Senaste inläggen

Av minkarusell - Söndag 4 nov 10:05

Det är ibland lätt att hamna i offer rollen. Jag försöker att inte hamna där men det är inte alltid så enkelt. Jag avskyr att tycka synd om mig själv. Det är bland det värsta jag vet, för jag gillar inte den egenskapen hos andra heller.


Men det är en skillnad att tänka tillbaka på det gamla livet med en sorg och "tyck synd om mig". Jag är stark trots min psykiska ohälsa. Jag ser möjligheter trots att mörkret hägrar framför mig. Jag är stark trots att mina skuggor som följer efter mig.


Jag har förut varit i en offerkofta att alla kvinnor blivit förtryckta, men sanningen är tycker jag att det är som en gör det till. Visst vi kvinnor har i "alla" tider blivit nedtryckta och förlöjliga, men det är andra tider nu, iaf i Sverige. I andra länder ser det annorlunda ut och det är där fokuset kring kvinnoförtryck ska bekämpas tycker jag. Självklart ska en inte släppa ner kraften av att vara kvinna i Svergie, utan nyttja det i alla sammanhang. Vi är starkare än vad vi tror! Ingen j*vel ska trycka ner oss.


Sen så finns det en få del av män som anser att kvinnor trycker ner dom, att det är därför som dom misshandlar kvinnor. Dom hittar dåliga, sjuka och overklighets förankrande ursäkter. Det är dom det är synd om. Varför jag vet det är för att jag har kommit i kontakt med en del få män som gör detta hemska. Jag har kommit i kontakt med dom genom ideèlla arbeten och även via bekantas vänner. Att dom inte skäms. Nej det är ju dom det är synd om enligt dom sjäva.


Släng den f*rbannade offerkoftan. Oavsett kön.


Detta blev ett kanske provoserande inlägg men jag vill bara peppa oss kvinnor att se sig själva som starka individer och inte som offer. Nångång måste vi kvinnor lämna den rollen, så är det bara.


Hoppas att ni tyckta detta inlägg var inspirerande, lämna gärna en kommentar så får jag veta vad ni tycker. Jag önskar er alla en fin söndag! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Lördag 3 nov 09:58

Vad är egentligen frihet? Är det ett sinnestillstånd eller är det nåt praktiskt? Kan en vara fri trots att en kanske har en massa lån och prylar, äger inte dom dig då? Eller kan en vara fri trots att en har ett handikapp, men en har ett fritt tänkande?


Jag tycker att det är intressant vad frihet betyder för olika människor. För mig är frihet att kunna tänka precis som man vill utan att hindras av rädslor. För rädslor är starka mekanismer. Dom kan förstöra så mycket. Jag är inte fri. Jag styrs varje dag av mina egna rädslor att göra helt vanliga saker.


Jag vågar knappt gå ut själv och jag vågar inte gå på bio inte ens med sällskap. Jag är rädd att ett plan ska störta ner, jag är rädd att bli påkörd, jag är även rädd för andra människor som jag inte känner. Jag känner mig även begränsad ekonomiskt, kan inte känna mig fri att göra sånt som jag bir glad av. Det som är positivt är ju att mina relationer till nära och kära kostar ingenting.


Så för mig är frihet och rädslor väldigt nära varandra. Men jag kan säkert få bort dom rädslorna i terapin, men det tar sådan tid. Fast en dag kommer jag att bli fri!


När jag blir fri mina rädslor ska jag göra allt det jag vill göra. Jag ska studera, vara utomhus mycket, sitta på uteserveringar på resturanger/cafeér, vara i badhuset och simma, resa osv.


Ni som vill kan gärna kommentera och berätta vad som är frihet eller vad frihet betyder för er. :)


Hoppas att ni får en rikitgt fin lördag alla! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Fredag 2 nov 13:22

Jag bjuder er på en dikt att bädda sig in i.


Mina händer håller om en

varm kopp.

Den innehåller allt det

som är mysigt.

Mina händer värms av

kärleken till

livet.

Hela min kropp känner

hopp om framtiden.

Mina händer ställer ifrån sig koppen

och minns värmen

av trygghet och tar det med

sig det.



Ja, just den känlan tar jag med mig hela den här dagen. Önskar er en forsatt trevlig dag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Fredag 2 nov 10:19

Jag tappade bort mig själv för ca 11 år sen och trodde att jag aldrig mer skulle hitta tillbaka till mig själv. Men åren som gick tog jag mig sakta framåt. Jag fastnade någostans i mitten i flera år. Det var inte först när jag började i terapi för tredje gången hos en duktig terapeut som mina ögon öppnades för verkligheten. Den gråa.


Innan dess var jag så "hög" på olika mediciner som gjorde att jag såg verkligheten ur psykofarmakans dimma. Allting var så vackert. Men i samband med terapin slutade jag med en av medicinerna. Efter jag gjorde det blev min ångest värre, men jag fick så mycket mera tillbaka.


Jag fick tillbaka min inre röst, den glödande, brinnande lågan. Jag kan inte tacka min terapeut nog mycket.


Idag har jag terapi samtal klockan 13.00 men vet bara inte hur jag ska ta mig dit. Det är glas halt ute och det tar ca 50 minuter att promenera dit när det är torr asfalt. Så kan tänka mig att det tar minst en timme att gå dit nu, om inte ännu längre. Jag får ångest och är orolig att jag kommer att ramla om jag går. Jag ska nog meddela terapeuten att jag inte kommer idag.


