Inlägg publicerade under kategorin Mina nära & kära

Av minkarusell - Lördag 23 mars 10:48

Panikångesten leker med mig just nu, som vanligt. Men jag försöker att distrahera mig med att lyssna på musik och skriva här på bloggen.


Igår var jag hos terapeuten och jag berättade kortfattat om allt som hade hänt senaste fyra veckorna. Flera olika händelser som gjort mig konstigt nog inte allt för utamattad. Jag står på benen. Men städningen av lägenheten får vara. Jag orkar inte städa. Det tar för mycket energi, den behöver jag till för att stötta mina nära och kära. Jag pratar och lyssnar för att sedan krascha ner i sängen. Men jag reser mig upp sen. En har ju inte så mycket att välja på.


Jag ber även till nån "högre makt", att jag ska fortsätta orka med allt. För det är mycket nu. Fy f*n. Jag vill bara ge efter för panikångesten och spy, men det ska jag INTE göra. Jag ska klara av detta. Jag är starkare än panikångesten. Den ska inte få bestämma över mig.


Jag ska försöka att se det positiva i livet. Jag lever, jag andas. En av mina nära och kära har förresten kommit ut från psyk. Vilket jag är otroligt glad över! Äntligen kan en säga och hoppas att han får må bra ett tag iaf. För att vara inlagd på psyk är verkligen inte roligt, det är väldigt jobbigt. Det vet jag eftersom jag varit det för ca 11 år sen.


Hoppas att ni inte tycker att det här blogg inlägget varit allt för negativt? Men nu ska jag dricka en kopp kaffe med sambon.

Ha en fin dag alla och ta hand om er! :)

Kram <3

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 18 mars 12:16

Igår var jag och hälsade på min bästa vän, hon hade väldigt mycket att prata om. En del i hennes liv är verkligen en tragedi. Jag blir så ledsen för hennes skull. Men än ger hon inte upp hoppet! Efter ca en timmas prat fick jag henne att skratta lite. En måste se det positiva i livet om en ska hålla sig ovanför vatten ytan.


Jag pratade även med en annan fin vän på telefon. Hon hade det också ganska jobbigt. Men egentligen för vem är livet lätt och/eller okomplicerat? Jag tror att dom flesta har nåt som är jobbigt i deras liv...men bara det att en del får mer av det jobbiga, som mig.


Men bitter är jag inte, nog för att det är på gränsen att ge upp på livet ibland, men jag låter inte det negativa vinna över mig. Nej inte igen! Tanken är nog att jag ska känna att jag lever, smärtan över det som är tufft är ju alltid där, varje dag. Men inte nödvändigtvis varje sekund. Så en får inte glömma det som är vackert och underbart här i livet.


Livet är en resa och se till att du bestämmer över ditt liv så gott som det går, så löser sig mycket.


Det var mitt lilla tips om livet. Jag hoppas att ni får en toppen dag alla och ta hand om er! :)

Kram <3

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 12 mars 10:15

I tankarna lägger jag mig ner. Jag bryter ihop ett tag. Men ingen ser det. Jag är ju så stark utåtsett, jag stöttar och hjälper andra trots mina psykiska diagnoser. Tänk att jag klarar av det! Det gör jag också, bara det att i tankarna kan jag bryta ihop flera gånger om så behövs, för att sedan resa mig upp och le mot världen.


Jag försöker att se det positiva i livet, men det är svårt just nu. Ska åter igen rabbla upp det som känns som en tyngd som drar mig neråt. Det första är min lillasyster som inte mår så bra. Det andra är mamma som är sjukskriven. Det tredje är en nära person är inlagd på psyk och har varit det i flera månader. Det fjärde min bästa vän har mycket runt omkring sig. Det femte och sista jobbiga sak är att min sambos vän ligger nedsövd pg a en tragisk olycka som vi var med och bevittnade.


Ja jag har det j*kligt jobbigt nu, men försöker att hitta lite glädje i tillvaron. Och det kommer att bli bättre så småning om. Eller hur.


Ha en fin tisdag alla och ta hand om er!

Kram <3

Av minkarusell - Måndag 11 mars 14:12

Jag känner mig väldigt trasig, blir sliten från olika håll. När ska allt vända till positiva upplevelser? Men som en brukar säga; spelar ingen roll hur en har det, utan hur en tar det. Jag har det ganska jobbigt, men väljer att leva i en optimistisk anda så gott det går. För att rasa ihop nu är inget alternativ!


Jag måste tänka på mina nära och kära och hur dom ser mig som en inspiration, att jag trots mina svåra psykiska ohälsa tar mig an utmaningen att stötta människor i dom svåra stunderna. Jag vet att jag redan skrivit om detta, att vara stark och så men den här bloggen är min ventil.


Jag vet när jag kan släppa allt och gråta och/eller bryta ihop totalt, men än gör jag det inte. Det är min tur att ta hand om andra. Det är dags för mig att vara en stöttande vän och medmänniska till mina nära.


Jag har gråtit så enormt mycket i mitt liv. Det är nästan så att jag inte har några tårar kvar. Jag har trauman i bagaget som jag nu ska använda mig styrkan av att gå igenom dom. Jag ska inte ge upp. Jag har panikångest attacker varje dag men dom är knappt en halvtimma långa nu för tiden. Så det är en förbättring. Men då har jag istället fler attacker. Typ tre gånger per dag. Men jag kämpar emot ångetsen och nån gång kommer det att bli bra. Så är det bara.


