psyk hos terapeuten, men det blev avbokat för han var sjukskriven. Hoppas att det inte är nåt allvarligt? Jag som skulle prata om vad jag kan göra för att bidra med till samhället. Just nu har jag inget jobb, ingen praktik eller sysselsättning.


Jag vill komma ut i det sociala sammhanget som en arbetsplats kan ge. Jag längtar efter det. Men jag vet bara inte vad jag klarar av? Vilken arbetsplats? Vilka sysslor? Hur många dagar i veckan samt hur många timmar per dag? Det behöver jag prata om med terapeuten. Om det ens är möjligt för mig att komma ut på nån slags praktik inom en snar framtid? Det återstår och få höra vad han har att säga på nästa möte, eventuellt nästa vecka.


Nu till nåt helt annat. Igår kväll när jag skulle sova och slöt mina ögon såg jag en klar mörk himmel med starkt lysande stjärnor. Det kändes som ett tecken att jag kommer att börja må bättre. För när jag blundade såg det precis ut som i verkligheten med den mörka himmelen och stjärnorna som lyste. Det var som ett tecken från min lillebror och farmor att allt kommer att bli bra för mig. Allt det som oroar mig kommer att försvinna.


Det kanske verkar konstigt. Men så tolkar jag detta. Jag hoppas och ber till Gud att min släktning snart kommer att må bättre och kan vara hemma igen en längre period. Jag ber även att min pappa ska få börja ha det bätttre. Jag ber för så många, men ska inte glömma bort mig själv. Så imorgon ringer jag till hälsocentralen och ber om att få göra en grundlig utredning angående astman eller om det är nåt mer? För det är inte bra än.


Jag önskar er alla en riktigt fin start på veckan <3

Kram på er <3

Av minkarusell - Lördag 12 okt 12:27

Dom senaste inläggen har varit lite gnälliga, men jag är så oroad över min fysiska hälsa. Nåväl i detta inlägg ska jag fokusera på annat, men det är svårt.


Eller jag behöver skriva av mig så här är saker som jag är orolig/ledsen för: en släkting är inlagd på psyk, en väns pappa har gått bort, min pappa har det lite tufft, jag har det jobbigt med astman (eller vad det nu är), det finns mer men jag stoppar mig där.


Så nu till saker att vara tacksam över: jag lever och har tak över huvudet och mat, jag har min bästa vän och fästman som stöttar mig, min underbara lillasyster finns samt andra släktingar. Finns säkert mer men jag kommer inte på nåt just nu.


Trots att jag lever på försörjningsstöd känner jag mig rik, rik på kärlek. Trots min strama ekonomi känner jag mig hemsk som inte kan dela med mig till andra som har det svårt. Jag vill skänka pengar till alla möjliga hjälp organisationer och stötta forskningen kring olika sjukdommar. Jag vill! Men jag kan inte.


Det som jag för tillfället skänker är 50kr varje månad till "Amnesty". Jag har skänkt mer pengar förut till dom när jag hade jobb. Men istället för att helt sluta ge pengar till "Amnesty" sänkte jag bara beloppet. Och det känns lite bra iaf.


Det finns så mycket som jag skulle vilja göra för världen. Men här sitter jag framför datorn utan att få nåt gjort. Jag vill så gärna hjälpa till, visst jag har tidigare i livet arbetat för jämnställdheten. Och jag hoppas att jag gjorde ett avtryck för människor då. Det var visserligen ett arbete i Sverige, men jag tror att bara jag lyckades så ett frö i några stycken så är jag glad.


Och från ingetstans började jag att sakna min farmor...kära farmor som är i himmelen. Hon var min stora förebild. Hon stöttade mig genom hela tonåren och som ung vuxen samt stöttade mig senaste åren innan hon gick bort. Hon var pigg och klar i huvudet tills just innan hon dog. Så sorgligt.


Men nu åter till HUR kan jag göra för att hjälpa till en bättre värld? Visst skänka min lilla summa 50kr varje månad, men mer då? Vad kan jag bidra med till samhället? Jag ska prata om det med terapeuten på måndag. Han kanske har nåt förslag.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe med min härliga fästman. Ha en trevlig lördag alla <3

Kram och ta hand om er <3

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se