Alla inlägg under maj 2018

Av minkarusell - Torsdag 31 maj 14:40

Jag har fått en föranning om att nåt tråkigt kommer att hända. Den där jobbiga känslan i kroppen, intuitionen om att allt inte är som det ska. Jag vet bara inte exakt vad. Jag hoppas att jag känner fel.


Igår skrev jag om att jag börjat ta hand om mig själv och det känns jätte bra! Har ännu inte bestämt mig för om och när jag ska blondera håret. Men snart blir det nog.


Jag har börjat fundera på om mitt liv och om jag verkligen lever det som jag vill? Jag är ju tyvärr väldigt begränsad av min ångest/panik attacker, som kan komma när som helst, fast oftast på morgonen. Jag vill få ut så mycket mer av mitt liv, men känner ibland att jag är en belastning för min sambo. Vissa dagar till veckor får han ta hand om allt i hemmet, vilket känns otroligt jobbigt att han ska ha det så. Så därför funderar jag om det bästa för oss båda är att bo ihop? Kanske han skulle må bättre om han inte behövde känna att ta ett stort ansvar över mig? Jag ska prata med honom när han kommer hem idag.


Nu ska jag vila en stund, ha det bra alla! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Onsdag 30 maj 14:39

För åtta dagar sen skrev jag att jag skulle "göra slut" med fb och det har jag gjort! Första kvällen kändes det lite tråkigt, men sen så har det bara kännts lugnt och skönt. Jag saknar inte fb. Men jag har inte blivit mer produktiv, eller kanske lite. Jag smsar mer till mina vänner och umgås mer med dom. Men städningen är ännu inte en prioritet. Jag googlar väldigt mycket på kvällarna och lär mig lite saker som jag tycker är intressant.

Jag har även börjat tänka på det mera "ytliga" om mig själv, jag börjar bry mig mer och mer om hur jag ser ut. Vet inte om det är nåt bra eller inte? Det jag funderat mycket över om vilken nyans av blont som jag ska blondera och om jag ska vänta tills all gammal svart/blåa hårfärg är bortklippt? Den färgen är bara kvar i topparna och det ser mer ut som brunt än blå/svart. Jag får fundera på det en tag till.


Jag har förutom mina funderingar kring att ta hand om mig själv, haft det ganska bra dom senaste åtta dagarna. Vissa dagar har varit extremt jobbiga med mycket ångest attcker osv. Men har även haft riktigt bra dagar. Jag och min sambo har tagit det lugnt och suttit på balkongen och drucikt vin och haft vänner på besök. Så jag tänker varje dag på hur härligt livet kan vara, oavsett mitt mående.


Jag hoppas att ni har en underbar dag alla, nu ska jag vila en stund. :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 22 maj 17:17

Jag har länge tänkt radera mitt Facebook konto och imorgon kväll kommer jag att göra det. Jag skrev på fb att jag kommer att avsluta kontot, så om nån vill ha kontakt med mig kan dom höra av sig på mobilen. Det kommer att kännas så befriande. För som jag har det nu kollar jag fb minst 4 gånger i timmen. För att jag är uttråkad eller bara är nyfiken. Nej nu är det dags att "göra slut" med fb.


Jag kommer nog att få tillbaka min lust att städa, laga mat osv. när jag inte har fb. Då blir det att sysselsätta sig med annat. För rastlös kommer jag att bli. Det här är början på nåt nytt! Jag ska även radera många av mina blogg inlägg, för att börja om nästan helt och hållet.


Nu till det som jag skrev tidigare om idag, mina drömmar om nätterna. Jag kan inte sluta tänka på min gamla ungdoms kärlek, inte på ett känslomässigt plan, utan snarare på ett mera nyfiket sätt. Det skulle verkligen vara intressant att veta hur hans liv sett ut dom senaste ca 11 åren. Vad han jobbar/jobbat med. Om han gift sig. Om han har skaffat barn. Om han varit med om nån tragisk händelse. Hur det går med hans styrketräning. Ja jag vill veta mycket. Men jag skulle nog aldrig våga ringa till honom, med tanke på att jag tog bort han som vän på fb för ca 2 år sen. Men är han mogen och säker i sig sjäv så bryr han nog inte om det, eller? Jag ska nog fundera noga på saken.


