Alla inlägg den 19 januari 2019

Av minkarusell - Lördag 19 jan 18:17

Nu har jag uppdaterad min presentation samt bytt bloggtitel till; Förändringarnas år 2019 - följ med mig på min livsväg. Innehållet är densamma. Ibland djupa funderingar till lättsamt vardagligt, till dikter och mina känslor. En salig bladning med andra ord.


Jag hoppas att ni har en fin kväll alla & njut av det ni gör eller bara av att ta det lugnt. :)

Kram 

ANNONS
Av minkarusell - Lördag 19 jan 10:45

Jag har fått endast fyra timmars sömn med värk i kroppen som biverkan. Jag är så rädd att panikångesten kommer att hälsa på mig några gånger idag. Men jag får ta timme för timme. Sen en dag i taget som vanligt.


Jag drömde märkligt inatt. Jag hade två drömmar, en där jag skulle gifta mig med min sambo. Men någon försökte stjäla min vackra och stora diamant ring. Nästa dröm hade jag praktik på en ridskola (jag är rädd för hästar) och lärde känna många trevliga människor där. Jag gick dit med bara en tröja och en kofta trots att det var jätte kallt. Men när jag var på ridskolan var det tropisk värme ute. Jag blev bjuden på fest hos en av dom som arbetade där. Hon hade en bar vid stranden. Sen skulle jag hem igen. Jag frös. Och alla tittade konstigt på mig då jag tog en genväg i en skola. Sen vaknande jag.


Undra hur jag ska tolka dessa drömmar? Kanske att det var tänkt att jag och min sambo skulle gifta oss men att det inte blev nåt av det (ringen höll ju på att bli stulen)? Vilket faktiskt stämmer. Sen så har jag ingen anning om vad den andra drömmen symbolyserar.


Idag ska jag gå förbi min bästa vän och sen blir det att vara i tvättstugan. Jag önskar er alla en trevlig dag! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Lördag 19 jan 03:58

Jag försöker att finna tröst i mörkret. En närstående till mig mår fruktansvärt dåligt. Han väntar nästan på döden. Eller det låter så på honom. Jag gråter i floder...hjälp mig någon att hitta styrkan.


Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag trodde på Gud. Men jag ber ändå, konstigt nog? Jag ber för min nära att han finner ro snart, på ett eller annat sätt. Såklart hoppas jag att han kommer att överleva hans krämpor. Men inom mig viskar en röst; hans tid är snart kommen. Jag drunknar i smärtan.


Han har levt ett tufft liv och han har gjort allt för att leva i godhet senaste 10-15 åren. Jag ber för honom och hoppas att mina böner blir hörda.


Nu ska jag försöka att sova fastän det är svårt. Kram på er!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se