Senaste inläggen

Av minkarusell - Tisdag 29 jan 11:08

Igår var en tyngd lagt över mig. Jag var helt utmattad, eller det är jag nästan varje dag. Jag låg mest bara i sängen. Tankarna snurrade omkring i huvudet. Jag har tre av mina nära som har det jobbigt på olika sätt. En är inlagd på psyket, en annan har en okänd sjukdom (ligger inne på sjukhus och utreds) och den tredje är väldigt sjuk av sin sjukdom.


Jag är maktlös. Men jag måste koppla bort alla negativa och jobbiga tankar om jag ska orka leva ett bra liv. Men det är så svårt, eftersom mina nära mår så dåligt. Förutom det så har jag mina psykiska diagnoser, som inte gör livet så enkelt. Jag måste stålsätta mig nu. Jag har många vardagliga saker som behöver göras, tvätta, städa, laga mat och sköta min hygien. Men allt bara faller.


Jag vet inte hur jag ska orka? Jag vet inte när det är för mycket så att jag behöver läggas in? Jag ringer till psyk ibland men får inte någon sängplats, dom säger bara att det är fullt. Och det är varje gång som jag ringt under två år tid! Det är väldigt tråkigt. Jag känner hur frustrationen bygger upp ilska. Men det hjälper inte att bli arg. Det enda jag kan göra är att vila, vila och vila samt se mitt hem förfalla. Så j*kla sjukt!


Kommunen måste lägga pengarna på psykiatrin snarast, för jag vet att det är fler än mig som inte kommer in på psyket och får inte den vård som personen behöver. Det är hemskt.


Jag ska brygga en kopp kaffe nu och prata lite med min sambo. Ha en fin dag alla och ta hand om er! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Söndag 27 jan 11:41

Jag känner mig som en stor fet grå klump. Jag väger 104,4kg och är 163cm lång. Det mesta av fettet verkar ha satt sig på magen. Jag vet bara inte hur jag ska orka med en livsstilsförändring? Jag vet exakt hur och vad jag ska göra för att gå ner i vikt och leva hälsosammare.


Viljan finns där, men på nått sätt stretar jag emot. Jag har iaf hållt mig till att äta godis två dagar i veckan i ca en månad nu. Så det känns ju bra. Jag försöker att äta grönsaker till middagen, har lyckats med det till hälften av veckans middagar.


Så lite förändringar har jag gjort, men det känns inte tillräckligt. Innan jag insjuknade i svår psykisk ohälsa för ca 11 år sen hade jag en extremt hälsosam livsstil. Det gick tyvärr för långt då. Jag vägde endast 37 kg när jag hamnade på en psykiatrisk avdelning. Vägen upp var lång fast jag kämpade på och gick upp till en "normal" vikt. Och nu är det åt det andra hållet. Jag måste kämpa att gå ner minst 40kg! Jag får ta små steg i taget. Till slut kanske jag börjar att röra på mig regelbundet, typ ta långa promenader samt äta nyttigare alla dagar i veckan.


Det är mitt mål. Nu ska jag kämpa för att nå min målvikt på 64kg. Jag vill, jag ska fastän det mentala stretar emot. Det här ska bli förändringarna år på så många sätt. Flytta till egen lägenhet, gå ner i vikt och kämpa emot panikångesten/ångesten.


Jag kommer ju inte att nå min målvikt detta år, men minst 20kg ska jag gått ner till nyår. Tänk att få väga under 100kg närmare 80kg. Det skulle kännas helt underbart!


Ja, just ja ett mål till har jag; sluta snusa! Jag håller redan på att trappa ner min snusning, till att en dosa snus ska räcka ca två till tre dagar, för att sedan kunna ha en snusdosa per vecka OCH sen sluta helt och hållet. Jag sparar ju även pengar på det. För just nu innan jag började att dra ner på snusningen gick det åt ca 600kr per månad det är nåt jag egentligen inte har råd med. Jag har ju under existens minium, så det är kärvt, men nu kan jag unna mig andra saker än snus.