Jag hoppas att ni har en bra dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Tisdag 22 maj 12:59

På morgonen var jag på vårdcentralen för att ha mitt årliga besök hos psykiatri sjuksköterskan. För ca 2 veckor sen togs det blodprover och nu på morgonen gjordes en hälsokontroll. Det togs blodtryck, EKG, vikt samt ett samtal om min psykiska hälsa.


Mot slutet av samtalet fick jag reda på vad blodproverna visade och allt såg bra ut. Det var så härligt att höra! Min vikt är 98 kg och jag är 163 cm lång så jag behöver verkligen gå ner ganska mycket i vikt, men det finns två saker som gör det svårare för mig att gå ner i vikt, (trots att jag sen ca 5 månader tillbaka gått promenader sammanlagt 4-5 timmar per vecka). Dom två sakerna är; mina psyk mediciner samt att jag har problem med min sköldkörtel, ibland visar det sig normala värden men andra gånger för lite. Så ja, jag har det kämpigt med att gå ner i vikt. Men mina psyk läkare säger att huvudsaken att jag går regelbundna promenader och tänker på vad jag äter.


Tyvärr har jag svårt att hålla mig borta från godis/chips och drickor samt fikabröd. Jag äter det minst en gång per dag. Fast nu har jag en plan hur jag ska gå tillväga för att dra ner godis ätandet till två dagar i veckan.

Jag ska "trappa" ut socker intaget med att sluta äta godis en dag per vecka. Så om 5 veckor har jag "bara" två dagar som jag får äta sötsaker och det blir på fredagar och lördagar.


Som vanligt har jag andra saker som jag också vill skriva om och det är om mina drömmar. Jag har för nån natt sen drömt om min gamla ungdoms kärlek. Vi skulle träffas i drömmen men vi hann inte med det. Natten till idag drömde jag om honom igen. Då träffades vi på ett hotell utomlands. Jag var så glad av att se honom och jag gav honom en kram, vi satt och pratade om gamla minnen. Sen vaknade jag.

Fick bara en känsla av att jag skulle vilja prata med honom igen. Vi var aldrig tillsammans, utan vi små flörtade med varandra (från det jag var 16 år tills jag var 23år) och när en av oss ville dejta den andra så var antinngen jag eller han redan upptagen. Men för 11 ½ år sen när vi träffades var ingen av oss i ett förhållande. Så vi myste och jag sov över hos honom utan att vara allt för intim.

Dagen efter det bjöd han mig på en bio dejt, men av någon konstig anledning tackade jag nej. Efter den dagen har jag inte träffat han igen. Jag bodde på en annan ort så vi "stötte" inte på varandra heller.


Det gick många år som jag saknade honom och ville gärna ha tillbaka kontakten med honom, så jag blev till slut vän med han på fb. Han var jätte glad att jag ville ha kontakt med han igen. Jag var "redo" att börja dejta han, men han var tillsammans med en tjej som han tyckte väldigt mycket om. Men vi skrev till varnadra och mindes gamla roliga saker vi hade gjort. Men idag så vill jag inte vara i en relation med honom, (jag har ju världens bästa fästman) jag till och med tog bort han som vän på fb för ca 2 år sen pg a att jag tyckte att han hade så dåliga åsikter om det mesta faktiskt. Jag kände inte honom längre. Men nu efter drömmarna skulle jag vilja prata med honom igen, men det kanske inte är en sån bra idé? Jag får helt enkelt släppa den tanken.


