Inlägg publicerade under kategorin Känslor

Av minkarusell - Söndag 24 mars 10:28

Just nu har jag inte någon panikångest attack, men stark ångest. Men alltid nåt att inte ha panikångest. Jag har ju bara skrivit om hur jag mår när jag får attackerna - hostar, harklar och känslan av att kvävas, samt spyr ibalnd. Men när jag "bara" har ångest så är känslan av värdelöshet och ingen ro i kroppen överväldigad.


Det känns som om jag aldrig kommer att få leva ett ångest fritt liv och det gör mig ledsen. För dom timmarna (som är några timmar per vecka) jag är helt utan ångest känns så overkligt, det är helt underbart, som en fin dröm. Jag svävar och vill inget annat än leva i detta tillståndet. Inget före och inget efter - bara vara. Och det är ingen medicin som gör det så, utan bara min ångest/panikångest som försvinner tillfälligt.


För jag får ju ingen bra ångestdämpande medicin. Jag står helt utan hjälp med den biten. Hur dom på psyk får göra så eller snarare inte gör är hemskt! Men jag ska inte fastna där i ältande träsket angående brister i psykiatrin. Jag har redan skrivit några sådanna inlägg...ja ni som läser min blogg vet.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe och njuta av lugnet. Ha en fin söndag alla! :)

Kram på er <3

ANNONS
Av minkarusell - Torsdag 14 mars 10:11

Dagen har bara börjat men jag vaknar med ångest, som vanligt. Jag är rädd att det ska utvecklas till en panikångest attack. Försöker att trycka bort rädslan. Allt sitter i mitt huvuvd. Om jag bara kunde styra över panikångesten, kunna stoppa den helt och hållet. Få den att försvinna för gott.


Men just nu är det som det är, bara att acceptera tills vidare. Jag har inte varit hos terapeuten på ca tre veckor och jag känner lite panik över det. Jag har så mycket som jag behöver berätta till honom, om hur jag verkligen mår och allt det hemska som jag varit med om senaste tiden. Men förhoppningsvis får jag en ny tid till honom snart.


Idag ska jag gå till min bästa vän och prata av mig lite. Men annars är det mest att ta det lugnt. Jag hoppas att ni får en toppen dag alla! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 12 mars 10:15

I tankarna lägger jag mig ner. Jag bryter ihop ett tag. Men ingen ser det. Jag är ju så stark utåtsett, jag stöttar och hjälper andra trots mina psykiska diagnoser. Tänk att jag klarar av det! Det gör jag också, bara det att i tankarna kan jag bryta ihop flera gånger om så behövs, för att sedan resa mig upp och le mot världen.


Jag försöker att se det positiva i livet, men det är svårt just nu. Ska åter igen rabbla upp det som känns som en tyngd som drar mig neråt. Det första är min lillasyster som inte mår så bra. Det andra är mamma som är sjukskriven. Det tredje är en nära person är inlagd på psyk och har varit det i flera månader. Det fjärde min bästa vän har mycket runt omkring sig. Det femte och sista jobbiga sak är att min sambos vän ligger nedsövd pg a en tragisk olycka som vi var med och bevittnade.


Ja jag har det j*kligt jobbigt nu, men försöker att hitta lite glädje i tillvaron. Och det kommer att bli bättre så småning om. Eller hur.


Ha en fin tisdag alla och ta hand om er!

Kram <3

Av minkarusell - Måndag 11 mars 14:12

Jag känner mig väldigt trasig, blir sliten från olika håll. När ska allt vända till positiva upplevelser? Men som en brukar säga; spelar ingen roll hur en har det, utan hur en tar det. Jag har det ganska jobbigt, men väljer att leva i en optimistisk anda så gott det går. För att rasa ihop nu är inget alternativ!


Jag måste tänka på mina nära och kära och hur dom ser mig som en inspiration, att jag trots mina svåra psykiska ohälsa tar mig an utmaningen att stötta människor i dom svåra stunderna. Jag vet att jag redan skrivit om detta, att vara stark och så men den här bloggen är min ventil.


Jag vet när jag kan släppa allt och gråta och/eller bryta ihop totalt, men än gör jag det inte. Det är min tur att ta hand om andra. Det är dags för mig att vara en stöttande vän och medmänniska till mina nära.


Jag har gråtit så enormt mycket i mitt liv. Det är nästan så att jag inte har några tårar kvar. Jag har trauman i bagaget som jag nu ska använda mig styrkan av att gå igenom dom. Jag ska inte ge upp. Jag har panikångest attacker varje dag men dom är knappt en halvtimma långa nu för tiden. Så det är en förbättring. Men då har jag istället fler attacker. Typ tre gånger per dag. Men jag kämpar emot ångetsen och nån gång kommer det att bli bra. Så är det bara.


Nu ska jag gå till min bästa vän, jag hoppas att ni har en toppen dag alla! :)

Kram & ta hand om er


Av minkarusell - Lördag 9 mars 10:14

Jag var nära till hysteriskt gråt igår kväll, men jag började tänka på andra saker istället. Så inga tårar får falla från mig än. Jag måste hålla ihop mig själv och vara ett stöd för mina nära och kära. Speciellt min bästa vän. Hon behöver mitt stöd för jag är den enda vän hon litar på.


