Inlägg publicerade under kategorin Känslor

Av minkarusell - Torsdag 13 juni 19:17

Idag på f.m åkte min bästa vän hem och eftermiddagen har jag fått hjälp med att sätta ihop min nya säng samt varit hos mamma på middag. Det var min lillasyster som hade skolavslutning idag, hon gick ut femman. Så det var många nära & kära på middagen. Det var väldigt trevligt.


Imorgon kommer min fästman till mig, det ska bli mysigt. Vi ska äta gott och gå på långpromenader om vädret är fint. Så jag längtar tills han kommer till mig. <3


Jag kanske har skrivit om det förut, men jag måste bara skriva att det känns som om jag fått tillbaka livs lusten! Jag känner mig piggare och gladare. Ganska mycket mer än vad jag känt mig på ca ett år. Nu lever jag.


Jag fortsätter att be till Gud varje kväll. Gud hjälper mig att minimera ångesten och ger mig energi och mod. Tänk att jag blivit troende. Men Gud är min räddning. När medicinerna och samtals terapin inte funkat så bra, ger Gud mig det som fattats. Tack gode Gud!


Nu ska jag sitta i soffan och bara ta det lugnt. Ha en fin kväll alla & ta hand om er! :)

Kram <3


ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 21 maj 13:00

Det var länge sedan jag skrev en dikt, så här kommer en:


Saknar dig som om du vore död.

Tårarna jag fäller är fyllda med

kärlek för dig.

Du finns, du lever.

Men avståndet mellan oss är stor.

Vet inte vilket som är värst;

du bor långt bort,

eller

vi har tappat den nära kontakt

som vi hade?

Du är för alltid

min pappa.


Jag saknar honom så mycket. Att det gör ont. Han betyder så mycket för mig men av någon anledning så har vi inte samma fina kontakt som förut. Jag klandrar mig själv. För när jag mår sämre psykiskt så stötter jag bort honom och jag vet inte varför det är så? Men våran relation kan vi alltid bygga upp igen.


Så nu har jag fått ut dom känslorna. Ha en fortsatt trevlig dag alla! :)

Kram <3

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 6 maj 20:59

Jag behövde inte ringa till 1177 tidigare idag. Panikångesten/astma anfallet lugnade ner sig. Så det är jag glad över. Men nu till nåt annat. Om bara några veckor ska jag flytta till egen lägenhet, det känns så blandat. Både bra och dåligt. Men mest jobbigt nu när astman är som sämst. Det är saker som ska packas ner i lådor osv.


Fast jag ska klara av detta. Jag har förutom flytten mycket annat att tänka på. En nära släkting mår inte alls bra, är inskriven på psyk igen. Jag kan bara hoppas att hn får rätt hjälp och medicinering snart. Men jag är riktigt orolig.


Några tänkvärda ord så här i måndags kvällen: Livet är skört och ovärderligt så lev ditt liv som du vill, gör det nu, imorgon kan det vara för sent <3


Nu ska jag göra iordning min CPAP samt ta ALLA mina mediciner.


Jag hoppas att ni får en god natt sömn alla & ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Söndag 24 mars 10:28

Just nu har jag inte någon panikångest attack, men stark ångest. Men alltid nåt att inte ha panikångest. Jag har ju bara skrivit om hur jag mår när jag får attackerna - hostar, harklar och känslan av att kvävas, samt spyr ibalnd. Men när jag "bara" har ångest så är känslan av värdelöshet och ingen ro i kroppen överväldigad.


Det känns som om jag aldrig kommer att få leva ett ångest fritt liv och det gör mig ledsen. För dom timmarna (som är några timmar per vecka) jag är helt utan ångest känns så overkligt, det är helt underbart, som en fin dröm. Jag svävar och vill inget annat än leva i detta tillståndet. Inget före och inget efter - bara vara. Och det är ingen medicin som gör det så, utan bara min ångest/panikångest som försvinner tillfälligt.


För jag får ju ingen bra ångestdämpande medicin. Jag står helt utan hjälp med den biten. Hur dom på psyk får göra så eller snarare inte gör är hemskt! Men jag ska inte fastna där i ältande träsket angående brister i psykiatrin. Jag har redan skrivit några sådanna inlägg...ja ni som läser min blogg vet.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe och njuta av lugnet. Ha en fin söndag alla! :)

Kram på er <3

Av minkarusell - Torsdag 14 mars 10:11

Dagen har bara börjat men jag vaknar med ångest, som vanligt. Jag är rädd att det ska utvecklas till en panikångest attack. Försöker att trycka bort rädslan. Allt sitter i mitt huvuvd. Om jag bara kunde styra över panikångesten, kunna stoppa den helt och hållet. Få den att försvinna för gott.


