Senaste inläggen

Av minkarusell - Onsdag 11 juli 14:28

Jag vet inte om jag är knäpp, men jag har städat kylskåpet alldelse nyss i denna värme! Det var säkert ett halvår sen sist. Så det var väl behövligt. Det tog ca en timma och tjugo minuter. Men nu ska jag hålla det rent och torka ur den lite då och då, så slipper det bli så skitigt och mycket slit.


Innan dess var min bästa vän på besök och vi pratade och vi drack för en gångs skull inte kaffe utan ett glas vatten istället :) Nu ska jag bara ta det lugnt ett tag för att sen duscha. Men det blir nog en kvälls promenad med sambon.


Ha en riktigt härlig dag alla! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 10 juli 13:08

Igår skrev jag om att utmaningar gör att man utvecklas som människa samt om hur man kan gå tillväga med det. Om ni undrar varför jag tycker sånt är så intressant är för att jag för ca 13 år sen gick en två år lång utbildning och fysisk och psykisk hälsa. När jag insjuknade i psykisk ohälsa för ca 11 år sen, "glömde" jag bort det jag pluggat, tror att det är i sammband då jag började må dåligt som gjorde att jag nästan fick en "black out". För när jag hamnade på en psykiatrisk avdelning var jag i vädligt dåligt skick. Jag vägde endast 37 kg och var djupt depprimerad.


Men nu när jag äntligen börjar att må bättre kommer allt det jag lärt mig att komma tillbaka, det tog "bara" 11 år, men bättre sent än aldrig. Det är som om jag börjar känna mig mer som mig själv, vilket är helt underbart. Jag vill få tillbaka mina snabbt tänkta svar och konversationer som flytter på. För medicinerna som jag tar gör att tankarna blir slöare och mina känslor bedövade. Jag är egentligen en känslo människa, men inom psykiatrin verkar det vara en sjukdom. Jag har fått göra en utredning och fått tre diagnoser och jag har inte bipolär, så varför ska jag äta medicin mot det kan man ju undra? Nej, dags att fundera på att sänka den medicinens dos eller sätta ut den helt. Det ska jag disskutera med läkarna efter sommaren.


Jag kommer säkert tycka att det känns ovanligt med att få tillbaka ett större spektrum av känslor, bra som dåliga. Men det är ju sån jag funkat som person tills jag fick medicinen. Ända sen jag var barn till ung vuxen har jag haft svängningar i humöret men aldrig på ett sjukligt sätt enligt mig och säkert tycker andra så också. Så medicinen har förstört min personlighet! Som jag skiver i min presentation; förut var jag annorlunda. Mer driven och uttåtriktad och litade på människor i stort sett. Ja, nu är det dags att få tillbaka mitt liv!


Snart kommer en kompis förbi på en kopp kaffe, ska ladda kaffebryggaren nu.

Ha en riktigt fin dag alla! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 9 juli 20:24

Jag funderar på hur man blir mer sitt autentiska jag. Hur blir man den man vill vara? Jag tror att det gäller att lyssna innåt mer än vad man fokuserar på det som finns på ytan. Att man ibland tänker på vad man själv vill och vad hur man vill utvecklas som människa.

Jag tror att vi alla behöver små utmaningar för att utvecklas, det behöver inte vara nåt stort. Det kan vara att man (som jag) bestämmer sig för att städa fem dagar i veckan, ha det som en ny rutin. Eller söka nytt jobb eller utbildning. Man får anpassa untmaningen från hur man har det just nu. Utgångspunkten är alltid nuet. Inte titta bakåt på det man inte lyckats med förut, utan se framåt. Men ha ändå en utmaning som man kan tänkas klara av. Det får ju inte bli som tex; gör det du drömmer om. Jag menar jag har många drömmar men vet att en del av dom är ouppnåliga, nu och i framtiden. Jag vill inte att drömmar ska krossas eller så, utan bara det att man är realistisk. För om man "jagar" drömmar som är för svåra för en, så blir besvikelsen större, vilket kan resultera till att man knäcks och inte vill/vågar sig på en ny utmaning. Det är ju inte meningen heller, man ska ju må bra och kunna känna sig lycklig. Leva sitt liv som man vill och som man trivs med. Utmaningarna ska vara nåt som berikar dig som människa, som gör att du lever ditt liv fullt ut.


