Inlägg publicerade under kategorin Känslor

Av minkarusell - Torsdag 7 nov 17:08

Jag är inne i ett skrivarflow när det gäller dikter. Så här kommer en nyskriven dikt.


Outröstlig sinne.

När en sak löst sig kommer

två

tråkiga saker.

När två saker löst sig kommer

ytterligare tre nya.

Det tar aldrig slut.

Jag vill bara få lugn och ro.

Men

mitt i allt

känner jag kärlek.

Den finns och växer sig starkare

hela tiden.

Kärleken ska krossa

det

ständigt växande

smärtan.

För vi lever bara detta liv en gång.

Vi kan bara

ge

kärlek en liten stund på jorden.

Så allt som växer

kan ses med

kärlekens ögon.

Kämpar ända in mot slutet.

Dör hellre kämpandes än ge upp.

För kraften som växer

inom mig är

outörstlig.


Så kan man också se på allt som händer en. Kämpa på, det är inget alternativ att ge upp! Nog för att jag under perioder har kännts som om jag vellat ge upp, men jag gav aldrig upp helt. Någonstans inom mig finns en överlevare. Så jag kämpar på...tills det är dags att "dra vidare". Men den dagen vet man aldrig när den kommer och lika bra är väl det. Men än finns det mycket att leva för. <3


Det var en liten inblick om hur jag har det inom mig.


Jag önskar er alla en fortsatt fin dag och ta hand om er <3

Kram :)

ANNONS
Av minkarusell - Onsdag 6 nov 20:08

Jag bjuder er på en nyskriven dikt.


Natthimmlen speglar mitt innre.

Den är mörkblå och mystisk.

Full av okända stjärnor

och planeter.

Ibland vill jag hellre vara

som en dags himmel

ljusblå och oskyldig.

Men jag kan inte vara nåt

som jag inte är.


Och så kommer en till dikt.


Minnet av ett trauma

har slutat

spelas upp för mig.

Jag känner frid.

Det gamla minnet är bara

ett minne blott.

Jag känner ro.

Det är som om traumat

aldrig har existerats.

Jag läker långsamt,

men det gör mig bara starkare.

Nu förstår jag.


Det var två korta dikter av mig. Och precis så känns det för mig. Jag läker. Och jag accepterar mer och mer hur jag är som människa. Att gamla "sår" tar sån tid att läka. Men när det väl har läkt ihop ordentligt kommer jag vara starkare än vad jag någonsin varit.


Jag önskar er alla en fortsatt trevlig kväll <3

Kram :)

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 4 nov 17:00

Vad intressanta inlägg jag gjorde för ett år sedan. Ibland känner jag att jag har utvecklats så mycket, men ibland känner jag mig som ett tomt skal. Det är som om jag fått ut allt jag vill via den här bloggen. Samt mina samtal hos teapeuten. Just nu känns det som jag är lite tom inombords. Vet inte varför?


Eller snarare ska jag se det som att jag är ett "blankt blad" där jag kan skapa mig nya minnen och minnas dom fina och roliga ögonblicken som jag haft i livet. Jag är äntligen beredd att gå vidare! Så känns det nu, eller har kännts så i några veckor. Visst jag är psykiskt sjuk, men jag kommer inte att bli helt "frisk", så är det bara. För jag har snart gått till samma terapeut i tre år och jag har läkt många sår och fått nya perspektiv av jobbiga saker som hänt. Men nu känns det som om jag har fått ut allt s*kt inom mig.


Jag vill bara läka ifred och gå vidare. Jag är den jag är och vissa delar av psykiska sjukdomarna som jag har går inte att få bort, så är det helt enkelt. MEN jag ska fortsätta gå till terapeuten pg a det står i min sjukskrivning att jag måste gå i terapi med fortsatt medicinering. Och medicierna ska jag INTE sluta med. Bara det att jag känner att det finns inte mycket mer att prata om...men visst nog har jag det jobbigt med tankarna ibland, men det får jag bara lära mig att leva med.


Jag ska nog berätta allt detta vid nästa möte med terapeuten. Blir intressant att höra vad han tycker och tänker kring att jag känner mig "färdigbehandlad".


Jag ska börja att "måla" nya vackra bilder av mitt liv. <3


Hoppas att ni har en fin dag alla! :)

Kram på er <3

Av minkarusell - Onsdag 30 okt 17:40

Igår umgicks jag med min kära lillasyster, det var så roligt och mysigt. Vi spelade sällskapsspel, bakade och såg film.