Men just nu är det som det är, bara att acceptera tills vidare. Jag har inte varit hos terapeuten på ca tre veckor och jag känner lite panik över det. Jag har så mycket som jag behöver berätta till honom, om hur jag verkligen mår och allt det hemska som jag varit med om senaste tiden. Men förhoppningsvis får jag en ny tid till honom snart.


Idag ska jag gå till min bästa vän och prata av mig lite. Men annars är det mest att ta det lugnt. Jag hoppas att ni får en toppen dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Tisdag 12 mars 10:15

I tankarna lägger jag mig ner. Jag bryter ihop ett tag. Men ingen ser det. Jag är ju så stark utåtsett, jag stöttar och hjälper andra trots mina psykiska diagnoser. Tänk att jag klarar av det! Det gör jag också, bara det att i tankarna kan jag bryta ihop flera gånger om så behövs, för att sedan resa mig upp och le mot världen.


Jag försöker att se det positiva i livet, men det är svårt just nu. Ska åter igen rabbla upp det som känns som en tyngd som drar mig neråt. Det första är min lillasyster som inte mår så bra. Det andra är mamma som är sjukskriven. Det tredje är en nära person är inlagd på psyk och har varit det i flera månader. Det fjärde min bästa vän har mycket runt omkring sig. Det femte och sista jobbiga sak är att min sambos vän ligger nedsövd pg a en tragisk olycka som vi var med och bevittnade.


Ja jag har det j*kligt jobbigt nu, men försöker att hitta lite glädje i tillvaron. Och det kommer att bli bättre så småning om. Eller hur.


Ha en fin tisdag alla och ta hand om er!

Kram <3

Av minkarusell - Måndag 11 mars 14:12

Jag känner mig väldigt trasig, blir sliten från olika håll. När ska allt vända till positiva upplevelser? Men som en brukar säga; spelar ingen roll hur en har det, utan hur en tar det. Jag har det ganska jobbigt, men väljer att leva i en optimistisk anda så gott det går. För att rasa ihop nu är inget alternativ!


Jag måste tänka på mina nära och kära och hur dom ser mig som en inspiration, att jag trots mina svåra psykiska ohälsa tar mig an utmaningen att stötta människor i dom svåra stunderna. Jag vet att jag redan skrivit om detta, att vara stark och så men den här bloggen är min ventil.


Jag vet när jag kan släppa allt och gråta och/eller bryta ihop totalt, men än gör jag det inte. Det är min tur att ta hand om andra. Det är dags för mig att vara en stöttande vän och medmänniska till mina nära.


Jag har gråtit så enormt mycket i mitt liv. Det är nästan så att jag inte har några tårar kvar. Jag har trauman i bagaget som jag nu ska använda mig styrkan av att gå igenom dom. Jag ska inte ge upp. Jag har panikångest attacker varje dag men dom är knappt en halvtimma långa nu för tiden. Så det är en förbättring. Men då har jag istället fler attacker. Typ tre gånger per dag. Men jag kämpar emot ångetsen och nån gång kommer det att bli bra. Så är det bara.


Nu ska jag gå till min bästa vän, jag hoppas att ni har en toppen dag alla! :)

Kram & ta hand om er


Av minkarusell - Lördag 9 mars 10:14

Jag var nära till hysteriskt gråt igår kväll, men jag började tänka på andra saker istället. Så inga tårar får falla från mig än. Jag måste hålla ihop mig själv och vara ett stöd för mina nära och kära. Speciellt min bästa vän. Hon behöver mitt stöd för jag är den enda vän hon litar på.


Sen att jag har mina psykiska diagnoser gör inte saken lättare, men jag ska ta mig f*n inte ge upp! Jag ska står rakt upp och hjälpa mina nära så gott som det går. Jag måste. Jag har ju terapi samtal en gång i veckan, men nu har vi inte haft möte på ca tre veckor pg a olika orsaker. Men jag hoppas verkligen att jag får en ny tid snart. Jag behöver ventilera mig. Det har hänt så mycket dom senaste veckorna, en hel del trauman. Visst jag pratar mycket med min sambo, bästa vän och mamma. Men hur jag känner mig exakt inombords håller jag för mig själv, eller det pratar jag bara om till terapeuten.


Ikväll blir det att se mello, det var fruktansvärt länge sedan jag såg alla deltävlingar. Men jag har fått några favoriter. Så förhoppningsvis vinner nån utav dom. Jag har egentligen ingen lust till att se mello, men jag måste göra saker som jag är intresserad av, för att inte tappa greppet och falla ner i deppighets gropen.


Jag hoppas att ni får en rikitgt trevlig dag alla! :)

Kram på er <3

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se