Senaste inläggen

Av minkarusell - Torsdag 20 sept 12:12

Jag skippade träningen igår. Jag gick ju till min bästa vän igår före jag skulle träna, men hon mådde inte så bra och hade mycket att prata om så jag beslöt mig för att stanna kvar hos henne längre.


När jag kom hem hade sambon fått besök av hans bror. Så det blev att umgås med dom. Han stannade kvar och åt middag hos oss, det var jätte trevligt.


Nu till nåt helt annat. Jag håller på att sticka en halsduk, eller snarare har jag bara påbörjat och stickning ligger på databordet. Men nu ska jag försöka att sticka ett litet tag.


Ha en fin dag alla! :)

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Onsdag 19 sept 12:32

Så var det tränings dag. Jag åt nyss en ost omelett och började må lite dåligt. Men jag ska hinna till min bästa vän innan jag ska styrketräna hemma. Jag har inte träffat henne på några dagar, jag skulle dit men har inte orkat. Men först ska jag bara skriva av mig lite.


Min mamma och lillasyster var förbi mig och min sambo igår. Dom kom med lite tråkiga nyheter. Min morbror är fortfarande inlagd på psyk och mår ännu inte så bra. Han ska göra en utredning om han ska få rätt till ett boendestöd. Vilket innebär att han kommer att få ett eget boende men att han har personal att vända sig till i närheten. Jag känner mig ledsen över det men hellre det än att han ska åka in på psyk.


Ja, livet blir inte alltid som man tänkt sig, eller hur?


Nu ska jag promenera till min goda vän. Ha en trevlig dag alla och ta hand om er!

Kram

ANNONS
Av minkarusell - Tisdag 18 sept 12:24

När "paus knappen" börjat att fungera igen kommer jag att bli överlycklig. Helst skulle jag vilja trycka på start och aldrig mer gå tillbaka till pausa livets flöde. Ibland glimtar det till med att må bättre, nästan som jag var innan insjuknadet i svår psykisk ohälsa. Men inom en snar framtid kommer jag att kunna leva mer "fritt", tror jag iaf men säkert kan jag ju inte veta.


Jag går i terapi en gång i veckan så jag jobbar på saken. Jag ska bli kvitt panikångest attackerna, eller iaf så att den inte hindrar mig från att leva mitt liv som jag vill.


Men nu till nåt helt annat. Jag ska snart göra en synundersökning och skaffa nya bågar. Vill förändra utseendet lite med nya bågar, så jag längtar verkligen efter nya brillor. Dom som jag har nu är rätt så grova bågar, jag vill ha mer subtilare, som inte syns lika mycket. Så det ska bli roligt.


Annars ska jag bara ta det lugnt idag. Hoppas att ni har en toppen dag alla! :)

Kram

Av minkarusell - Måndag 17 sept 10:41

Livet blir inte alltid som man tänkt det. För mig var det som dag och natt efter att jag insjuknade i svår psykisk ohälsa. Från att ha varit uttårriktad, lätt anpassa mig socialt, driven och ett brinnande engagemang att arbeta ideellt till; svårt för sociala sammanhang, svårt att lita på människor, rädd för att gå utanför dörren och dåligt självförtroende.


Jag har varit "nerdrogad" enligt mitt tycke en längre period, men senaste året har jag börjat att komma tillbaka till den gråa verkligheten. Vad det exakt beror på kan jag ju inte veta. Men en anledning kan vara att psykofarmakan ger mindre effekt, efter ha tagit nästan samma dos i 11 år. (En del medicner har jag slutat ta senaste året i samråd med läkarna). Om så är fallet så är det skrämmande att psykiatrin och läkarna får göra så. Förstöra eller snarare sätta mig i en dimma av mediciner. Jag menar visst jag insjuknade svårt men inte så att jag var till en fara för nån, så dom hade inte behövt sätta in så starka mediciner.


Jag har allt eftersom medicinerna blivit mindre effektiva börjat våga "utsätta" mig för situationer som jag tycker är jobbiga. Min terapuet som jag haft i ca 1½ år är också en bidragande orsak till att jag vaknat upp.


Psykofarmakan, trodde läkarna var ett skydd mot sämre mående, men i självaverket blev min verklighets uppfattning förrvrängd - allt var så underbart, ingen ondska existerade i världen. Men nu är jag i verkligheten, på både gott och ont. Men mest på det sunda sättet, för att det känns som att jag äntligen lever!


