Senaste inläggen

Av minkarusell - Torsdag 8 nov 17:48

Jag skrev tidigare idag om hur en kan göra för personlig utveckling och att det kan gälla i princip vad som helst. Bara en börjar så kan en lyckas med en vill uppnå i livet. En personlig utveckling är att kunna tex göra 10 olika nya matlagnins recept på ett halvår. Det kanske verkar enkelt men alla har olika förutsättningar och att börja med den personliga utvecklingen ni känner passar för just er är viktigt tycker jag.


Ja, bara fantasin sätter gränser vad det är en vill utvecklas med eller förändra sitt liv och med det sagt så har jag nämnligen ett gott recept på en het chiligryta. Så för ovanlighetens skull tänkte jag dela med mig av receptet som jag kommit på själv. Här är receptet på min chiligryta:


  • 800 gram köttfärs
  • 1 st stor gul lök
  • 4 vitlöksklyftor
  • salt
  • Kryddor: cayenpeppar, chilipulver och chili flakes
  • Kalvfond
  • 2 st små burkar majs
  • 1 burk vita bönor i tomatsås
  • tomatpuré
  • balsamvinäger
  • jalapeno
  • ca 1-2 dl vatten
  1. Börja med att steka hackad gul lök på medelvärme. När löken mjuknat lite lägg i köttfärs.
  2. Stek färdigt köttfärsen och salta och krossa i vitlök.
  3. Häll i vatten och kalvfond.
  4. Krydda med dom olika kryddorna, lägg i så mycket ni vill - smaka av.
  5. Tillsätt majsen, tomatpuré och balsamvinäger.
  6. Låt puttra på svag värme i ca 5 minuter, häll i mer vatten om det behövs.
  7. Tillsätt vita bönar och jalapeno och rör om och låt allt bli varmt.
  8. Servera med ris till eller ät det som det är!

Det kommer kanske fler recept i bloggen, för matlagning är som sagt var ett stort intresse. Bara det att jag har så mycket annat att skriva om också så det har inte blivit först nu att dela med mig av ett recept.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe och ta en bit mörk choklad. Jag önskar er en mysig kväll! :)

kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Torsdag 8 nov 09:44

Det var länge sedan jag skrev om personlig utveckling, fast i mina "medvetandegöra" kategori handlar det egentligen också hur en utvecklas som människa.


Men jag ska försöka mig på att endast skriva om personlig utveckling i detta inlägg och hur ni kan gå tillväga.


Jag tar gärna ifrån mitt liv för att sen skriva om hur en kan göra en förändring i sitt liv. När jag gick min två åriga utbildning om fysisk och psykisk hälsa, så lärde en att inte beskriva en utveckling som en förändring. Det hette - utveckling. Men jag använder ändå ordet förändring ibland. Så då har jag förklarat det.


1. Det grundläggande för personlig utveckling tycker jag är att börja med den mentala delen. Att börja med att ha ett "nytt" hälsosammare tänk. Det beror självklart vad en vill ha ut av den personliga utvecklingen. Men det är det första en ska bestämma. Vad en vill ha ut av sitt liv. Sen bygga vidare på det/dom målen genom att ha några delmål.


2. Jag kan ta ett exempel om mig själv. Jag har som mål att ge ut en bok. Mina del mål är att skriva minst fem timmar i veckan dom två första månaderna. Sen har jag fler delmål men vi kommer till det i ett senare inlägg. Där börjar jag iaf.


3. Sen är det belöning som gäller efter att varje delmål som jag har klarat av. Det kan vara allt möjligt. Mitt första delmåls belöning är att läsa upp det jag skrivit till en vän - för att få en bekräftelse. Men det kan vara vad som helst tex. köpa en ny tröja, smink, äta ute på restaurang osv. Det som en gillar.


4. Så nu är en på gång med sina mål och/eller livsstilsförändring!


Detta går att genomföra på vilken personlig utveckling en vill att göra. Allt från vältränad kropp till att må bättre psykiskt. Självklart gäller det inte svåra psykiska besvär. Ja men ni förstår.


