Alla inlägg under mars 2018

Av minkarusell - Tisdag 20 mars 18:25

Idag har vi haft besök av min mamma, lillasyster och min morbror. Det var jätte roligt. Det var längesedan jag träffade min morbror. Han tyckte att jag såg mer pigg ut nu när jag börjat med långpromenader, det var kul att höra. :)


Så nu till nåt helt annat, jag såg som vanligt på morgonen på tv 4. Det som var mest intressant var när Linnéa Claeson, en debattör, berättade om hur hon går tillväga med nät hat och sexuella trakaserier. Jag kunde tyvärr inte låta bli att skratta när hon sa och visade hur hon brukar svara på dom som skickar bilder på deras kön samt skriver äckliga saker till henne. Hon svarade med att skriva om hur hon kommer dela vidare deras konversation samt bilder till deras chefer, familjer osv. Klockrent! Vilken stark människa och en förebild, till speciellt unga personer. Jag ser mycket mig själv i henne, som jag var innan jag insjuknade i psykisk ohälsa. Jag brann för att arbeta ideelt med jämnställdhets frågor. Jag önksar att jag kommer bli så stark i framtiden igen, att jag får tillbaka den glöden.


Men jag tar en dag i taget att bli mer mitt autentiska jag. Det är med hjälp av en skicklig terapeut som gör att jag kommer att bli mer funktionell i livet. Ska till min terapeut på fredag, jag längtar.


Jag har förresten varit på en långpromenad idag med min sambo. Nu ska jag vila en stund.


Ha en trevlig kväll alla! :)

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 19 mars 15:46

Jag började skriva om hur min dag varit än så länge, men raderade bort det. Jag vill inte blogga om vardagliga saker allt för mycket. Det är som inte jag. Jag vill hellre skriva om olika saker, som andlighet, socialt beteende och psykisk och fysisk hälsa. Så det är det jag ska försöka fokusera på, just ja det kan bli nån dikt som dyker upp ibland. :)


Mitt tidigare inlägg handlade om hur jag förhåller mig till pengar. Som sagt var så har det aldrig varit mitt främsta mål att ha mycket pengar utan om att trivas på jobb och ha en hel del fritid. Jag har också tidigare valt att arbeta mycket ideelt. För det gör en ödmjuk inför andra människor och uppskatta det liv man har. Jag saknar att jobba ideelt, eller jag saknar hur stark jag en gång var. Jag kunde resa, vara ute på puben, arbeta, ha intressanta och avancerande konversationer. Jag blir faktiskt lite sorgsen av att tänka tillbaka på det liv som jag hade. Jag var sprudlande och uttåtriktad. Skillnaden är stor.


Nu när jag äter mediciner för psykis ohälsa gör det att jag inte har tillgång till mitt tidigare ordföråd (äter ganska starka mediciner). Jag är som avstängd. Jag klarar inte av det sociala umgänget på samma sätt. Men jag kämpar! Jag hoppas att jag en dag kan minska på mina mediciner samt få tillbaka mitt engageman i livets olika stadier.


Jag har påbörjat med min livstils förändring och det är fokuserat på min fysiska hälsa. Jag märker redan en förbättring med min ångest. Den har minskat avsevärt. Det är "bara" några gånger i veckan som jag får panikångest attacker. Det är ett eller flera steg i rätt rikting.


Nu ska jag vila en stund för att sen laga middag. Ha en trevlig dag alla fina! :)

ANNONS
Av minkarusell - Måndag 19 mars 11:39

Jag har haft en underbar morgon, bara mått bra helt enkelt. Jag har tittat på tv 4 hela morgonen, och det har varit intressanta ämnen som tagits upp, tex hur det är att vara rik och vad som händer i hjärnan av att vara rik. Om man verkligen blir lyckligare. Det finns ju så många andra sätt att var "rik" på tex kärlek osv.


Jag ska berätta hur jag funkar som person vad det gäller pengar. Pengar har aldrig varit min drivkraft i livet, inte den största i alla fall utan snarare personlig utveckling. Jag har under tonåren haft sommar jobb och när jag gick ut gymnasiumet så har gjort jag praktiker, för att sedan få vikariat. Jag gjorde ett hel års vikariat på ett jobb som jag trivdes väldigt bra på. Efter det fick jag strö jobb samt att jag jobbade mycket ideelt. Där jag växte som människa och mognade. Efter det ville jag vigda mina vyer och började studera på en annan ort. Jag pluggade i två år, hade självklart sommar vikariat under tiden jag pluggade. Jag påbörjade även en introdution till "Rädda barnen". Men så blev jag psykisk sjuk och hamnade på en psykiatrisk avdelning i fyra månader.


Men jag kom tillbaka efter några månader efter den tiden och började jobba igen. Jag jobbade i 2½ år för att sedan krossas totalt. Blev mycket sämre i mitt mående och hamnade åter igen på en psykiatrisk avdelning. Jag kom aldrig tillbaka till arbetslivet efter den vistelsen. Det har gått upp och ner i mitt psykiska mående dom senaste åtta åren. Det är en sorg att inte kunna arbeta mer, en ännu jobbigare sak är att jag inte får rätt till sjukersättning. Men jag kämpar på och har drivit mitt ärende vidare till tingsrätten. Så inom kort kommer jag att få reda på om det beviljas eller inte. Väntan är jobbigt och ångestfullt. Men jag får hoppas på det bästa.