Så idag ska jag bara ta det lugnt och kanske bjuda min bästa vän på lyx kladdkaka som jag bakade igår. Det låter som en bra plan tycker jag. ;)


Ha en rikitgt trevlig fredag alla och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Torsdag 1 nov 09:39

Jag önskar aldrig att jag är som någon annan eller ha det liv som nån annan har, men jag önskar ibland att jag aldrig blev psykiskt sjuk, eller fick psykisk funktionsnedsättning. Ja kalla det vad en vill. Men en del människor vill verkligen vara eller ha det liv en annan har.


Det är tråkigt att en del känner så, det är lika tråkigt som jag vill vara den jag var och ha det liv jag hade innan jag insjuknade i psykisk sjukdom. Det är som en stor sorg för mig. Jag har skrivit om den sorgen förut, men kan bara inte låta bli att återkomma till det.


Fast det här inlägget ska mest handla om varför en del vill ha ett helt annat liv än en redan har. Varför kan en inte vara nöjd. Varför har jag svårt att acceptera att mitt gamla liv är slut? Jag tror att det kan bero på en viss föreställning om hur livet ska vara. Att om man inte har det liv som media och snedvridna värderingar skapats, så duger en inte. En behöver/måste uppnå allt för att vara en "lyckad" människa, för annars är en ingen. Ingen som finns. För syns du inte finns du inte.


Det är så hemskt tycker jag. Jag brukar läsa olika livsstils bloggar, men känner aldrig att jag vill ha det så eller känner någon avund. Nej snarare tänker jag tillbaka på mitt liv som också var "lyckat" och vill bli mer som jag var då. Men varför inte bara acceptera att det kommer aldrig att hända. Men då sitter jag fast i det liv jag egntligen inte vill ha. Oj, nu blev det känsligt. Men det är lite så det är.


Jag är självklart väldigt tacksam över det liv jag har nu. Men när jag smakat på det mer spännande livet, vill jag bara ha mer. Men så insjuknade jag i svårt psykisk ohälsa och drömmen om mitt liv sprack.


Jag vill inte att andra ska tycka synd om mig, för det gör jag så bra själv. ;) Utan jag kände bara för att dela med mig om mina innersta tankar.


Ha nu en rikitgt fin dag alla och kom ihåg att du är värdefull precis som du är! :)

Kram på er

Av minkarusell - Onsdag 31 okt 13:57

Ibland kan jag känna mig ensam med mina tankar och känslor trots att jag verkligen inte är. Jag har stort stöd av min bästa vän, min sambo och terapeuten. Jag pratar om allt med dom.


Men jag är ju helt ensam inne i mitt huvud, ingen kan veta exakt vad jag tänker på. Mina erfarenheter och beteende som bildar spår i hjärnan. Där är jag helt själv.


Fast det är ju så det är, en födds själv och en dör själv. Men vi lever tillsammans. Sen finns det en del som inte har någon att prata om deras innersta med någon. Det kan jag tänka mig är jätte jobbigt iaf om en mår dåligt, men även att inte ha någon att dela livet med på nått sätt. För mig är det enormt viktigt att ha några nära att prata med både bra och dåliga dagar.


En del vill påstå att det finns "själv vald ensamhet", jag vet inte riktigt om jag tror på det? Jag vet att det inte är bra för den psykiska hälsan att inte ha någon social kontakt. Visst för en del kan nog vara mer ensam än vad andra kan. Jag hör inte till dom. Jag är nästan åt det andra hållet, jag får panik om jag måste vara ensam, utan några dagliga kontakter med andra.


Så självklart är vi alla olika. Men i grunden ganska lika.


Ha en toppen dag alla och hör gärna av er till någon ni vet är väldigt ensam, det kan betyda så mycket.

Kram på er! :)

Av minkarusell - Onsdag 31 okt 09:42

Jag har återigen vaknat med slem i halsen och ont/torrt, men nu har jag även jätte ont i huvudet. Jag har i över två år om inte längre haft sömnapnè med högljuda snarkningar.


Jag var på vårdcentralen förra året i september för detta, läkaren skickade en remiss till andningsenheten. För ca en vecka sedan fick jag äntligen en kallelse dit. Så nästa vecka på fredag ska jag på ett möte och få ta med en utrustning som kollar upp min sömnapnè. Jag längtar!


Det är väldigt jobbigt att vakna flera gånger under natten eller tidigt på morgonen av att jag inte får luft eller vaknar av mina snarkningar. Men det här kommer att bli bra.


Ångesten blir ju inte heller bättre av att inte få någon sammanhängande sömn. Den blir värre ju sämre jag sovit. Så just nu är ångestnivån ganska hög. Jag får försöka att slappna av och skriva här på bloggen och lyssna på musik.


Ska försöka att tänka att allt löser sig till slut. Snart så får jag hjälp med sömnapnèn. Snart kommer jag att sova en hel natt utan att vakna. Snart kommer morgonångesten bli mindre.


Ha en riktigt fin dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Tisdag 30 okt 09:23

Jag skriver min blogg av lite olika orsaker. En av anledningarna är att medvetandegöra om psykisk ohälsa. En annan är att få ni som läser bloggen att reflektera över livet. Den tredje orsaken är att eventuellt hjälpa/inspirera en människa att få styrka i dennes liv.


Den fjärde anledningen är att underhålla er med mina dikter och berätta om mitt skrivande. Så bloggen betyder mycket för mig. Jag får utlopp för alla mina tankar, känslor och funderingar som jag har.


Det här blev ett kort inlägg, men det finns ju en hel del andra inlägg att läsa för er som vill. :)

Kram på er!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se