Inlägg publicerade under kategorin Medvetandegöra

Av minkarusell - Lördag 26 okt 13:08

Jag är ju intresserad av psykologi och beteende men har inte läst någon bok om det på länge. Men i måndags såg jag på "Din hjärna" på SVT 1. Dom sa en sak om att det forskat kring arv och miljö för människans psyke och att dom kommit fram till att dom första åren i livet så är det arv Och att miljö kommer senare i livet?! Intressant. Eftersom det länge sades att beroende på miljö när man växer upp formas man till. Men nu vänder man på det hela. Arv sen miljö.


Att arv kan betyda väldigt mycket, men att man senare i livet formas efter miljö, hur man vill eller inte vill vara som människa. Jag har trott på motsatsen. Men tydligt är detta det som stämmer, vad man vet nu iaf.


Jag ska nog låna en bok snart om det mänskliga beteendet. Förhoppningsvis har dom nåt nyare material på biblioteket. Har ni nåt tips på nån bra/intressant bok om psykologi??


Nu till nåt helt annat. Igår var en jätte mysig kväll med fästmannen. Vi drack vin och pratade om allt möjligt och sen såg vi på Idol. Mina tre "favoriter" är ännu kvar i tävlingen.


Idag ska jag prova göra ett nytt recept på en hallonpaj. Det ska bli roligt, jag älskar att baka. Men nu ska jag ringa min pappa. Ha en fortsatt trevlig helg alla! <3

Kram <3

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 19 aug 17:29

Förlåtelse är en av grunderna till kärlek tycker jag. Det finns så många som jag har förlåtit genom åren, men den svåraste förlåtelsen gjorde jag för ca ett år sedan.


Det var en av mina "närmaste" som jag ignorerat länge, knappt pratat med den personen trots att denna försökt visa att den brydde sig om mig. Men sen förra året när jag öppnade upp min famn efter säkert 15 års ignorans vände sig livet för våran relation, vilket jag är glad över att jag gjorde.


Den personen gjorde mig hemskt illa när jag var yngre, men att jag äntligen accepterat det som varit och kunde förlåta denna person var helt underbart! Ingen är perfekt. Och visst man ska inte förminska min upplevelse, men att kunna acceptera hemska saker som sker och sen försonas är en obeskrivlig känsla.


Idag har vi en mycket bättre relation och vi ses ibland. Jag tror att det är min terapi med världens duktigaste terapeut som gjorde denna förlåtelse möjlig.


Jag har varit i några år hos min nuvarande terapeut och jag kan inte tacka honom nog mycket att han inte ger upp om mig. För det har andra psykologer och terapeuter gjort genom åren. Vi har bra kemi och jag känner mig trygg med att berätta allt möjligt åt honom. Jag ska nog beröma honom lite grann på nästa möte, som är på torsdag.


Men åter till förlåtelse. Jag känner att det är ett kärleks bevis att kunna göra det. Att kunna förlåta en annan människas misstag eller grymhet. För att kunna förlåta bör man kunna sätta sig in i den andras situation. Varför denne gjorde som den gjorde. Varför den andra personen inte hade förmågan att vara god eller/och medmänsklig.


När man förstått varför har man kommit en bra bit på vägen...till förlåtelse.


Först förstå bakgrund, sen acceptans, till sist; valet om att förlåta eller bara ignorera. Valet är ditt!


Så ser jag på förlåtelse och dess innebörd. Jag hoppas att ni har en bra start på veckan alla! <3

Kram på er <3

ANNONS
Av minkarusell - Lördag 27 juli 09:58

Värmen håller i sig. Och jag mår så illa, mentalt och kroppsligt. Men imorgon ska det vända och förhoppningsvis bli svalare ute. Jag har en teori att människor som mår dåligt psykiskt är mer sårbara för extrema väder, typ värmebölja. För som jag tex känner att jag vet inte vart jag ska ta vägen när det är så varmt överallt.


Jag känner mig fastbuden i värmen. Och då får jag panikångest. Så därför är det extra jobbigt för mig med psykisk ohälsa. Jag blir känsligare. Men så var jag inte innan jag insjuknade i svår psykisk ohälsa. Då trivdes jag i värmen sol och sommar. Hade egentligen inga problem med andra väder växlingar, typ extrem kyla osv.


En annan grupp av människor som har det lite extra tufft i värmen är ju dom äldre och sjuka. Jag har jobbat på ett demens boende för många år sen så därför vet jag det. Dom flesta blev mer förvirrade och många fick svamp och/eller värmeutslag på kroppen.