Idag har jag tvättat och dammsugit, det blev totalt fyra maskiner tvätt. Sen så har jag bara tagit det lugnt. Jag känner mig ganska lugn och glad med livet just nu. Längtar tills på fredag då jag ska ha en liten fest hos mig. Jag åker in till stan på fredag med bussen för att handla lite saker och en av mina killkompisar följer med mig och min fästman med bussen från stan till mig. Och jag kommer att bjuda dom på middag. Senare på kvällen kommer min andra killkompis och eventuellt en släktning till mig. Det ska bli så roligt.


Nästa vecka har jag fullt upp. På måndag med bussen in till stan samtal på psyk hos terapeuten, tisdag tvättstuga, onsdag buss in till stan till Andningsenheten (kolla upp min CPAP), sen städa på torsdag och på fredag åka in med bussen till stan igen för att sova över hos min fästman. Vi firar 4 år tillsammans. <3


Men denna vecka är ju som sagt var lugnare, så jag laddar mig mentalt för att orka åka med bussen tre gånger in till stan och tillbaka nästa vecka.


För bara ett år sedan vore inte detta möjligt, jag är så lycklig över hur långt jag ändå kommit i min uteckling från mitt psykiska mående som varit nära botten. Jag vågade knappt gå ut själv. Jag var rädd för i princip allt.


Det går att bli bättre, starkare och lyckligare. Men det krävs väldigt mycket jobb mentalt och ibland kroppsligt, att spy (panikångest) men ändå orka göra saker. Jag har verkligen pressat mig att göra saker senaste halvåret. Jag känner mig så nöjd!


Nu ska jag lägga mig och vila en liten stund, hoppas att ni har en fin kväll alla <3

Kram på er <3

Av minkarusell - Lördag 12 okt 12:27

Dom senaste inläggen har varit lite gnälliga, men jag är så oroad över min fysiska hälsa. Nåväl i detta inlägg ska jag fokusera på annat, men det är svårt.


Eller jag behöver skriva av mig så här är saker som jag är orolig/ledsen för: en släkting är inlagd på psyk, en väns pappa har gått bort, min pappa har det lite tufft, jag har det jobbigt med astman (eller vad det nu är), det finns mer men jag stoppar mig där.


Så nu till saker att vara tacksam över: jag lever och har tak över huvudet och mat, jag har min bästa vän och fästman som stöttar mig, min underbara lillasyster finns samt andra släktingar. Finns säkert mer men jag kommer inte på nåt just nu.


Trots att jag lever på försörjningsstöd känner jag mig rik, rik på kärlek. Trots min strama ekonomi känner jag mig hemsk som inte kan dela med mig till andra som har det svårt. Jag vill skänka pengar till alla möjliga hjälp organisationer och stötta forskningen kring olika sjukdommar. Jag vill! Men jag kan inte.


Det som jag för tillfället skänker är 50kr varje månad till "Amnesty". Jag har skänkt mer pengar förut till dom när jag hade jobb. Men istället för att helt sluta ge pengar till "Amnesty" sänkte jag bara beloppet. Och det känns lite bra iaf.


Det finns så mycket som jag skulle vilja göra för världen. Men här sitter jag framför datorn utan att få nåt gjort. Jag vill så gärna hjälpa till, visst jag har tidigare i livet arbetat för jämnställdheten. Och jag hoppas att jag gjorde ett avtryck för människor då. Det var visserligen ett arbete i Sverige, men jag tror att bara jag lyckades så ett frö i några stycken så är jag glad.


Och från ingetstans började jag att sakna min farmor...kära farmor som är i himmelen. Hon var min stora förebild. Hon stöttade mig genom hela tonåren och som ung vuxen samt stöttade mig senaste åren innan hon gick bort. Hon var pigg och klar i huvudet tills just innan hon dog. Så sorgligt.


Men nu åter till HUR kan jag göra för att hjälpa till en bättre värld? Visst skänka min lilla summa 50kr varje månad, men mer då? Vad kan jag bidra med till samhället? Jag ska prata om det med terapeuten på måndag. Han kanske har nåt förslag.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe med min härliga fästman. Ha en trevlig lördag alla <3

Kram och ta hand om er <3

Av minkarusell - Tisdag 8 okt 21:25

Jag känner mig lite nedstämd. Jag har kännt det ett tag, några veckor. Men det kan bero på det som händer runt om mig. En släkting till mig är inlagd på psyk, en kompis pappa har avlidit, min pappa har det jobbigt och mitt i allt detta har jag svåra tvångstankar.


Jag ska berätta kortfattat om mina tvångstankar, det är katastrof tankar att jordens undergång är nära. Allt från att människor inte får mediciner till avsaknaden av mat. Och så ser det faktiskt ut på en del platser på jorden. Vilket är oerhört smärtsamt när man tänker efter. Vi i Sverige har det (än så länge) väldigt bra. Medans andra människor lider. Vi saftar på med våra smörgåsbord och delar inte med oss. Nej fy fasen vad hemskt!


