Alla inlägg under februari 2018

Av minkarusell - Onsdag 28 feb 17:07

Igår hade jag skrivar kramp men idag vill jag bara skriva, skriva, skriva! :) Jag skrev tidigare idag om det övernaturliga som intresserar mig väldigt mycket. Jag skrev även om min mediala förmåga, som jag haft sen jag var liten. Det som jag var "bra" på när jag var mindre var att kunna se det förflutna och framtiden samt sanndrömmar. Jag kunde tex säga till en klasskamrat att; var det gott med palt till middag igår? Då tyckte klasskamraten att det var otäckt! Hur kunde jag veta det?


Jag hade en verklig hemsk sanndröm en gång, som handlade om att en person skulle dö, två veckor senare dog den personen. Det vill jag inte vara med om igen.


När jag var i tonåren kunde jag spå i kort vad som skulle ske i framtiden för personen som jag spådde. Det intressanta var att det verkade stämma in ganska bra fick jag veta senare. Har spått ganska mycket i kort, med en vanlig kortlek med 52 stycken kort. Jag spådde vänner men även ytliga bekanta. Dom flesta var facinerade över att jag var så duktig. Jag skulle vilja "träna" upp alla mina förmågor, fast jag borde kanske börja med en av dom, så att det inte blir grötigt. Vet bara inte med vilken jag ska börja med? Det enklaste borde vara spå med en kortlek. Det ska jag nog börja med imorgon. :)


Hoppas att ni tycker att mina blogg inlägg är spännade eller intressanta? Vilket som så älskar jag att blogga. Det kommer jag nog fortsätta med ett bra tag framöver.


Ha en trevlig dag! :)

ANNONS
Av minkarusell - Onsdag 28 feb 14:23

Jag och min sambo har nyss pratat om det övernaturliga. Det tycker jag är riktigt spännande. Jag har en gåva att få "meddelande" från andar, dom komunicerar via bilder och texter i mitt huvud. Jag varken hör eller ser dom. Det senaste året har jag knappt haft nån medial förmåga, det beror på att jag inte mått så bra. När jag mår sämre "stängs" det av, för det krävs ganska mycket energi att ta emot meddelanden.


Jag ska berätta om en viss händelse som hände för ca 5 år sen. Jag skulle sova (det är oftast då jag kommer i kontakt med den andra sidan, kanske för att jag är som mest avslappnad?) då får jag en bild i mitt huvud att en äldre kvinna sitter inne på mitt toalettgolv och "textar"; hjälp mig! Hon textar även vad hon hette.

Jag skakar av mig det och somnar. Sen frågar en kompis mig om jag vill följa med på gudstjänst och det ville jag, är dock inte kristen, men alla är väl välkomna till kyrkan? :)

Dom predika och i slutet av gudstjänsten (tror jag att det var) berättade dom om vilka som avlidit senaste tiden. Då säger prästen exakt samma namn på kvinnan som texta mig kvällen innan. Ohh, gissa om jag fick gåshud!


Jag berättade om det till min kompis, som också tror att det finns nåt mer efter livet. Hon tyckte att det var häftigt. Sen så på kvällen bekräftade jag kvinnan att hon fått kontakt med mig. Jag förde över henne till "ljuset". Vilken härlig känsla det var. Nu kanske ni som läser tycker att jag är helt knäpp, men det var i alla fall min upplevelse och jag var inte psykotisk eller nåt sånt. Ni får avgöra om ni tror på det eller inte. Oavsett vad så finns det mer saker än vad vetenskapen ännu inte har upptäckt.


Jag får ibland meddelande som andarna vill att jag ska framföra till en viss person, men senast det hände är säkert över tre år sen. Funderar på om jag verkligen varit sämre skick dom senste tre åren? Eller så har bara inte brytt mig om det? Nåväl, nu när jag mår lite bättre skulle jag vilja få meddelande igen, det är så intressant.


Hoppas att ni har en fin dag, nu ska jag då vila en stund. :)

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 20 feb 10:40

Nu har morgon ångesten gripit tag om mig ordentligt! Den eskalerar och jag kämpar för att den ska försvinna. Jag lyssnar på musik och skriver av mig här på bloggen.