Men jag hoppas att ni som gillar värmen har det bra. Och att ni njuter. Ha en trevlig lördag alla! :)

Kram på er <3

Av minkarusell - Lördag 20 april 09:53

Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig, vill bara säga det, utan jag vill bara skriva av mig om mina fyra olika hälsoproblem. Så får ni även nåt att läsa om hur jag har det. Vad jag kämpar med och ger aldrig upp! Så här kommer en lista på mina fyra olika hälso problem:

  1. Psykisk ohälsa (tre diagnoser).
  2. Minskad sköldkörtel funktion.
  3. Sömnapné.
  4. Astma.

Jag tar psykofarmaka och går i terapi mot psykisk ohälsa. Jag tar levaxin för sköldkörtel problemet. Jag har CPAP pg a sömnapé. Samt två olika inhalatorer mot astman. Det känns som om jag glömt nåt? Men jag tror att det var allt.


Så då vet ni det. Jag hoppas att ni har en trevlig påsk alla! :)

Kram på er <3

Av minkarusell - Tisdag 29 jan 11:08

Igår var en tyngd lagt över mig. Jag var helt utmattad, eller det är jag nästan varje dag. Jag låg mest bara i sängen. Tankarna snurrade omkring i huvudet. Jag har tre av mina nära som har det jobbigt på olika sätt. En är inlagd på psyket, en annan har en okänd sjukdom (ligger inne på sjukhus och utreds) och den tredje är väldigt sjuk av sin sjukdom.


Jag är maktlös. Men jag måste koppla bort alla negativa och jobbiga tankar om jag ska orka leva ett bra liv. Men det är så svårt, eftersom mina nära mår så dåligt. Förutom det så har jag mina psykiska diagnoser, som inte gör livet så enkelt. Jag måste stålsätta mig nu. Jag har många vardagliga saker som behöver göras, tvätta, städa, laga mat och sköta min hygien. Men allt bara faller.


Jag vet inte hur jag ska orka? Jag vet inte när det är för mycket så att jag behöver läggas in? Jag ringer till psyk ibland men får inte någon sängplats, dom säger bara att det är fullt. Och det är varje gång som jag ringt under två år tid! Det är väldigt tråkigt. Jag känner hur frustrationen bygger upp ilska. Men det hjälper inte att bli arg. Det enda jag kan göra är att vila, vila och vila samt se mitt hem förfalla. Så j*kla sjukt!


Kommunen måste lägga pengarna på psykiatrin snarast, för jag vet att det är fler än mig som inte kommer in på psyket och får inte den vård som personen behöver. Det är hemskt.


Jag ska brygga en kopp kaffe nu och prata lite med min sambo. Ha en fin dag alla och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Lördag 26 jan 11:12

Det gick ovanligt bra att handla mat igår. Men nu är det inte det som jag skriva om, utan om terapin jag går i verkligen passar mig och får mig att göra framsteg?!


Ibörjan gav mig terapin väldigt mycket. Jag löste några knutar och förstod att det inte var mitt fel. En del minnen avdramatiserades. Men nu efter lite mer än två år hos samma terauept (han är otroligt skicklig) känns det som om jag bara stampar på samma ställe hela tiden. Nya minnen dyker upp också, det tar tamme f*n aldrig slut! Men ändå känns det som om jag aldrig kommer att bli "färdig". Två år och det som det gett mig är MER ångest. Visst det är ju inte konstigt med tanke på att jag pratar om jobbiga saker en gång i veckan, men nu dom senaste två månaderna har jag bara träffat terapeuten två gånger!


Men ändå härjar panikångesten/ångesten med mig. Jag vet bara inte hur länge till jag ska orka ha det så här? Jag får INGEN medicinsk hjälp från psykiatrin. Vilket jag tycker är helt j*vla sjukt! Och dom veckor som det känns extra outhärdligt ringer jag psykjouren och vill lägga in mig, men då säger dom bara; lägg dig och vila och prata med sambon. Men när jag redan gjort det och det inte hjälper mig, varför får jag inte komma in på psyk då???


Jag tror att det handlar om för lite resuser. En avdelning har dom ju stängt för nåt år sen och efter det är det jätte svårt att få läggas in. Varför satsas det så lite på psykitrin? Fler och fler lider av psykisk ohälsa, men då beslutar sig kommunen för att stänga ner en avdelning, hur tänker dom?! Det skulle jag verkligen vilja ha svar på.


