Inlägg publicerade under kategorin Psykisk ohälsa

Av minkarusell - Tisdag 2 april 11:11

Panikångesten ältar fram. Den kommer varje dag till mig. Den har nästan blivit som en nära destruktiv vän. Eller den är ju som det. Jag vet bara inte hur jag ska bli av med den, helst för gott!


Jag försöker att tänka bort panikångesten men det går inte, det enda som hjälper är att sitta vid datorn och skriva här på bloggen samtidigt lyssna på musik. Vad skulle jag göra utan datorn?! Usch det vill jag inte ens tänka på.


Jag är ännu utmattad varje dag. Det är en jobbig trötthet som inte går att vila bort. Om ca två månader blir det ju en flytt till egen lägenhet, det blir en stor omställning, men jag måste klara av det. Men lite nervös är jag såklart. Men jag har bestämt mig för att det ska gå bra. Jag får ju mycket hjälp av mina nära och kära.


Nu ska jag gå till min bästa vän. Ha en fin dag alla! :)

Kram på er



ANNONS
Av minkarusell - Söndag 24 mars 10:28

Just nu har jag inte någon panikångest attack, men stark ångest. Men alltid nåt att inte ha panikångest. Jag har ju bara skrivit om hur jag mår när jag får attackerna - hostar, harklar och känslan av att kvävas, samt spyr ibalnd. Men när jag "bara" har ångest så är känslan av värdelöshet och ingen ro i kroppen överväldigad.


Det känns som om jag aldrig kommer att få leva ett ångest fritt liv och det gör mig ledsen. För dom timmarna (som är några timmar per vecka) jag är helt utan ångest känns så overkligt, det är helt underbart, som en fin dröm. Jag svävar och vill inget annat än leva i detta tillståndet. Inget före och inget efter - bara vara. Och det är ingen medicin som gör det så, utan bara min ångest/panikångest som försvinner tillfälligt.


För jag får ju ingen bra ångestdämpande medicin. Jag står helt utan hjälp med den biten. Hur dom på psyk får göra så eller snarare inte gör är hemskt! Men jag ska inte fastna där i ältande träsket angående brister i psykiatrin. Jag har redan skrivit några sådanna inlägg...ja ni som läser min blogg vet.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe och njuta av lugnet. Ha en fin söndag alla! :)

Kram på er <3

ANNONS
Av minkarusell - Lördag 23 mars 10:48

Panikångesten leker med mig just nu, som vanligt. Men jag försöker att distrahera mig med att lyssna på musik och skriva här på bloggen.


Igår var jag hos terapeuten och jag berättade kortfattat om allt som hade hänt senaste fyra veckorna. Flera olika händelser som gjort mig konstigt nog inte allt för utamattad. Jag står på benen. Men städningen av lägenheten får vara. Jag orkar inte städa. Det tar för mycket energi, den behöver jag till för att stötta mina nära och kära. Jag pratar och lyssnar för att sedan krascha ner i sängen. Men jag reser mig upp sen. En har ju inte så mycket att välja på.


Jag ber även till nån "högre makt", att jag ska fortsätta orka med allt. För det är mycket nu. Fy f*n. Jag vill bara ge efter för panikångesten och spy, men det ska jag INTE göra. Jag ska klara av detta. Jag är starkare än panikångesten. Den ska inte få bestämma över mig.


Jag ska försöka att se det positiva i livet. Jag lever, jag andas. En av mina nära och kära har förresten kommit ut från psyk. Vilket jag är otroligt glad över! Äntligen kan en säga och hoppas att han får må bra ett tag iaf. För att vara inlagd på psyk är verkligen inte roligt, det är väldigt jobbigt. Det vet jag eftersom jag varit det för ca 11 år sen.


Hoppas att ni inte tycker att det här blogg inlägget varit allt för negativt? Men nu ska jag dricka en kopp kaffe med sambon.

Ha en fin dag alla och ta hand om er! :)

Kram <3

Av minkarusell - Torsdag 21 mars 10:38

Då var panikångesten igång ordentligt. Men om en stund kommer den att försvinna med trötthet och ont i kroppen som biverkan. För när jag får panikångest attackerna spänner jag hela kroppen framför allt mina axlar och sen trötthet över att det var så jobbigt mentalt.


Idag ska jag bara ta det lugnt, ladda inför att promenera till psyk imorgon. Ska på samtal hos terapeuten. Var fyra veckor sedan jag var till honom. Jag har så mycket att prata om, det känns nästan som om jag håller på att spricka!


Jag hoppas att ni får en toppen dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Torsdag 14 mars 10:11

Dagen har bara börjat men jag vaknar med ångest, som vanligt. Jag är rädd att det ska utvecklas till en panikångest attack. Försöker att trycka bort rädslan. Allt sitter i mitt huvuvd. Om jag bara kunde styra över panikångesten, kunna stoppa den helt och hållet. Få den att försvinna för gott.