Nästa år kommer jag att vara en nyare och hälsosammare människa och känslan av att vara en stor fet grå klump kommer att vara bortblåst. Samt ingen snus under läppen. Det ser jag fram emot. Jag kommer självklart att uppdatera er hur det går för mig när det gäller att nå mina mål.


Nu ska jag äta min chiapudding, jag hoppas att ni får en härlig dag alla! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Lördag 26 jan 11:12

Det gick ovanligt bra att handla mat igår. Men nu är det inte det som jag skriva om, utan om terapin jag går i verkligen passar mig och får mig att göra framsteg?!


Ibörjan gav mig terapin väldigt mycket. Jag löste några knutar och förstod att det inte var mitt fel. En del minnen avdramatiserades. Men nu efter lite mer än två år hos samma terauept (han är otroligt skicklig) känns det som om jag bara stampar på samma ställe hela tiden. Nya minnen dyker upp också, det tar tamme f*n aldrig slut! Men ändå känns det som om jag aldrig kommer att bli "färdig". Två år och det som det gett mig är MER ångest. Visst det är ju inte konstigt med tanke på att jag pratar om jobbiga saker en gång i veckan, men nu dom senaste två månaderna har jag bara träffat terapeuten två gånger!


Men ändå härjar panikångesten/ångesten med mig. Jag vet bara inte hur länge till jag ska orka ha det så här? Jag får INGEN medicinsk hjälp från psykiatrin. Vilket jag tycker är helt j*vla sjukt! Och dom veckor som det känns extra outhärdligt ringer jag psykjouren och vill lägga in mig, men då säger dom bara; lägg dig och vila och prata med sambon. Men när jag redan gjort det och det inte hjälper mig, varför får jag inte komma in på psyk då???


Jag tror att det handlar om för lite resuser. En avdelning har dom ju stängt för nåt år sen och efter det är det jätte svårt att få läggas in. Varför satsas det så lite på psykitrin? Fler och fler lider av psykisk ohälsa, men då beslutar sig kommunen för att stänga ner en avdelning, hur tänker dom?! Det skulle jag verkligen vilja ha svar på.


Men åter till mig och min medicinering. Varför skriver dom inte ut ångestdämpande? Beroendeframkallande - ja, men jag har INGEN missbruksproblematik. Och när alla andra mediciner inte hjälper mot panikångetsen borde det kunnas skrivas ut, jag har ju haft det så länge. Så det är ju inte fösrta bästa utgången, nej det skulle kännas som om jag blir befriad från tortyr OM jag skulle bli av med panikångesten med en tablett.


Jag ska nog boka en ny tid till en psykiatriker och se om denne kan hjälpa med att skriva ut BRA ångestdämpande medicin. För nu får det f*n vara nog.


Det här blev ett litet argt inlägg, men vill bara upplysa hur det kan funka med psykiatrin, när den är som sämst.


Jag önskar er alla en fin dag!

Kram på er och ta hand om er

Av minkarusell - Fredag 25 jan 11:18

Jag var hos min bästa vän i onsdags och hade vinkväll med goda ostar och kex. Det var mycket trevligt. Vi pratade på som vanligt, blandade samtals ämnen. Från högt till lågt. Det var en helt underbar kväll där mitt intellekt fick sig en liten kittling.


Igår var en lugn dag och det är ju också som vanligt. Det hände inget speciellt. Jag hade förresten väldigt låg ångest nivå, vilket var härligt.


Idag blir det att handla mat med min sambo och det är något som jag tycker är jätte jobbigt, men bara att andas och tänka att det går bra.


Jag önskar er alla en riktigt fin dag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Onsdag 23 jan 13:13

Panikångest. Kvävas, hosta och kanske spy? Jag försöker att distrahera mig med att skriva här på bloggen och lyssnar på musik.


Igår var jag inte till terapeuten, fastän det hade varit väl behövligt. Men jag klarade inte av att promenera dit pg a panikångest, illamående och värk i kroppen. Så jag får se när jag får en ny tid.