Visst vi kan inte rädda alla, men nåt måste göras, vi har satt huvudet i sanden alldeles för länge tycker jag. Jag mår så fruktansvärt dåligt över detta och känslan att det kommer se ut så för oss alla människor inom en snar framtid gör mig illamående och deppig.


Men allt har ett slut.


Jag är inte jätte nedstämd utan bara reflekterande och ibland överdriven, eller är jag verkligen det? Hur som helst hoppas jag att världens undergång går snabbt när det väl påbörjat. Om det är om ett år eller fem eller tio år får tiden utvisa.


Jag önskar er alla en fin tisdag och ta hand om er <3

Kram <3



Av minkarusell - Torsdag 3 okt 10:42

Då var segt slem hostan tillbaka. Jag drog ju ner dosen i tisdags från dubbla dosen kortison/långtisverkande luftrörsvidgande för jag hade varit ganska okej med astman i ca 2 veckor, dock har jag ändå haft slemhosta men med slemklumpar. Det är det sega slemmet som är jobbigaste. Man hostar och hostar och svårt att få upp och det känns som om man håller på att drunkna.


Så bara att börja om och fortsätta med dubbla dosen morgon kväll. Jag blir så fruktansvärt less! Men bara att Gilla läget. Jag orkar inte ringa till hälsocentralen igen, utan kör på som dom rekomenderat. Men det känns så konstigt, ska astman verkligen vara så här svår? Kan det vara nåt annat? Typ KOL??? Jaja nog om detta.


Igår hade jag en vilodag, det var härligt. Idag tänkte jag städa, dammtorka, dammsuga och skura golven. Men jag vet inte om jag orkar det. Jag känner mig smått slut och lite deppig faktiskt. Deppig över att jag blir så trött av att knappt få luft då slemhostan är som värst på f.m Fast efter det brukar det lugna ner sig, men jag känner mig lite uppgiven. Varför blir det inte bättre?


Jag ska nog ringa min bästa vän nu så kanske det känns bättre sen. Ha en fin dag alla och ta hand om er! <3

Kram <3

Av minkarusell - Tisdag 10 sept 13:45

Igår var det ett givande samtal hos terapeuten. Det var inte alls jobbigt att berätta om det jag skulle, utan det kändes nästan löjligt att jag tyckt att det var så hemskt. Att prata om det var verkligen att avdramatisera och att det kändes "större" problem i tankarna. Då det kan snurra på och förstora allt.


Men efteråt var jag nöjd att jag pratade om det och kände en enorm lättnad. Terapeuten jag är en gång i veckan till är toppen! Att jag utvecklas så mycket på dom här 2 ½ åren är fantastisk. Det känns som om mycket "smuts" från mina sår är borta. Jag börjar att läka inombords.


Nu till nåt annat. Jag hade kvar en flyttlåda i mitt inneförråd som jag gick igenom idag och där hittade jag en del av mina brev från min farmor. Gud vad jag grät av lycka av att hitta hennes handskrivna brev. Hon skrev till mig flera gånger per år i många års tid och jag trodde att jag tappat bort eller slängt bort dom av misstag, så när jag hittade 10 av mina hundratals brev blev jag överlycklig.


Jag läste ett av dom breven där jag hade ritat en massa hjärtan på och i det brevet stod det bara några meningar men dock så viktiga. Hon skickade det brevet när jag mådde som sämst. Samma år som jag la in mig på en psykiatrisk avdelning för först gången.


Detta skrev hon: Hej ......! Tänker på dig! Du är min lilla ängel! Farmor älskar dig, du är inte ensam!


Jag förstår nu hur mycket det betydde. Utan hennes brev och samtal kanske jag inte funnits vid livet idag. Jag har mycket att tacka henne för. Jag älskade henne så mycket. Hon var den som betydde mest av allt då hon levde. Nu är det ca 2½ sedan hon dog. Och saknaden är enorm men det känns som om hon ser mig ibland och hon har det bra där hon är nu.


Att ha någon som verkligen ser en och bekräftar en kan vara livsviktigt och detta fallet var det så. Tack älskade farmor som är i himmelen!


Oj nu blev det en massa tårar. Men det är ju sunt att kunna gråta lite och känna känslor. Vilket jag inte gjorde under några år. Men nu så. Bort med för höga doser mediciner och jag fick livet tillbaka.


Det var allt jag hade på hjärtat för nu. Jag önskar er alla en trevlig tisdag <3

Kram på er <3

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se