Det här är min grund mall över personlig utveckling, det finns säkert nåt jag missat. Det var ju fruktansvärt länge sen jag höll på med det här. Men jag hoppas att jag inspirerat er lite iaf. ;)


Ha en rikitgt fin dag alla och ta hand om er! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Onsdag 7 nov 13:47

Jag har inte skrivit på boken på över en vecka. Jag har några ideèr men har bara inte satt mig ner vid datorn och skrivit. Jag behöver få ett ordentligt skrivar flow snart! För om ca ett år ska jag bli färdig med boken har jag bestämt. Sen kommer resan till att få den utgiven att börja.


Jag längtar tills boken är i min hand och jag kan sälja den. För det ska jag göra. Om jag skulle gå med vinst skulle jag ge en viss procent av den till hjärnfonden. För jag tycker att det borde forskas ännu mer kring hjärnan. Det är så många sjukdommar som beror på den. Den styr hela kroppen. Tänk att få bättre mediciner och kanske kunna förhindra en del sjukdommar och även hjälpa en att leva ett mer fungerande liv beroende på sjukdom.


För min del skulle det kunna innebära bättre medicin mot mina psykiska diagnoser. Det finns så mycket outforskat kring hjärnan. Jag hoppas en dag att vakna utan ångest samt mina andra psykiska symtom, som jag inte berättat om här på bloggen. Jag har nämligen andra symtom än panikångest som jag inte vill erkänna ens för mig själv. Dom diagnoserna gömmer sig i en låst kista långt ner under marken för andra att se.


Men nån gång kanske jag kommer att berätta om dom diagnoserna, eller hur jag egentligen har det inne i min hjärna. Den är komplicerad och jag vill ha det så "normalt" som möjligt, därför skriver jag inte om det på bloggen för att få vila lite från det. Så nu vet ni det.


Ha en fortsatt fin dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Onsdag 7 nov 09:23

Jag var hos terapeuten igår. På en tisdag för ovanlighetens skull. Men det är för att jag ska till andningsenheten på fredag.


Det var väldigt givande hos terapeuten som vanligt. Jag pratade om saker som jag inte nämnt så mycket om förut. Jag fick lite klarhet. Men hur det kommer att gå får jag se. Ska försöka med tipsen som jag fick utav honom.


Ibland känns det som att jag aldrig vill sluta med terapin. Men samtidigt är ju målet att jag ska bli av med panikångesten. Om det blir så någon dag kommer jag nog känna ett stort tomrum. För jag har ju haft "min" terapeut i snart 2 år. Fast jag har ju min andra terapeut - min bästa vän & hon är en av mina själsfränder. Utan henne hade jag inte mått så bra som jag ändå kan må ibland.


Hon är en pussel bit i mitt liv som jag inte vill vara utan, samma när det gäller min sambo, lillasyster och familj. Sen att jag inte har så många vänner gör mig ingenting. Hellre en fågel i handen än tio i skogen, stämmer bra in på mig nuförtiden. Innan jag insjuknade i svår psykisk ohälsa för 11 år sen hade jag ett stort och brett socialt nätverk, men det är inget som jag behöver idag. Jag har inte behov av det just nu.


Men i framtiden kan jag behöva bygga upp ett större socialt nätverk och det kommer jag att göra om jag tex börjar att studera igen. Men än är jag inte där.


Hoppas att ni har en fin onsdag alla och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Tisdag 6 nov 09:35

Jag har några personer som jag inte gillar och sen har jag makthavare som jag avskyr. Men hat? Nej jag har svårt för att hata. För mig är det ett så laddat ord för en mörk tanke som inte släpper in nåt ljus och där vill jag inte riktigt befinna mig i.


Jag kan utan problem sätta mig in i andra människor situationer. Kan bero på livserfarenheter och terapi samt mina egna studier av beteende. Jag har ju även en "mörkare" sida av mig, men där växer inget hat, utan snarare starka tankar kring och om döden. Där jag leker med olika känslor. Så beskriver jag det bäst.


En av personerna som jag inte gillar är en som utåtsett är en "healer" och kärleksfull. Men under den ytan och en behöver inte skrapa mycket för att få fram en elak och hatiskt människa. Den här personen sårade mig med ord och utåtagerande så att jag blev ledsen och förvirrad minst sagt. Det var väldigt obehagligt. En hel helg umgänge samt några månders kontakt i telefon räcker.