Nu ska jag gå till min bästa vän, jag hoppas att ni har en toppen dag alla! :)

Kram & ta hand om er


Av minkarusell - Lördag 9 mars 10:14

Jag var nära till hysteriskt gråt igår kväll, men jag började tänka på andra saker istället. Så inga tårar får falla från mig än. Jag måste hålla ihop mig själv och vara ett stöd för mina nära och kära. Speciellt min bästa vän. Hon behöver mitt stöd för jag är den enda vän hon litar på.


Sen att jag har mina psykiska diagnoser gör inte saken lättare, men jag ska ta mig f*n inte ge upp! Jag ska står rakt upp och hjälpa mina nära så gott som det går. Jag måste. Jag har ju terapi samtal en gång i veckan, men nu har vi inte haft möte på ca tre veckor pg a olika orsaker. Men jag hoppas verkligen att jag får en ny tid snart. Jag behöver ventilera mig. Det har hänt så mycket dom senaste veckorna, en hel del trauman. Visst jag pratar mycket med min sambo, bästa vän och mamma. Men hur jag känner mig exakt inombords håller jag för mig själv, eller det pratar jag bara om till terapeuten.


Ikväll blir det att se mello, det var fruktansvärt länge sedan jag såg alla deltävlingar. Men jag har fått några favoriter. Så förhoppningsvis vinner nån utav dom. Jag har egentligen ingen lust till att se mello, men jag måste göra saker som jag är intresserad av, för att inte tappa greppet och falla ner i deppighets gropen.


Jag hoppas att ni får en rikitgt trevlig dag alla! :)

Kram på er <3

Av minkarusell - Fredag 8 mars 13:19

En tragisk sak har hänt för ca en vecka sedan...vill inte gå in på vad, men det var en allvarlig olycka som en kompis var med om. Där jag fick bevittna allt. Så min trötthet och utmattning har varit extra jobbig.


Varför kan inte bara mitt liv få vara bra? Bara lugnt, behöver inte hända så mycket. Jag ska berätta vad som sker runt omkring mig just nu; min mamma är sjukskriven, min lillasyster mår dåligt, en nära anhörig är inlagd på psyk och min bästa vän har det väldigt tufft.


Hur fasiken hamnade jag mitt i smeten? Hur ska jag gå tillväga med att inte falla ner i deppighetens bo igen? Jag är inte där än, men jag får se hur mycket till jag ska orka med. Just nu biter jag ihop och försöker att hålla tårarna borta, för börja jag gråta nu då kommer jag aldrig sluta!


Snälla nån högre "makt" hjälp mig att vara stark och orka lite till. Jag behöver stå rak och hjälpa mina nära så gott det går, trots mina egna psykiska besvär. Kan jag ändå vara stark!


Det enda positiva är att jag sover ganska bra och har ännu kvar min matlust. Men mer än så vet jag faktiskt inte.


Jag önskar er alla en fin fredag & var rädd om er!

Kram <3

Av minkarusell - Tisdag 29 jan 11:08

Igår var en tyngd lagt över mig. Jag var helt utmattad, eller det är jag nästan varje dag. Jag låg mest bara i sängen. Tankarna snurrade omkring i huvudet. Jag har tre av mina nära som har det jobbigt på olika sätt. En är inlagd på psyket, en annan har en okänd sjukdom (ligger inne på sjukhus och utreds) och den tredje är väldigt sjuk av sin sjukdom.


Jag är maktlös. Men jag måste koppla bort alla negativa och jobbiga tankar om jag ska orka leva ett bra liv. Men det är så svårt, eftersom mina nära mår så dåligt. Förutom det så har jag mina psykiska diagnoser, som inte gör livet så enkelt. Jag måste stålsätta mig nu. Jag har många vardagliga saker som behöver göras, tvätta, städa, laga mat och sköta min hygien. Men allt bara faller.


Jag vet inte hur jag ska orka? Jag vet inte när det är för mycket så att jag behöver läggas in? Jag ringer till psyk ibland men får inte någon sängplats, dom säger bara att det är fullt. Och det är varje gång som jag ringt under två år tid! Det är väldigt tråkigt. Jag känner hur frustrationen bygger upp ilska. Men det hjälper inte att bli arg. Det enda jag kan göra är att vila, vila och vila samt se mitt hem förfalla. Så j*kla sjukt!


Kommunen måste lägga pengarna på psykiatrin snarast, för jag vet att det är fler än mig som inte kommer in på psyket och får inte den vård som personen behöver. Det är hemskt.


Jag ska brygga en kopp kaffe nu och prata lite med min sambo. Ha en fin dag alla och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Onsdag 23 jan 13:13

Panikångest. Kvävas, hosta och kanske spy? Jag försöker att distrahera mig med att skriva här på bloggen och lyssnar på musik.


Igår var jag inte till terapeuten, fastän det hade varit väl behövligt. Men jag klarade inte av att promenera dit pg a panikångest, illamående och värk i kroppen. Så jag får se när jag får en ny tid.


Idag har jag planerat in en vin kväll med min bästa vän, det ska bli trevligt. Vi har alltid så mycket att prata om. Och det var säkert senast i höstas vi hade en vin kväll, så nu är det dags! Hon bor ju bara ca 5 minuter avstånd från mig och min sambo, så det blir inga problem att gå dit. Och min sambo kommer och eskorterar hem mig sen. För jag är så rädd att gå ute själv på kvällen.


Jag ska äta en smörgås nu och dricka en kopp kaffe, hoppas att ni har en fin dag alla! :)

Kram & ta hand om er

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se