Men just nu är det som det är, bara att acceptera tills vidare. Jag har inte varit hos terapeuten på ca tre veckor och jag känner lite panik över det. Jag har så mycket som jag behöver berätta till honom, om hur jag verkligen mår och allt det hemska som jag varit med om senaste tiden. Men förhoppningsvis får jag en ny tid till honom snart.


Idag ska jag gå till min bästa vän och prata av mig lite. Men annars är det mest att ta det lugnt. Jag hoppas att ni får en toppen dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Tisdag 12 mars 10:15

I tankarna lägger jag mig ner. Jag bryter ihop ett tag. Men ingen ser det. Jag är ju så stark utåtsett, jag stöttar och hjälper andra trots mina psykiska diagnoser. Tänk att jag klarar av det! Det gör jag också, bara det att i tankarna kan jag bryta ihop flera gånger om så behövs, för att sedan resa mig upp och le mot världen.


Jag försöker att se det positiva i livet, men det är svårt just nu. Ska åter igen rabbla upp det som känns som en tyngd som drar mig neråt. Det första är min lillasyster som inte mår så bra. Det andra är mamma som är sjukskriven. Det tredje är en nära person är inlagd på psyk och har varit det i flera månader. Det fjärde min bästa vän har mycket runt omkring sig. Det femte och sista jobbiga sak är att min sambos vän ligger nedsövd pg a en tragisk olycka som vi var med och bevittnade.


Ja jag har det j*kligt jobbigt nu, men försöker att hitta lite glädje i tillvaron. Och det kommer att bli bättre så småning om. Eller hur.


Ha en fin tisdag alla och ta hand om er!

Kram <3

Av minkarusell - Måndag 11 mars 14:12

Jag känner mig väldigt trasig, blir sliten från olika håll. När ska allt vända till positiva upplevelser? Men som en brukar säga; spelar ingen roll hur en har det, utan hur en tar det. Jag har det ganska jobbigt, men väljer att leva i en optimistisk anda så gott det går. För att rasa ihop nu är inget alternativ!


Jag måste tänka på mina nära och kära och hur dom ser mig som en inspiration, att jag trots mina svåra psykiska ohälsa tar mig an utmaningen att stötta människor i dom svåra stunderna. Jag vet att jag redan skrivit om detta, att vara stark och så men den här bloggen är min ventil.


Jag vet när jag kan släppa allt och gråta och/eller bryta ihop totalt, men än gör jag det inte. Det är min tur att ta hand om andra. Det är dags för mig att vara en stöttande vän och medmänniska till mina nära.


Jag har gråtit så enormt mycket i mitt liv. Det är nästan så att jag inte har några tårar kvar. Jag har trauman i bagaget som jag nu ska använda mig styrkan av att gå igenom dom. Jag ska inte ge upp. Jag har panikångest attacker varje dag men dom är knappt en halvtimma långa nu för tiden. Så det är en förbättring. Men då har jag istället fler attacker. Typ tre gånger per dag. Men jag kämpar emot ångetsen och nån gång kommer det att bli bra. Så är det bara.


Nu ska jag gå till min bästa vän, jag hoppas att ni har en toppen dag alla! :)

Kram & ta hand om er


Av minkarusell - Lördag 9 mars 10:14

Jag var nära till hysteriskt gråt igår kväll, men jag började tänka på andra saker istället. Så inga tårar får falla från mig än. Jag måste hålla ihop mig själv och vara ett stöd för mina nära och kära. Speciellt min bästa vän. Hon behöver mitt stöd för jag är den enda vän hon litar på.


Sen att jag har mina psykiska diagnoser gör inte saken lättare, men jag ska ta mig f*n inte ge upp! Jag ska står rakt upp och hjälpa mina nära så gott som det går. Jag måste. Jag har ju terapi samtal en gång i veckan, men nu har vi inte haft möte på ca tre veckor pg a olika orsaker. Men jag hoppas verkligen att jag får en ny tid snart. Jag behöver ventilera mig. Det har hänt så mycket dom senaste veckorna, en hel del trauman. Visst jag pratar mycket med min sambo, bästa vän och mamma. Men hur jag känner mig exakt inombords håller jag för mig själv, eller det pratar jag bara om till terapeuten.


Ikväll blir det att se mello, det var fruktansvärt länge sedan jag såg alla deltävlingar. Men jag har fått några favoriter. Så förhoppningsvis vinner nån utav dom. Jag har egentligen ingen lust till att se mello, men jag måste göra saker som jag är intresserad av, för att inte tappa greppet och falla ner i deppighets gropen.


Jag hoppas att ni får en rikitgt trevlig dag alla! :)

Kram på er <3

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se