Så för att bli den man vill vara krävs det att man lyssnar ordentligt innåt och gör en förändring i att göra det man vill för att uppnå sina mål. Små steg i taget framåt. Ibland större steg. Bara det är åt "rätt" riktning. Märker man att det håller på att utvecklas åt ett håll som man inte riktigt vill får man göra en omvärdering. Vad vill jag? Vad kan jag göra för att påverka mitt liv dit jag vill att det ska vara? Hur ska jag "vända" om och fortsätta mot dom mål som jag har? Det är några bra tankeställningar tycker jag. Det hjäper en att få det liv som man vill och ja, till och med önskar.


För att hoppas på att få ett annorlunda liv hjälper inte. Eller "jag kanske ska försöka". För att hoppas är som att man tror att allting kommer att lösa sig av sig självt, vilket det sällan gör. Man måste (nu gillar jag inte att använda mig av ordet måste, men i det här fallet är det faktiskt så) ta kontrollen över sitt eget liv. För ingen annan kan göra det åt dig hur mycket man än hoppas på det.


Det var lite tips från mig på om hur man kan gå tillväga med utmaningar som gör att man utvecklas som människa. Så tycker ni att det verkar vettigt, skriv gärna en kommentar om vad ni tycker.


Ha en fin kväll alla! :)
Kram på er

Av minkarusell - Måndag 9 juli 13:13

Igår lyckades jag inte med min nya rutin att inte lägga mig i sängen och vila. Det blev att vila ca 40 minuter totalt igår. Men nya tag idag!


Idag ska jag städa, vet bara inte vad jag ska städa men det ska bli nåt gjort iaf. Som jag skrivit förut så ska jag städa fem dagar i veckan men inte hela lägenheten på samma dag. Utan jag städar lite varje dag. Men just nu ska jag nog ringa min bästa vän och gå en promenad.


Ha en riktigt trevlig dag alla! :)

kram på er

Av minkarusell - Söndag 8 juli 17:05

Idag har jag varit på en promenad med min bästa vän. Det var så härligt ute, värme och solsken. Efter promenaden gick vi förbi henne och drack kaffe. Jag spådde även henne i kort och det är alltid lika spännande. Jag började att spå med kort med en "vanlig" kortlek med 52 kort, när jag var ca 14 år. Det var en gamal släkting till mig som lärde mig. Hon var lite speciell och när hon tittade på en så kändes det som om hon kunde veta allt om en, typ läsa ens tankar.


Jag blev skickligare för varje år som gick och när jag var ca 21 år var jag riktigt duktig på att spå i kort. Jag spådde många, några var mina kompisar men även en hel del ytliga bekanta. Jag kunde "se" tillbaka på vad som skett samt om deras eventuella framtid. En person frågade en gång om jag verkligen "såg" allt om henne när jag skulle spå henne. Då sa jag att jag "ser" bara det du vill att jag ska se. Men det var inte helt sant, för ibland såg jag saker som var hemska och valde vid det tillfället att inte säga nåt.


Jag har även förmågan att känna av andar och annat på "andra sidan". Jag kan få meddelande om vad dom vill. Oftast är det en hälsning till en anhörig som dom vill att jag ska förmedla det till dom. Jag får upp namn och ålder samt till vem hälsningen ska till. Det kan ibland vara ett minne, nåt som bara dom inbalande vet om, alltså inget nån annan kan veta om och på sätt blir det mer trovärdigt för den anhöriga. Då lyssnar dom bättre utan att tro att jag är en knäppis som luras eller så.


Men när jag insjukande i psykisk ohälsa "försvann" mina gåvor. Men en del har kommit tillbaka lite åt gången. Jag tror att eftersom det tar mycket energi från mig när jag känner av andar, så är det som att det stängs ner, för att jag ska ha ork till att må bättre. Men nån dag ska jag nog kunna fortsätta med det andliga. Hjälpa människor att få deras häslningar och spå i kort på ett mer avancerat sätt.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe. Ha en fortsatt trevlig dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Söndag 8 juli 10:22

Jag klarade av att inte vila nåt under dagen i sängen igår. Nu är det bara att fortsätta med det. Jag vakande nyss och har ångest. Det känns som en dålig låt på repeat som man inte kan stänga av. Men jag försöker att skriva och skingra tankarna lite.