Sen att jag har mina psykiska diagnoser gör inte saken lättare, men jag ska ta mig f*n inte ge upp! Jag ska står rakt upp och hjälpa mina nära så gott som det går. Jag måste. Jag har ju terapi samtal en gång i veckan, men nu har vi inte haft möte på ca tre veckor pg a olika orsaker. Men jag hoppas verkligen att jag får en ny tid snart. Jag behöver ventilera mig. Det har hänt så mycket dom senaste veckorna, en hel del trauman. Visst jag pratar mycket med min sambo, bästa vän och mamma. Men hur jag känner mig exakt inombords håller jag för mig själv, eller det pratar jag bara om till terapeuten.


Ikväll blir det att se mello, det var fruktansvärt länge sedan jag såg alla deltävlingar. Men jag har fått några favoriter. Så förhoppningsvis vinner nån utav dom. Jag har egentligen ingen lust till att se mello, men jag måste göra saker som jag är intresserad av, för att inte tappa greppet och falla ner i deppighets gropen.


Jag hoppas att ni får en rikitgt trevlig dag alla! :)

Kram på er <3

Av minkarusell - Fredag 8 mars 13:19

En tragisk sak har hänt för ca en vecka sedan...vill inte gå in på vad, men det var en allvarlig olycka som en kompis var med om. Där jag fick bevittna allt. Så min trötthet och utmattning har varit extra jobbig.


Varför kan inte bara mitt liv få vara bra? Bara lugnt, behöver inte hända så mycket. Jag ska berätta vad som sker runt omkring mig just nu; min mamma är sjukskriven, min lillasyster mår dåligt, en nära anhörig är inlagd på psyk och min bästa vän har det väldigt tufft.


Hur fasiken hamnade jag mitt i smeten? Hur ska jag gå tillväga med att inte falla ner i deppighetens bo igen? Jag är inte där än, men jag får se hur mycket till jag ska orka med. Just nu biter jag ihop och försöker att hålla tårarna borta, för börja jag gråta nu då kommer jag aldrig sluta!


Snälla nån högre "makt" hjälp mig att vara stark och orka lite till. Jag behöver stå rak och hjälpa mina nära så gott det går, trots mina egna psykiska besvär. Kan jag ändå vara stark!


Det enda positiva är att jag sover ganska bra och har ännu kvar min matlust. Men mer än så vet jag faktiskt inte.


Jag önskar er alla en fin fredag & var rädd om er!

Kram <3

Av minkarusell - Lördag 26 jan 11:12

Det gick ovanligt bra att handla mat igår. Men nu är det inte det som jag skriva om, utan om terapin jag går i verkligen passar mig och får mig att göra framsteg?!


Ibörjan gav mig terapin väldigt mycket. Jag löste några knutar och förstod att det inte var mitt fel. En del minnen avdramatiserades. Men nu efter lite mer än två år hos samma terauept (han är otroligt skicklig) känns det som om jag bara stampar på samma ställe hela tiden. Nya minnen dyker upp också, det tar tamme f*n aldrig slut! Men ändå känns det som om jag aldrig kommer att bli "färdig". Två år och det som det gett mig är MER ångest. Visst det är ju inte konstigt med tanke på att jag pratar om jobbiga saker en gång i veckan, men nu dom senaste två månaderna har jag bara träffat terapeuten två gånger!


Men ändå härjar panikångesten/ångesten med mig. Jag vet bara inte hur länge till jag ska orka ha det så här? Jag får INGEN medicinsk hjälp från psykiatrin. Vilket jag tycker är helt j*vla sjukt! Och dom veckor som det känns extra outhärdligt ringer jag psykjouren och vill lägga in mig, men då säger dom bara; lägg dig och vila och prata med sambon. Men när jag redan gjort det och det inte hjälper mig, varför får jag inte komma in på psyk då???


Jag tror att det handlar om för lite resuser. En avdelning har dom ju stängt för nåt år sen och efter det är det jätte svårt att få läggas in. Varför satsas det så lite på psykitrin? Fler och fler lider av psykisk ohälsa, men då beslutar sig kommunen för att stänga ner en avdelning, hur tänker dom?! Det skulle jag verkligen vilja ha svar på.


Men åter till mig och min medicinering. Varför skriver dom inte ut ångestdämpande? Beroendeframkallande - ja, men jag har INGEN missbruksproblematik. Och när alla andra mediciner inte hjälper mot panikångetsen borde det kunnas skrivas ut, jag har ju haft det så länge. Så det är ju inte fösrta bästa utgången, nej det skulle kännas som om jag blir befriad från tortyr OM jag skulle bli av med panikångesten med en tablett.


Jag ska nog boka en ny tid till en psykiatriker och se om denne kan hjälpa med att skriva ut BRA ångestdämpande medicin. För nu får det f*n vara nog.


Det här blev ett litet argt inlägg, men vill bara upplysa hur det kan funka med psykiatrin, när den är som sämst.


Jag önskar er alla en fin dag!

Kram på er och ta hand om er

Av minkarusell - Lördag 19 jan 03:58

Jag försöker att finna tröst i mörkret. En närstående till mig mår fruktansvärt dåligt. Han väntar nästan på döden. Eller det låter så på honom. Jag gråter i floder...hjälp mig någon att hitta styrkan.


Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag trodde på Gud. Men jag ber ändå, konstigt nog? Jag ber för min nära att han finner ro snart, på ett eller annat sätt. Såklart hoppas jag att han kommer att överleva hans krämpor. Men inom mig viskar en röst; hans tid är snart kommen. Jag drunknar i smärtan.


Han har levt ett tufft liv och han har gjort allt för att leva i godhet senaste 10-15 åren. Jag ber för honom och hoppas att mina böner blir hörda.


Nu ska jag försöka att sova fastän det är svårt. Kram på er!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se