Senaste inläggen

Av minkarusell - Tisdag 13 nov 09:11

NU kom jag på vad det var som jag skulle skriva om idag. Det var ju om anonymitet. Jag väljer att vara anonym på bloggen för att jag tycker att det är lite lättare att skriva om personliga saker. Men nån dag kommer jag att inte vara anonym.


Jag kommer att berätta vem jag är och stå upp för den jag är på ett helt annat sätt. Men den tiden är inte inne än. Att vara anonym för mig innebär inte att jag skriver hur som helst. Jag skriver som om jag inte var det. För att den dagen kunna stå för det jag skriver om. Jag vill inte vara elak mot någon.


Om det är nåt som ni som läser min blogg tycker är "fel" eller dåligt uttryckt av mig kan ni gärna kommentera det, så jag vet om jag gått för långt eller att jag uttryckt mig klumpigt. För det kan jag nog göra ibland. Men inte medvetet. Visst en kan ju inte hålla med om allt, för alla tycker olika. Det är ju det som är så härligt, att vi har yttrandefrihet.


Med det sagt, önskar jag er en fortsatt trevlig morgon och ta hand om er! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 13 nov 08:56

Jag mår lite bättre av att inte skriva om min panikångest här på bloggen. När jag skriver har jag oftast det till en början, men väljer att skriva om det som intresserar mig. Det är en bra strategi.


Igår kväll kom jag på vad jag skulle skriva om idag, men har glömt bort det tills nu på morgonen. Jag får helt enkelt komma på nåt annat att skriva om...


Det står helt stilla i tankarna. Nåväl, jag återkommer kanske lite senare idag med ett nytt inlägg.


Hoppas att ni får en riktigt trevlig dag alla! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 12 nov 09:20

Jag är inne i ett flow att skriva dikter. Här kommer en.


Solen sover.

Molnen och det gråa bestämmer nu.

Det blöta blandas med det mjuka.

Lövens alla färger ligger

på marken.

Träden står nakna inför kylan.

Rådimman kryper sig

in under skinet.

Halkan kommer snart och

får människor att bli irriterade.

Jag älskar ändå hösten.

Fastän solen sover, det gör mig

ännu gladare till våren,

då den blå himmlen tittar fram.

Nya löv växer och det grönskar.

Men innan dess

kommer vintern med dess vackra

vita täcke.

Solen sover en stund.


Jag börjar att tänka på när jag låg inne på sjukhuset pg a bukspottskörtel inflamation för ca 4 ½ år sen. Jag grät när jag pratade med min farmor i mobilen. Jag sa att det var så grått och trist ute. Då sa hon sa fint; när solen tittar fram igen så kommer du att få åka hem. Ja hon hade rätt. Jag var nästan en månad inlagd och solen kämpade sig fram igenom molnen just den dagen jag kunde lämna sjukhuset.


Jag vet inte varför jag tänker så mycket på min farmor och lillebror senaste tiden? Men jag har inte tänkt så mycket på dom på några månader så allt kommer kanske ikapp mig? Jag minns med glädje över hur mycket jag älskade dom och jag kan ännu minnas hur deras röster och deras skratt lät så är jag nöjd. Men minnet över min lillebrors röst har sakta börjat att vittra sönder och det ger mig faktiskt lite panik. Jag vill kunna tänka på honom och veta precis hur han lät fast det var ca 20 år sen han dog.


Farmor är inte svårt att komma ihåg. Hon dog ju bara för ca 2 år sen. Men saknaden över henne är enorm. Hennes röst är tydlig och klar i mitt huvud. Jag ler när jag tänker på henne och hur hon var som person.


Allt har sin gång. Människors liv. Naturens växlingar. Men kärleken kan finnas kvar oavsett. Kärleken är en stark drivkraft och så länge den finns, finns det hopp om den här planeten och männskligheten.


Nu ska jag brygga kaffe och njuta av en kopp samt en liten kakbit. Ha en underbar start på veckan alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Söndag 11 nov 18:20

Julen närmar sig snabbare än vad jag är van vid. Julmusten börjades att säljas redan i oktober på Coop och innan halloween var över började säljas julpynt.


Det känns så forcerat, trots att allt är ute i god tid. Jag tror ändå att det stressar upp folk mer än vad det gör en lugnare inför juldagarna. Julen är en stor ångestladdad period för ganska många. En del blir det pg a dåliga minnen under uppväxten andra över att dom känner sig ensamma. Eller att vara den "perfekta" människan som ska göra allt en borde göra under julen - laga 20 olika smårätter, köpa dyra julklappar till många, hälsa på så många som möjligt och/eller vara en "extra" snäll och lycklig människa.


Nej, fy fasen varför inte känna innåt istället med tex dessa frågeställningar. Vad orkar jag med? Varför "måste" jag göra det jag gör? Kan jag göra det jag mår bäst av?