Igår skrev jag om att jag ansökt om sjukersättning och har överklagat till förvaltningsrätten, för att jag fick avslag från försäkringskassan. Jag kan få vänta till maj eller juni innan jag får ett besked. Hoppas verkligen att jag får rätt till sjukersättning.


Jag funderar ibland varför jag har så mycket ångest? Inte på ett sätt att det är synd om mig, snarare hur ångesten uppstått för mig? Jag försöker att analysera mig själv. Jag har egentligen inte så mycket att ha ångest över i hur min livssituation ser ut just nu. Det är en hel del traumatiska upplevelser som hänt tidigare i mitt liv som spökar. Men det är hos min terapeut som jag håller på att reda ut och avdramatisera det jag varit med om. Det börjar faktiskt gå framåt (efter ett års tid hos terapeuten) och det känns jätte bra.

Han är riktigt duktig, den bästa som jag gått hos, haft tre andra terapeuter under en lång tid. Dom gav inte så mycket att gå till, den ena ville bara prata matlagning, den andra var tvungen att fråga hennes psykolog vänner om råd hur hon ska hjälpa mig. Den tredje var stark nog att inse att hon inte var kompetent nog. Så hon lotsa mig vidare till han jag har nu.

Jag minns första mötet med honom och jag frågade att hur länge får jag gå till honom, om han också skulle "ge upp". Då sa han bara; jag har några år kvar till pension, så det kommer att gå bra. Då förstod jag att han inte ger upp i första taget.


Så det är aldrig för sent för nånting ;) jag kommer nog att få en bättre vardag utan den förbennade ångesten.


Ha en toppen dag alla! :)

Av minkarusell - Söndag 18 feb 19:27

Jag tänkte nu berätta om varför min sambo/fästman är en sån underbar människa. Vi träffades för ca 2½ år sen hos ett par gemensamma vänner. Jag pratade mest om olycklig kärlek och han lyssnade och gav mig råd. Efter det så gick jag hem. Några dagar senare hörde vår gemensamma vän av sig och sa att han tyckte jag verkade jätte trevlig och gullig. Så efter nån vecka skulle jag ha fest hemma hos mig och jag passade på att bjuda även han på festen. Vi fann varandra direkt, satt och pratade om allt möjligt (inte om min olyckliga kärlek den här gången).


Vi bytte mobnr med varandra och några dagar efter festen hade vi våran första dejt hemma hos mig. Några dejter senare berättade jag om min psykiska ohälsa och han reagerade väldigt bra, han sa bara att det är klart att vi ska fortsätta att träffas.


Vi blev ett par ganska snabbt och efter ett halvår förlovade vi oss och ytterligare ett halvår senare flyttade vi ihop. Han stöttar mig i allt, jag gjorde en utredning på psyk för att fastställa mina diagnoser. Han var med mig nästan alla gånger och satt i väntrummet.


Han är min stora kärlek och jag finns där även för honom. Dagar då jag knappt vill kliva upp ur sängen lagar han mat och diskar. Han hjälper alltid till med hushålls sysslor. Han är min bästa vän och älskare, han är den underbaraste människa jag känner. Jag blir rörd till tårar bara att sitta och skriva om honom. Jag är evigt tacksamm att ödet förde oss samman.


Så nu har ni berättelsen om min helt fantastiska fästman! <3


Ha en trevlig kväll och ta hand om varandra! :)


Av minkarusell - Söndag 11 feb 20:51

Ojoj, vad ska jag börja skriva om...välkommna till min blogg förresten! :)


Jag är en kvinna i 30 års åldern och är sambo med en underbar man. Mitt liv har varit en berg och dal bana, men nu känns livet bättre. Fast jag har en hel del bekymmer med mina psykiska diagnoser, det är som en karusell nästan varje dag.


Men jag har sån tur att ha en bra familj och min sambo som stöttar mig. Men det är ändå stundtals extremt jobbigt. Ni kommer att förstå, allt eftersom ni läser min blogg.


Ha en fin kväll alla! :)

Tidigare månad - Senare månad
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se