Senaste inläggen

Av minkarusell - Lördag 17 nov 16:50

Jag skrev tidigare idag om att "vi ger upp för lätt", det är en bra tankeställare tycker jag. Men nu kommer åter igen en nyskriven dikt.


"Glöm inte bort vart du kom ifrån".

Dom orden ekar inne i mitt huvud.

Lekarna och maktspelen stod i fokus.

Först barna lek.

Sedan spelen om vem som hade mest makt.

Det är inte unikt, vart jag kommer ifrån.

Men den platsen på jorden

åker jag inte tillbaka till,

inte frivilligt.

Att åka dit igen är en fälla.

Det finns inget gott

där för mig.

Men ändå finns det en sorg över

att livets pussel

inte kan få in mitt ursprung.

Jag är rotlös.


Så känner jag mig. Att jag är rotlös. Jag vet bara inte vart jag hör hemma längre. Visst jag trivs väldigt mycket där jag bor nu, men mitt ursprung existerar inte för mig längre. Men nån gång kommer jag säkert att känna att mina "nya" rötter är där jag är. Men jag får bara acceptera att det är så här nu.


Ha en fortsatt fin dag alla! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Lördag 17 nov 09:57

Det var längesedan jag skrev ett inlägg enbart om min panik ångest. Det känns riktigt bra och så ska jag fortsätta. Visst nån gång kanske jag nämner vilket h*vete det är, som jag har nästan varje dag.


Istället skriver jag allmänt om min psykiska ohälsa och hur jag upplever att andra med psykisk ohälsa kan ha det, för att medvetandegöra. För jag vill verkligen krossa tystnaden och berätta hur en som anhörig kan ha det också och hur en kan göra i olika situationer. För jag har inte enbart mina psykiska besvär, utan har även andra i min omgivning som har det.


Så jag har det båda sidorna. Inte så att jag tycker synd om mig själv för det, men det kan en del dagar vara extra jobbigt. Så smärtsamt att jag måste vara starkare än andra.


Tänk er att ni bär på en tung ryggsäck, men måste fortsätta gå framåt. Efter vägen behöver en medvandrare få hjälp att bara dennes ryggsäck, så du spänner fast även den på din rygg, det känns då som om ryggen ska knäckas av. Men ni fortsätter att gå framåt, men ibland ramlar ni baklänges. För att sedan lämna tillbaka den andres ryggsäck en liten stund. Och så fortsätter det. OM och om igen.


Men ni gör det utav kärlek. Kärlek är det starkaste vi har. Vi måste lära oss att kärlek kommer en långt med.


Fast nu för tiden, ja det låter som att jag är jätte gammal, men i alla fall så ger människor upp så lätt nu tycker jag. Minsta lilla motgång, vad det än gäller, så byter en riktning eller lämnar en relation. För vi "måste" ju tänka på oss själva. Det är det som är problemet. Vi ger upp för lätt.


Det finns ju andra skyddsnät nu, allt förs över till psykistrin, äldreboenden osv. Vilket kan vara bra ibland. Men varför inte hjälpas åt mera. Fast då är det ju så att ingen har TID. Vad är tid egentligen när det gäller ett människas liv?!


Ja det finns mycket att reflektera över det. Men jag stoppar mig där. Jag kommer att skriva om vad tid är för en människa liv en annan gång.


Hoppas att ni får en fin lördag alla! :)

Kram på er

ANNONS
Av minkarusell - Fredag 16 nov 19:21

Det finns så mycket som jag vill skriva om, men det är så rörigt inne i mitt huvud så inget kan passera ut så att det låter vettigt. Så därför blir det en "färsk" dikt istället.


En hård knut i magen.

Den vägrar att försvinna för

inuitionen skriker till mig -STANNA UPP!

Vad ska jag med den informationen?

Stanna upp?

Jag ångar på fast med betänksamhet.

Jag vill helst bara

få vara

fri.


Det blev en liten annorlunda dikt, men det är så virrigt i mina tankar nu. Ska vila en stund, för att sen se film med sambon. Jag önskar er alla en riktigt trevlig kväll! :)

Kram

Av minkarusell - Fredag 16 nov 10:17

Igår kväll var det riktigt kämpigt. När jag hade lagt mig för att sova började jag må illa och blev yr i huvudet. Det är all stress. Så jag beslöt mig för att avboka mötet hos terapeuten idag. Det är nästan för mycket nu.


Efter att jag avbokat mötet, så pratade jag med min sambo. Han gav mig lite tips på hur jag skulle göra för att slappna av och sluta tänka på det som är otroligt jobbigt för att jag skulle kunna sova. Det var bra råd, men så fort jag la mig igen och blundade somnade jag direkt av utmattning!