Idag har jag planerat in en vin kväll med min bästa vän, det ska bli trevligt. Vi har alltid så mycket att prata om. Och det var säkert senast i höstas vi hade en vin kväll, så nu är det dags! Hon bor ju bara ca 5 minuter avstånd från mig och min sambo, så det blir inga problem att gå dit. Och min sambo kommer och eskorterar hem mig sen. För jag är så rädd att gå ute själv på kvällen.


Jag ska äta en smörgås nu och dricka en kopp kaffe, hoppas att ni har en fin dag alla! :)

Kram & ta hand om er

Av minkarusell - Tisdag 22 jan 14:41

Det blir inget besök på psyk hos terapeuten idag. Jag började må jätte dåligt, har fått vara på toaletten flera gånger under ca två timmar. Samt nyss haft en panikångest attack.


Det är så tråkigt, men vad göra? Jag hoppas att få ett möte nästa vecka istället. Jag har då meddelat honom om att jag inte kommer på mötet idag.


Snart ska jag vila en stund är helt slut. Ha en fortsatt fin dag alla!

Kram

Av minkarusell - Tisdag 22 jan 11:34

Jag är rikitgt besviken på mötet jag hade med en kvinna från kommunen igår. Jag har ju ansökt om boendestöd, att få en egen lägenhet med tillgång till personel dygnet runt. Så utredningen var igår, alltså intervjuva mig om hur mina behov ser ut och sen ska hon sammanställa det och ge ett beslut OM jag får rätt till boendestöd.


Men det handlar inte om eller att jag vill för mig utan snarare att jag behöver det. Jag behöver en egen lägenhet, där jag kan bo själv och inte vara beroende av min sambo och/eller bästa vän. Låta dom få vila. Låta dom få vara partner och vän istället för assistans dygnet runt.


Men hon från kommunen tycket att boendestöd i form av att ha ett mobilt stödteam kan funka, då sa jag nej, jag behöver EGEN lägenhet. Jag måste och det snart! Helst innan sommaren. Då sa hon bara att det finns inga lediga platser/lägneheter, trots att hon inte har med den saken att göra har hon en åsikt om det. Tror sig veta. Då frågade jag om vem som har hand om att skaffa boende, då sa hon tydligt att det har inte hon med att göra, men ändå skrämmer hon mig med att säga; det finns inga lediga platser/lägenheter. Gissa om jag blev irriterad, eller nej vid det här laget (efter pratat med henne i ca 50 minuter) var jag arg på henne, MEN jag höll det mesta inom mig för att inte vara allt för besvärlig.


Så om ca en vecka får jag utredningen hemskickad och kan då läsa igenom det och har två veckor på mig att ändra om det är nåt hon missat att skriva om. Sen blir det ett beslut om jag får bifall eller avslag.


Usch, det känns inte alls bra med tanke på hennes attityd. Men jag får hoppas på det bästa.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe för att senare gå till psyk till terapeuten. Jag önskar er alla en fin dag! :)

Kram på er

Av minkarusell - Söndag 20 jan 13:31

Vilken kväll/natt jag haft! Jag och min sambo bestämde oss vid ca 20 tiden att dricka lite folköl och satt och pratade och lyssnade på musik. (Vi dricker sällan alkohol.) Jag började att prata om att jag saknar en kill kompis till mig som jag inte träffat på nåt år, och då sa min sambo att jag skulle kunna höra av mig till honom.


Lite osäker var jag men jag skickade iväg ett litet roligt sms och fick svar på mindre än fem minuter! Jag blev så glad så om nån vecka ska vi ta en fika på stan. Samtidigt som jag skrev med min kompis, smsade min sambo med en av hans vänner och vi blev bjudna hem till han. Så i ca 30 minus grader ute, promenerade vi till hans vän efter kl 23, som det tog ca 10-15 minuter att gå.


Vi hade det mycket trevligt, skrattade, drack vin och spelade sällskaps spel, vilket jag verkligen gillar att göra. Sen kom vi hem vid tre tiden och jag kände mig så nöjd. Att göra nåt en inte gör ofta är rikitgt roligt och bra för själen.


Snart kommer en annan god vän till mig förbi, så ska göra mig iordning nu. Ha en fin söndag alla! :)

Kram på er



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se