Nu ska jag vila en stund men hoppas att ni har en trevlig dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Tisdag 15 maj 18:47

Jag har nyss vilat och gjorde visualiserings övningar. Jag föreställde mig att jag var på en vacker plats, en sommaräng med ett stort gammalt ek träd mitt på ängen. Jag låg under eken och kände varma vindar svepa över mig. Sen visualiserade jag att min bror (som gick bort för ca 20 år sen) kom och satt bredvid mig. Han pratade och skrattade. Jag bara njöt av hans sällskap.

Efter ett tag visualiserade jag att jag klarade av att gå ut utan ångest, jag var stark. Jag träffade människor och pratade med dom om lättsamma saker, vilket jag har väldigt svårt för i verkligheten. Sen kände jag ett enormt lugn inom mig. Att mental träning funkar så bra! Inget nytt för mig i och för sig, jag har för ca 8 år sen gått en två års lång utbildning om psykik och fysiksk hälsa. Men har som "tappat" bort min kunskap då jag insjuknade i psykisk ohälsa för 10 år sen. Men jag ska sakta men säkert bli mer mig själv igen, jag kommer ju aldrig bli lika pigg och aktiv som jag förut, men vill bli mindre psykisk "handikappad". Vill kunna göra vanliga saker som att gå på bio, ut på puben, resa utomlands, ha ett jobb osv.


Om jag inte blir helt frisk, så kommer jag ändå försöka ha ett positivt synsätt, för allting blir mycket enklare då. Jag har ju redan börjat med att försöka se en mening med livet och vara positivt inställd. Men visst, jag kommer att ha sämre dagar och jag kommer att skriva på bloggen då också, som ni märkt så gör jag det.


Nu ska jag ta en dusch, hoppas att ni har en fantastisk kväll!

Kram på er

Av minkarusell - Tisdag 1 maj 17:44

Jag har funderat mycket på om den psykiska ohälsan som kan leda till självmord. Varför händer det? Vad är det som "lockar" en del till det? Vad är det dom flyr ifrån? Nu kanske ni tycker att min undran om "vad som lockar en del" är okänsligt. Men jag har stor erfarenhet om psyisk ohälsa (har det själv) av andra människor och deras syn på livet och det kan var "lockande" för en del, tyvärr. Jag har minst ett svar av till dessa frågeställningar. Men vet ändå fortfarande inte om alla människors; varför, lockande och/eller flykt.

Jag vet det här från min erfarenhet av att prata öppet om självmordstankar med andra personer, att det finns så många olika anledningar varför en person väljer att avsluta sitt liv.


Tänkte börja om varför det händer och det finns så många svar på det med här kommer några; dom har blivit mobbade och driven till att avsluta deras liv, av påtryckningar av mobbarna, att dom inte är värd att leva osv. Vad som "lockar" en del kan tex vara att dom haft en långtids fysisk och psykisk sjukdom och kan då bli fri deras smärta. Det tredje kan tex vara svåra trauman, även här psykisk sjukdom i form av tex psykoser där dom hör röster och inte orkar mer. Många av "anledningarna" flytter ihop med varandra.


Det här ämnet är än idag väldigt tabubelagt tycker jag. Speciellt om att prata om varför dom tar sina liv. En del till och med undrar hur dom kan "bara" ta sitt liv utan att tänka på deras anhöriga. Men när man mår så dåligt känns det som att det inte finns nån annan utväg. Man kan till och med tänka; att man är en stor belastning för anhöriga att det bästa vore att inte finnas till något mer, vilket verkligen inte stämmer. Det är den med sina självmordstankar som lider oerhört. Därför är det väldigt viktigt att man vågar prata om det om man har dessa tankar, med någon. Att få rätt hjälp i ett tidigt skedde är också enormt viktigt.


Jag kände en som avslutade sitt liv, men känner dessto fler som har eller haft dom tankarna. Jag hoppas att i framtiden få ett mycket öppnar "klimat" av att prata om psykisk ohälsa precis som man pratar om allt annat.


Jag ska lägga mig och vila en stund nu, men hoppas att ni har en fin kväll alla!

Kram på er

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Allt mellan himmel & jord med Blogkeen
Följ Allt mellan himmel & jord med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se