Jag har funderat på om hur jag ska få fram ilskan när jag får ångest för att sen omvandla det till att ta sig egenom ångesten. Jag kanske ska tänka på hur arg jag blev på läkarna i onsdags, hur dåligt dom behandlade mig. Först nästan lova mig en medicicn som lindrar och/eller tar bort ångest. För att dagen efter "kasta in handduken" och säga att det finns inga mediciner som kan hjälpa mig. Vilket hån! För jag vet att det finns andra mediciner som kan ha en stor effekt av att lindra ångest. Men jag får helt enkelt inte prova dom. Jag blir så frustrerad.


Så nu är jag arg, hur ska jag ta andväning av ilskan? Jag kan stanna upp i känslan. Känna vart ilskan bottnar sig i. Jag tror att det är frustrationen över att inte bli tagen på allvar av psykiskatrin. Men då undrar jag varför dom beteer sig så mot många människor. Jag vet flera stycken som blivit väldigt illa bemött inom psyskiatrin. Så min ilska fortsätter. Varför gör dom (en del) så mot sköra människor. Det leder ju inte till nåt bra, det kan driva människor till handlingar dom inte önskat sig. Jag är så arg!


Nåväl, jag ska nog trycka undan ilskan ett tag. Jag känner mig inte rikitgt bekväm med den. Så nu ska jag nog gå ut på en promenad med min bästa vän. Hoppas att ni har en fin dag alla och ta hand om er!

Kram

Av minkarusell - Lördag 7 juli 13:53

Jag kämpar med att inte lägga mig och vila. För som jag skrev igår så ska jag inte lägga mig ner och vila under dagen enligt mina nya rutiner (som jag själv kommit på). Det som har varit i många år att jag har vilat (lagt mig ner i sängen) minst 2ggr per dag, samt totalt 2-3 timmar vila dagligen och ibland mer än så. Men nu ska jag inte ge mig, jag ska kunna vara aktiv eller sitta ner och göra nåt produktivt hela dagen utan att måsta lägga mig ner i sängen för att vila.


Jag ska en dag inte behöva kämpa för att inte vila, utan det ska vara normalt för mig, lika normaliserat som vila är för mig nu. Det är så mycket av livet som försvinner när jag bara ligger ner i sängen, livet flyter sakta förbi en. Så vill jag inte ha det nåt mer. Jag vill visa för mig själv och mina nära och kära att jag orkar göra saker, orkar leva igen. Jag kämpar även för att min farmor (som gick bort förra året) ska kunna le från "himmlen" och känna sig stolt över mig. Alla vinner på att jag mår bättre, när mina nära hör/ser att jag mår bra, så mår dom automatisk bättre. Dom behöver inte orora sig så mycket för mig då. För jag har mått riktigt dåligt, har haft självmords tankar. Det påverkar ju hela familjen och dom närmaste vännerna.


Så att jag gör förbättringar med att utmana mig själv med att bli mer självständig gör ju dom också lyckligare. För som det är nu så är jag väldigt "beroende" av min sambo och min familj. Han måste följa med mig om jag ska på längre promenader eller har nåt möte med tex terapeuten.


Så nu kämpar jag tillsvidare, för att en dag kunna säga: detta är helt normalt för mig. Jag känner faktiskt för varje dag som går att jag blir starkare, trots att ångesten släppar sig efter mig. Men nu är det dags att leva!


Ha en trevlig dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Fredag 6 juli 15:31

Det händer äntligen! Jag har vaknat upp ur psykofarmkans dimma, men är ännu "nyvaken". Jag famlar lite runt och är lite disorineterad. Men jag är vaken! Jag vill inte lägga till nån mer medicin och jag vill snart sänka dosen på en av mina mediciner. Jag tänker vänta till sommaren är slut med att sänka dosen, eftersom jag precis vaknat upp.

Det får bli en "mjuk" start, för nu behöver jag träna mer på saker som jag inte vågat göra på länge. (Det är ju ca 11 år sen jag insjuknade i psykisk ohälsa.)


"Träningen" som jag ska börja att göra är:


  • Inte vila/sova nåt under dagen
  • Städa fem dagar i veckan
  • Gå ut själv minst tre ggr i veckan

Nu j*klar ska jag komma i gång!


Jag ska ta över kontrollen av mitt liv. Det ska bli jag som sitter i förarsättet. Jag ska leva livet som jag vill och det är att kunna: fika på stan, gå på bio, resa, äta på restaurang osv.


Så idag ska jag börja med mina tre träningar saker och ni ska få följa med på min resa. Hoppas att ni har en toppen dag alla!

Kram

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5 6 7 8
9 10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Min karusell med Blogkeen
Följ Min karusell med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se