Han sa bl a om jag inte låter allt rinna av mig så kommer jag inte kunna vara ett bra stöd för min bästa vän och det är ju sant. Om jag brakar in i väggen så kommer jag inte kunna vara ett stöd för henne. Men det var en annan sak som också hände dagen före. Jag kan tyvärr inte berätta vad det är pg a då jag kanske inte kan hålla denna blogg anonym.


Jag vill inte att andra ska kopplas till min blogg, utan att den här bloggen är till för mig. Mina anledningar till att jag skriver är att medvetandegöra om psykisk ohälsa, samt att få ni som läser min blogg att eventuellt se livet ur ett annat perspektiv. För att inte glömma; att ni ska bli underhållna av mina dikter.


Så inga detaljer kring mitt liv gällande andra människor situationer.


Hoppas att ni får en toppen dag alla och ta hand om er - alltid! :)

Kram på er

Av minkarusell - Torsdag 15 nov 19:52

Jag har inte tid med tårar. Jag kan inte gråta trots att det är ett h*vete nu. Gårdagens händelse och dagens besked. Oj, det är mycket nu.


Jag fick idag tråkiga nyheter av min bästa vän. Hon har motgångar som mig. Varför kommer allt på samma gång?! Men jag skrev ju ett inlägg förra veckan i söndags. Där jag skrev en dikt om att jag "förbereds för nånting stort. Vad det är får tiden utvisa". Det måste ju vara detta som händer mig nu. För allt som skedde igår och idag krävs styrka för att gå igenom.


Jag är bara för slut för att skriva mer ikväll. Ha en trevlig kväll alla!

Kram på er

Av minkarusell - Torsdag 15 nov 10:25

Igår kändes det som ett steg framåt två steg bakåt. Jag var så otroligt ledsen och känslan från igår sitter kvar.


Hur ska jag orka vara omptimistisk? Hur kan jag hjälpa till? Hur ska jag göra? Jag grubblar för händelsen som skedde igår. Det är alltid tufft med jobbiga besked, speciellt när jag inget kan göra. Jag är åter igen maktlös. Som vi så ofta är som människa tycker jag. Vi kan tro att vi har all makt i världen med det har vi inte. Vi är fast i våra dödliga kroppar.


Ibland blir allting bara för mycket, men jag ska vara stark! Jag har samlat på mig en massa styrka/energi och nu ska den förbrukas.


Tänk att en klarar av mer vad en tror. Dags att kavla upp ärmarna. Visst ledsen är jag ändå. Men jag hittar styrkan i att allt har sin mening och att Vi är Gud, det lilla och det stora och allt hänger ihop i universum. Jag tillhör ingen religion, men det vet jag säkert. Det är min sanning.


Jag orkar inte skriva nåt mer för nu. Men jag hoppas att ni får en fin dag alla och ta hand om er!

Kram

Av minkarusell - Onsdag 14 nov 19:42

Jag fortsätter ikväll med en till dikt.


Hela området runt om mig vibrerar.

Jag är fast i mitten.

Hur jag än försöker komma på fast mark,

går det inte.

Ibland vibrerar det lätt som

en föraning om vad som komma skall.

Allting händer nu och i nuet

är vi alltid i.

Om en dag går utan en vibration

känns den tom och meningslös.

Den dagen vibrationer öpphör, slutar vi existera.

Vi är ett med allt.


Ja nu är jag i djupa funderingar igen. Jag kände bara att jag ville skriva av mig i en dikt och så här blev den. Det har varit en rikitgt tuff dag idag. Men jag vill inte gå in på vad det gäller. Det är alldeles för känsligt. Men jag kan konstantera att den kan nästan inte bli värre. Nog om det.


Jag önskar er alla en mysig kväll! :)

Kram

Av minkarusell - Onsdag 14 nov 12:05

Jag bjuder er på en liten dikt.


Huvudet skakar.

Mentala spärrar gör ont.

Försöker flyga likt en fjäril

förbi hindrerna.

Jag känner mig lätt och vacker.

Men nya hinder dyker upp

och vill inte försvinna.

Jag formar mig till en drake

och sprutar eld på

det mentala motståndet!

Det funkar.

Men kvar är skelleten från förr.


Jag har lite funderingar kring "hjärn" spöken. Sånt som en inte vill ha. Men så dyker dom ändå upp. Nåväl, nu ska jag till min bästa vän. Jag hoppas att ni får en riktigt bra dag alla! :)

Kram på er

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se