Alla inlägg under oktober 2018

Av minkarusell - 31 oktober 2018 13:57

Ibland kan jag känna mig ensam med mina tankar och känslor trots att jag verkligen inte är. Jag har stort stöd av min bästa vän, min sambo och terapeuten. Jag pratar om allt med dom.


Men jag är ju helt ensam inne i mitt huvud, ingen kan veta exakt vad jag tänker på. Mina erfarenheter och beteende som bildar spår i hjärnan. Där är jag helt själv.


Fast det är ju så det är, en födds själv och en dör själv. Men vi lever tillsammans. Sen finns det en del som inte har någon att prata om deras innersta med någon. Det kan jag tänka mig är jätte jobbigt iaf om en mår dåligt, men även att inte ha någon att dela livet med på nått sätt. För mig är det enormt viktigt att ha några nära att prata med både bra och dåliga dagar.


En del vill påstå att det finns "själv vald ensamhet", jag vet inte riktigt om jag tror på det? Jag vet att det inte är bra för den psykiska hälsan att inte ha någon social kontakt. Visst för en del kan nog vara mer ensam än vad andra kan. Jag hör inte till dom. Jag är nästan åt det andra hållet, jag får panik om jag måste vara ensam, utan några dagliga kontakter med andra.


Så självklart är vi alla olika. Men i grunden ganska lika.


Ha en toppen dag alla och hör gärna av er till någon ni vet är väldigt ensam, det kan betyda så mycket.

Kram på er! :)

ANNONS
Av minkarusell - 31 oktober 2018 09:42

Jag har återigen vaknat med slem i halsen och ont/torrt, men nu har jag även jätte ont i huvudet. Jag har i över två år om inte längre haft sömnapnè med högljuda snarkningar.


Jag var på vårdcentralen förra året i september för detta, läkaren skickade en remiss till andningsenheten. För ca en vecka sedan fick jag äntligen en kallelse dit. Så nästa vecka på fredag ska jag på ett möte och få ta med en utrustning som kollar upp min sömnapnè. Jag längtar!


Det är väldigt jobbigt att vakna flera gånger under natten eller tidigt på morgonen av att jag inte får luft eller vaknar av mina snarkningar. Men det här kommer att bli bra.


Ångesten blir ju inte heller bättre av att inte få någon sammanhängande sömn. Den blir värre ju sämre jag sovit. Så just nu är ångestnivån ganska hög. Jag får försöka att slappna av och skriva här på bloggen och lyssna på musik.


Ska försöka att tänka att allt löser sig till slut. Snart så får jag hjälp med sömnapnèn. Snart kommer jag att sova en hel natt utan att vakna. Snart kommer morgonångesten bli mindre.


Ha en riktigt fin dag alla! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - 30 oktober 2018 09:23

Jag skriver min blogg av lite olika orsaker. En av anledningarna är att medvetandegöra om psykisk ohälsa. En annan är att få ni som läser bloggen att reflektera över livet. Den tredje orsaken är att eventuellt hjälpa/inspirera en människa att få styrka i dennes liv.


Den fjärde anledningen är att underhålla er med mina dikter och berätta om mitt skrivande. Så bloggen betyder mycket för mig. Jag får utlopp för alla mina tankar, känslor och funderingar som jag har.


Det här blev ett kort inlägg, men det finns ju en hel del andra inlägg att läsa för er som vill. :)

Kram på er!

Av minkarusell - 29 oktober 2018 15:06

Jag håller på att "göra om" lite i bloggen som ni kanske märker. Jag har påbörjat att sätta blogginlägg i olika kategorier, så det blir lättare för er som läser att kolla om det finns ett ämne som intresserar er extra mycket.


Jag är inte färdig med det och jag kommer även att radera en hel del inlägg, allt eftersom. Jag kommer alltså gå igenom hela min blogg och se hur jag utvecklas sen jag började med bloggen, så allt kommer självklart inte att försvinna. :)


Med det sagt önskar jag er alla en fortsatt trevlig måndag! :)

Kram

Av minkarusell - 29 oktober 2018 08:38

Är det självklart för alla som vill att kunna skaffa barn i dagens Svergie? Inte vad det gäller ekonomiskt. För en del är det livsnödvändigt att ha socialbidrag för att kunna tillgodose barnets behov.


Jag vet inte hur mycket det är som man får då, men jag kan tänka mig att det är just så pass att man klarar av det. En som har det så får säkert inte rikitgt njuta av upplevelsen det är att skaffa barn och leva en dräglig tillvaro. Vilket en inte får säga högt, en ska ju njuta ändå, men för mig skulle det inte vara så tror jag. Visst pengar är inte allt men för en som har det dåligt ställt ekonomiskt (jag är en av dom) betyder pengar mycket.