Det är iaf mitt tips till er som känner er ångestfyllda och/eller förrivrrade över den julhets som har uppstått! När ni har svaren på dessa tre frågor, lev efter dom. Glömmer du av dig efter nån vecka - stanna upp och fråga dig samma saker igen.


För som sagt, när du kör slut på dig själv är det ingen som tackar dig. Ta hand om er själv - på riktigt.


Det blev ett ganska blandat inlägg, hoppas att ni tyckte att det var ett intressant inlägg? Ha en fortsatt fin söndag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Söndag 11 nov 13:44

Här kommer en dikt.


Ett ljud eller en doft för en tillbaka i tiden.

Minnen finns kvar men

inte du.

Jag hör rösten klart.

Du kallar efter mig i mörkret.

Men min tid är inte slut än.

Du försöker att locka på mig.

Men jag har mycket kvar att göra innan

vi ses igen.

Jag bär alltid med mig minnena av dig

i mitt hjärta.

Du var stark och jag var svag,

men nu är jag starkare än vad jag varit förut.

Jag förbereds på nånting stort.

Vad det är får tiden utvisa.

Men doften av gula rosor är det starkaste

tecknet på att du finns vid min sida.

Vila i frid kära lillebror.


Sorgen efter att förlorat min lillebror i en tragisk olycka för ca 20 år sen, har inte försvunnit. Men jag har ju lärt mig att leva med den. En del dagar som denna tänker jag lite extra mycket på honom. Hur jobbigt det måste vara för mina föräldrar. Men jag minns honom hellre än att stänga av allt, att låtsas som han existerat funkar inte för mig.


Finns mycket att skriva om honom, men det får räcka med den här dikten.


Ha en fin söndag alla och ta hand om varandra! :)

Kram på er

Av minkarusell - Lördag 10 nov 09:37

Tre helt underbara år tillsammans. Eller vänta nu. Tre starka år av kärlek mellan mig och min fästman. Det är alltså mer än underbart. Han har stöttat mig mer än vad han behövt göra.


När jag gjorde min psykiatriska utredning för att fastställa diagnoserna, följde han med till psyk så gott som varje gång. I ca tre-fyra månader, två gånger i veckan och satt och väntade i över en timme varje tillfälle!! Det om nåt är kärlek.

Sen så har mitt mående varit outhärdligt jobbigt i perioder, där jag varit rädd för att han skulle lämna mig. Fastän jag var snäll mot honom, men jag led. Dom gångerna har han sagt att det är inte jobbigt för honom att det är mest jobbigt för mig. Det är mina inre demoner som förstör mig men jag var inte utåtagerande.


Han är så ödmjuk och förstående. Men just nu behöver han mig. Han har sorg i sitt hjärta. Om jag bara kunde hjälpa honom, älska honom så mycket att han börjar att må bättre. Men ibland känns det inte tillräckligt. Fast sorg får ta sin tid. Jag kommer att finnas vid hans sida oavsett vad. Han är mitt livs kärlek.


Idag kommer vi fira vår tre års dag med en massa mys, äta gott och prata om dom tre åren som gått. Han ligger och sover, men ska snart väcka honom med en kopp kaffe och hans favorit kaka som jag bakade igår kväll. :)


Hoppas att ni får en trevlig lördag alla och gör nåt som ni gillar lite extra mycket idag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Fredag 9 nov 13:41

Idag blev mötet med terapeuten på psyk inställt pg a att jag hade en tid på andningsenheten. Så ikväll ska jag ha utrustningen igång. Jag hoppas att jag snart får hjälp mot mina snarkningar och andningsuppehåll, att det inte ska behövas vänta länge tills jag får en ny tid till en läkare.


Jag har inte nåt speciellt ämne som jag vill skriva om i bloggen just nu. Men det kanske kommer ett längre inlägg ikväll. Om inte så blir det ett inlägg imorgon istället. Jag skriver bara när jag känner att det berör mig, annars så blir det bara kämpigt med att få ut meningar och ord som jag knappt menar.


Men nu önskar jag er en trevlig dag alla och ta hand om er! :)

Kram på er

Av minkarusell - Fredag 9 nov 09:18

Så var det äntligen dags att gå på möte på andningsenheten för att prova över natten en utrustning som utreder sömnapné. Jag har verkligen längtat pg a mina höga snarkningar och andningsuppehåll när jag sover, samt att jag vaknar 6-8 gånger per natt.


Jag hoppas att jag nu kommer att få en utrustning som hjälper till att andas när jag sover. Men det får jag veta efter dom tolkat utredningen.


Men jag är trots tröttheten under dagarna rätt så nöjd med livet just nu. Jag skriver på boken, umgås med min bästa vän och lagar god mat.


Hoppas att ni får en jätte fin dag alla! :)

Kram på er

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se