Jag har försökt sätta mig in i dennes situation, men har accepterat att jag inte behöver gilla personen. Jag anser att trots den här personens "höga" ålder inte har någon anning om verkligheten, trots att personen ska vara en förebild. Usch! Jag börjar faktiskt må lite illa när jag tänker på det, men hat? Nej jag sjunker inte till den nivån.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe med sambon. Jag hoppas att ni får en trevlig dag alla och ta hand om varandra! :)

Kram på er

Av minkarusell - Måndag 5 nov 14:00

Livet som jag planerade att ha åker i blixtfart just framför mig. Jag försöker att hinna ikapp men jag har för mycket som hindrar och drar mig neråt.


Jag vill vara mitt i det livet. Inte nära det eller kommit längre än mina "gamla" planer. Men jag måste tänka om. Jag måste ha nya drömmar och mål, vilket jag också har, men jag är rädd. Rädd för att misslyckas igen.


Tänk om jag inte kommer fram till mina mål och planer. Tänk om framtiden ser ännu värre ut. Egentligen ska jag tänka: Tänk om jag klarar av minst hälften av mina nya drömmar, vilken vinst!


Så jag kämpar på mot ångesten och dens baksida. För panikångesten har en stor baksida för mig iaf och det är osäkerhet, rädslor och tillfälliga tankar på döden. Jag vet ju att det går över, men jag har även förväntans ångest vilket gör att jag har svårt att slappna av och känna mig trygg.


Jag går ju som sagt var hos terapeuten en gång i veckan och det hjälper mig, fast mest för stunden. Men jag känner att jag utvecklas en hel del sen jag började gå hos terapetuen. Jag vågar göra lite mer saker. Men framför allt hjälper han mig att äntligen våga att ha planer för framtiden och inte "bara" ta en dag i taget.


Med det sagt önskar jag er en fortsatt trevlig dag! :)

Kram

Av minkarusell - Måndag 5 nov 08:59

Igår skrev jag två inlägg som enligt mig är två av dom bästa som jag skrivit här på bloggen. Först om "Den hårda offerkoftan" och lite senare om att hjälpa en människa in på psyk. Båda två viktiga ämnen som kan förändra livet för var och en.


Att lämna offer rollen speciellt som kvinna är befriande och stärkande men inte alltid så lätt. Att ta ansvar för sitt eget liv i alla lägen och inte falla tillbaka att det är så synd om en just för att en är kvinna. Om en fokuserar på det negativa och spelar det kortet att kvinnor i alla tider blivit förtyckta, så förstärker en den "verkligheten" istället för att; ja, jag är kvinna lika kompetent som vem som helst. Inte som män. Utan som vem som helst.


Det tycker jag är jämnställdhet. Att inte gemnföra sig med män. Att vi är olika och alla är unika men lika bra ändå.


Sen så ville jag få ut budskapet att hur viktigt det är som anhörig att söka hjälp åt en person som mår jätte dåligt psykiskt när denne inte förmår det själv. Vi måste hjälpas åt - tillsammans.


Hoppas att ni får en bra start på veckan och gör nåt du gillar lite extra mycket! :)

Kram på er

Av minkarusell - Söndag 4 nov 13:38

Jag har nyss kommit hem från min bästa vän och samtalet med henne gav mig så otroligt mycket. Vi pratade om att hur en hjälper en människa som mår dåligt psykiskt.


Vi pratade säkert två timmar om det. Vi kom fram till att när någon mår så dåligt att dom inte inser det själva måste en få in personen på psyk utan dennes tillåtelse. Fastän den som får in personen på psyk kommer att bli en "förädare". Det handlar ju om det bästa för den psykisk sjuka personen. Men det kan inte vara det enklaste att veta att den en får in på psyk kommer att bli arg eller ledsen. Det är ju för allas välmående. För att leva med en människa som mår extremt dåligt drabbar även dom i form av maktlöshet. Det är som sagt var det bästa för den personen samt dom anhöriga kan känna sig lugnare av att veta att personen får rätt hjälp.


Det är här är ett känsligt ämne, men det kan rädda liv. För hur skulle det kännas om personen som mår så dåligt psykiskt tog livet av sig? Veta att dom hade kunnat hjälpa personen med att få in dom på en psyk avdelning.


Det är vikitgt att ta sitt ansvar som anhörig tycker jag och går det ändå illa har en iaf gjort sitt bästa. Bara av att veta det är ett lugn i sig.


Med det sagt önskar jag er en fortsatt fin söndag! :)

Kram

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se