Men åter till mig och min medicinering. Varför skriver dom inte ut ångestdämpande? Beroendeframkallande - ja, men jag har INGEN missbruksproblematik. Och när alla andra mediciner inte hjälper mot panikångetsen borde det kunnas skrivas ut, jag har ju haft det så länge. Så det är ju inte fösrta bästa utgången, nej det skulle kännas som om jag blir befriad från tortyr OM jag skulle bli av med panikångesten med en tablett.


Jag ska nog boka en ny tid till en psykiatriker och se om denne kan hjälpa med att skriva ut BRA ångestdämpande medicin. För nu får det f*n vara nog.


Det här blev ett litet argt inlägg, men vill bara upplysa hur det kan funka med psykiatrin, när den är som sämst.


Jag önskar er alla en fin dag!

Kram på er och ta hand om er

Av minkarusell - 26 december 2018 10:15

Lyckan sitter i. Jag känner ännu värmen från julafton. Igår hade jag väldigt lite ångest, så gott som inget. Dom dagarna känner jag nästan eufori. Att inte ha panikångest attacker är en otrolig skön känsla. Att lida av svår ångest är ett h*vete, för mig och även mina närstående.


Utåt sett ser jag ganska samlad ut, men när jag är hemma då jag mår som sämst är det extremt jobbigt. Jag ligger mest i sängen och försöker att andas lugnt och tänka positiva tankar. Jag tar tyvärr inga starka ångestdämpande, vilket gör att min kropp tar mycket stryk av mina panikångest attacker. Mitt hjärta är inte den bästa och jag får mycket värk. Det blir som en ond spiral. Så jag får blodtrycks medicin och tar receptfria värk tabletter som knappt ger någon effekt. Men jag är inte bitter. Jag försöker att inte bli arg på psykiatrin för att dom inte ger mig ångestdämpande mediciner förutom antihistamin tabletter. Nej, jag måste kämpa på!


Nog för att mina närstående inte tycker att jag får "rätt" hjälp alla gånger från psykiatrin. Det är svårt att komma in på en avdelning när jag mår riktigt dåligt och jag ges inte medicin som hjälper mig mot min panikångest/ångest. Men det är inte så mycket att göra nåt åt det.


Jag förstår ändå varför. Dom på psykiatrin vill att jag möter min ångest utan medicin när jag går i terapi och inläggning är nästan en omöjlighet för många människor pg a för lite resuser. Nej, fy f*n för politikerna som inte tillför mer resuser för psykiatrin och vården i allmänt. Men speciellt psykitarin är hårt ansatt. Säkert tufft även för dom som jobbar, när psyk vården inte räcker till för alla.


Och värre kommer det att bli. Det tror jag iaf. För fler och fler upplever att dom mår dåligt psykiskt. Så nån förändring måste ske snart! Annars kommer självmorden att öka drastiskt och fler leva i missär, där dom inte tar hand om sin hygien och äta ordentligt osv. Ojoj, vad vi har mycket tragiskt att vänta oss.


Men om vi hjälps åt mera och politikerna lägger mer pengar på psykkiatrin/vården kan det bara bli bättre. Men där är vi inte än. Fast jag har hoppet om det.


Det här blev ett lite längre inlägg, hoppas att ni tyckte det var värt att läsa. Skriv gärna en kommentar om ni vill det.

Jag önskar er alla en fin annandag jul! :)

Kram och ta hand om er

Av minkarusell - 25 december 2018 10:55

Jag är så otroligt tacksam över gårdagen, främst att fira den med min mamma, hennes man och min lillsyster, men även dom fina julklapparna. Att jag skulle få några underbart fina julklappar hade jag inte väntat mig. Men glad är jag över dom.


Så är det juldagen idag och jag och min sambo kommer att ta det lugnt, rå om varandra och äta gott. Jag känner verkligen stark kärlek mellan oss två, men även med mina nära och kära. Att jag får ha sådan tur!


Men dom som jag kämpar för att ska få en röst är dom utsatta och dom med psykisk ohäsa. Jag vill upplysa och få en att se med andra ögon på detta. Ni som läser min blogg vet ju om att jag har svår psykisk ohälsa, men försöker att hantera det så gott det går.


Med det sagt ska jag brygga kaffe och sen gå till min bästa vän. Ha en fin dag alla! :)

Kram på er

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se