Så ja, min störta drivkraft i livet har inte varit att tjäna mycket pengar, utan att trivas på jobb och arbeta ideelt för att hjälpa andra människor.


Nu ska jag höra av mig till min bästa vän, hoppas att ni har en fin dag alla! :)

Av minkarusell - Måndag 12 mars 12:35

Startade dagen med minimal ångest, jippie! Jag har redan hunnit med att få ett besök av min goda vän samt varit på affären och vecko handlat. Tänk om alla dagar fick vara så här underbara. Men det är bara att ta en dag i taget. Tänka positivt trots alla jobbiga saker som man går igenom. Min sambo har det tufft med en viss familjesituation, fast det kommer ju också att bli bättre eftersom.


När det varken är jobbigt eller jätte positivt så har jag svårt att komma på nåt att skriva om. Jag har som svårt att skriva om "bara" vardagliga saker, svårt med det som andra tycker är enkelt. Jag vet inte varför det är så, men jag kan även ha lite svårt med "kall" prat när man stötter på nån ute. Jag vill som direkt gå in på djupare samtals ämnen, men det är ju inte alltid så passande när man träffar på nån i affären eller när man är ute på en promenad. Det kan bli lite obekvämt. Men jag är som jag är. Visst ibland anstränger jag mig för att prata om vädret osv. Men inget jag får ut av det mer än att vara lite social, eller mera ytligt trevlig.


Jag kanske kan ses som introvert? Eller selektivt social? Ja, vad vet jag men jag trivs hur jag är som person, oftast i alla fall. ;)


Men min kära sambo har inga problem med sånt, han pratar på och verkar som han får ut nåt av det och det är ju bra. Vi är nog ganska olika ändå. Han gillar inte att prata om djupare ämnen, förutom med mig. Medans jag bryr mig om att samtala om sådant som "bränns" och kan vara känsligt. Inte så att jag är burdus eller nåt sånt, men jag har mina vänner och kompisar som jag vänder ut och in på, även mig själv. Utan dom samtalen skulle jag bli enormt uttråkad. Jag har inte heller svårt att öppna upp mig för männsiskor trota mina motgångar. Men det gör jag om det är nån jag vill lära känna. Jag tror att jag är en ganska lättsam djupning. ;)


Så nu vet ni mer om hur jag funkar socialt, finns mer att skriva om men nu ska jag göra annat.


Ha en rikitgt trevlig dag alla! :)

Av minkarusell - Lördag 3 mars 11:49

Igår var det mycket upp och ner i mitt mående, men idag känns det bättre, än så länge. :) Jag och min bästa vän och sambo var till stan igår, tittade runt lite för att avsluta med att köpa en flaska vitt vin. Var ca 1½ månad sen jag drack.


Sen hemma till middag åt jag och min sambo fisk, grönsaker och kall kokt potatis, med yohgurt sås till. Var så himla gott med ett glas vin till maten. Sen "unnade" jag mig ett till glas till filmen som vi såg. Vi såg en skräckfilm, det är väl nåt jag inte gör så ofta. Jisses vad jag skrek! Tur att det inte var så sent när vi såg filmen, så att inte grannarna skulle undra.


Till middag idag blir det soppa! :D det låter kanske konstigt så här på en lördag? Men för oss som inte jobbar så kan vi som själva välja när det blir nåt extra gott, typ lördag hela veckan. ;) Nog för att jag mycket hellre skulle vilja kunna jobba. Jag saknar verkligen att vara ute i arbetslivet. Där jag kunde känna att jag gjorde någon nytta. Jag har trots mina psykiska diagnoser haft ett väldigt aktivt arbetsliv. Jag har jobbat med allt möjligt. Men för ca 8 år sedan har jag inte kunnat jobba.


Jag saknar att kunna gå till ett jobb, det sociala och att veta att man gjort nån förändring i samhället. Nu kanske ni undrar hur/vilket jobb som jag hade som gör att jag bidragit till en förändring? Det var ett projekt arbete, där jag och en till person föreläste om det sexualliserade våldet. Vilket var tufft men samtidigt nödvändigt. Att medvetandegöra att det finns osv. Det var nog det absolut bästa och intressantaste jobb jag haft. Så bara för att jag har en funktionsnedsättning pg a psykisk sjukdom så har jag bidragit till samhället innan dess. Det känns otroligt bra!


Jag är ingen latmask som hittar på eller inbillar mig mitt mentala tillstånd. Jag har tre psykiska diagnoser som inte är enkla att leva med. Men jag gör mitt bästa. Jag äter mina mediciner, går i samtals terapi och försöker att komma i form fysiskt också. Så kan jag bara få bli lite bättre i mitt mående så gör det mycket, tyvärr inte så mycket att jag kan gå tillbaka till arbete, men kanske nån form av sysselsättning. För som det är nu kan jag inte ens vara på en daglig sysselsättning, då kan ni nog försställa er i vilket skick jag är i.


Det blev kanske lite väl mycket om mitt psyskiska tillstånd? Men nu kankse ni har fått en lite större inblick i hur jag funkar?


Ha en trevlig dag alla! :)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se