Om vi ska prata om siffror för min del, så kan jag avslöja att när mina räkningar är betalda har jag ca 500-1000 kronor att "göra vad jag vill för". Det räcker knappt till att tex klippa håret, köpa hygien artiklar osv. Så hur skulle jag och min sambo kunna ha råd att skaffa barn? Den enda lösningen är att få socialbidrag.


Men det är ingen hållbar lösning egentligen tycker jag. Förstå vad tufft det måste vara för att neka barnet när hon/han växer upp. Inga längre resor, ingen stuga att åka till, inga "finare" kläder, inga "dyra" sporter att vara med i osv. Nej inget medelklass liv direkt. Men många tänker nog inte på hur andra kan ha det, eller vill inte se det för det är för jobbigt att sätta sig in i.


Men kärlek kan ju barnet ändå få. Det hjälper barnet att få en känslomässig trygghet. En kan ju också lära barnet om sunda värderingar, sånt kostar ju inte. Att få med sig det grundläggande och studera i skolan kan få barnet att ta sig vidare till ett mer meningsfull liv. Behöver inte handla om pengar utan det handlar om att bygga upp en trygg, klok och skötsam människa.


Att skaffa barn är ett privilegium. Men utan en stabil ekonomi "hoppar" jag nog över det tillsvidare.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe och bara njuta av att vara, sen ringa till min goda vän.

Hoppas att ni får en bra start på veckan och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - 28 oktober 2018 08:44

Här kommer en färsk dikt:


Jag flyger.

Hela kroppen njuter.

Mina känslor älskar i en evighets orgasm.

Du är jordad.

Du upptäcker inte mig.

Du låter marken styra över ditt väsen.

Våra själar kommer aldrig

att mötas.


Ibland eller oftast kommer dikterna till mig i stunden. En dikt blir för mig bäst när den skrivs på en gång och inte tvingas fram. Hoppas att ni får en trevlig söndag alla fina! :)

Kram på er

Av minkarusell - 27 oktober 2018 10:23

Nu har jag ändrat om lite i min presentation. Skrivit mer om vad jag ska göra i framtiden för att bidra till samhället. Läs gärna om ni vill.


Ha en fortsatt fin dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - 27 oktober 2018 09:21

Jag gråter. Jag lyssnar på "Sia - My love" och tänker återigen på min kära farmor som dog för 2 år snart. Men vilken vacker låt. Jag fick en stor del av mitt liv med henne. Men jag hade önskat att ha fler dagar med henne i livet såklart. Jag skojade lite med henne, eller snarare en önskan, på en hennes 80-års dag att hon får gärna leva tills hon är 100 år. För hon var klar i huvudet och ganska aktiv.


Vi kunde vara lite humoristiska med varandra utan att någon av oss tog illa upp. Hon sa ofta till mig att du kan ju ringa till mig när du är ledsen också. Men jag ville helst träffa henne när jag tog upp ämnen som gjorde mig ledsen. En sak som gör mig ledsen än idag är att det tog mig ca 8 år att åka upp till henne.


Efter jag insjuknade i svår psykisk ohälsa och la in mig på psyk för 11 år sen var jag inte modig nog att åka upp till henne och träffa människorna där. Jag skämdes. Hade även svårt att åka buss längre sträckor.


Men när hon fyllde 80 år för några år sedan tog jag modet med hjälp av min mamma och sambo att åka och fira henne. Det var lycka! Vi båda hade ändrat utseende, vi såg mycket äldre ut, så hon frågade på skoj; ser du att det är jag? Jag log brett och sa det är klart att jag ser det. Hon bjöd oss på god mat och fika. Jag gav henne en stickad scarf och hon sa till mig att den skulle hon ha på sig när hon lägger in sig på sjukhus för hennes operation.


Hon kom aldrig hem efter den operationen. Hon dog av komplikationer. Hjärtat höll på att gå sönder för mig. Men jag hann åka till henne när hon låg på sjukshuset och visa att jag fanns där.


På begravningen träffade jag många släktingar och jag sörjde hårt. Det tog mig ca 1 år innan jag började att må lite bättre och det var i början av detta år. Men det är först nu på hösten som jag äntligen kan säga att jag är stabilare, fastän jag har mina panik ångest attacker.


Jag kommer alltid att bära med mig minnet av min kära farmor och hon kommer alltid att inspierar mig att bli/vara en god människa.


Ha en fin dag alla och ta hand om varandra! :)

Kram på er

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se