Att jag "plockade" bort mediciner förra året var för att jag ville få tillgång till mina känslor mer när jag skulle börja med terapin. Det var ett av mina bästa beslut som jag gjort. Nog för att jag blev golvad av ångesten första tiden, men nu är det på en nivå då jag kan stå ut med. Ja det var mitt beslut, men självklart med samråd av läkarna. Jag önskar att jag gjorde det tidigare. Men nu är nu, då var då som min terapuet brukar att säga.


Nu ska jag dricka en kopp kaffe med sambon. Hoppas att ni får en toppen dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Söndag 16 sept 12:05

Så var panik ångesten attacken igång igen. Jag harklar och hostar och det känns som att jag ska kvävas. Om jag spyr så lättar den, men jag vägrar att spy! Jag ska klara av det värsta, vänta ut den tills den "bara" suddas ut till lätt ångest.


När jag sitter vid datorn och skriver här på bloggen brukar panikångesten ge med sig. Det har den redan börjat att göra. Det är tur att skriva och lyssna musik samtidigt hjälper mig.


Så vad har jag på hjärtat idag då? Jo, jag är så glad att jag äntligen valt en annan livsstil. Då jag styrketränar minst 2gg/veckan samt går på minst tre längre promenader i veckan. Jag känner redan att min hållning blivit rakare. Jag lutar inte framåt lika mycket när jag går. Så tänk när jag tränat i några månader vad rak hållning jag ska ha då.


Min sambo har styrketränat i ca 2 månader och han mår bättre och orkar med vardagliga sysslor mer nu. Dessutom har hans muskelmassa ökat ganska mycket på så kort tid.


Snart ska jag försöka att äta en ordentlig lucnh och sen gå förbi min bästa vän. Ha en riktigt trevlig dag alla och ta hand om er! :)

Kram

Av minkarusell - Lördag 15 sept 10:47

Är jag ensam om mitt mående? Nej, det är jag inte men med alla mina symtom sammanlagt är jag ensam om. Ingen har exakt samma erfarenheter som mig som gör att mina innre demoner jagar mig dag till dag.


Jag hade inte rikitgt föreställt mig att leva mitt liv som jag gör nu. (Ni kan läsa i mitt förgående inlägg vilka planer jag hade för framtiden om ni vill). Som jag skrev; livet sattes på en stor paus knapp. Jag försöker att trycka på den knappen för att få tillbaka mitt liv och ett bättre mående men den verkar ha fastnat.


Jag skulle verkligen vilja få tillbaka energi och framåtanda. Oj, nu spelas en låt som passar mig perfekt vid detta tillfälle som jag skriver, "Nickelback - What are you waiting for?"!!! Jag har aldrig hört den förut. Jag får rysningar i hela kroppen, för vad väntar jag på, egentligen? Jo jag behöver bli kvitt mina dagliga panik ångest attackerna, men jag måste inse att det sitter bara i huvudet.


Nu blev jag taggat att gå emot ångesten mer! Jag måste vara stark.


Jag ska brygga mig en kopp kaffe och prata med sambon. Ha en trevlig dag alla! :)

Kram på er

Av minkarusell - Torsdag 13 sept 14:53

Hela jag är en stor sorg, en sorg över mitt "gamla" jag. Men jag tror att sorgen över hur jag blivit är större för mina föräldrar. När jag insjuknade i psykisk ohälsa försvann jag.


När jag började med psykofarmaka blev det lite bättre, men det har tagit mig ca 11 år att vakan upp ur psykofarmakans dimma. Nu ser jag världen för vad den är. Inga rosa flummiga moln som stoppar min syn på världen, nej verkligheten är inte alltid så vacker och underbar som den var när jag började med medicin. Då blev allt så underbart och verklighets uppfattning försvann till att tro att världen är ett paradis för alla.


Att man få ge sån medicin till människor, det är helt fruktansvärt. Ja, min deppresion försvann men till vilket pris då?! Det är som om mina mediciner ger mindre effekt nu och det är till ett grått liv, men hellre det än att vara nerdrogad. Fy f*n vad arg jag är på psykiatrin! Dom kanske räddar liv, men är ett liv i en dimma värt att leva?


Det finns så mycket att reflektera över, men jag kommer aldrig att bli den jag var och jag tror att mina föräldrar tar mest stryk utav det.


Tänk er om ni;

hade en dotter som var självständig med bra själförtroende. Hon klarade av att ha att arbete och jobbade ideellt. Hon hade många vänner och hade ett stort socialt nätverk. Hon pluggade och efter studier skulle hon jobba ett tag för att sedan åka utomlands som volontär. Efter det skulle hon studera några år till. Hon hade stora framtids planer. Men hade redan ett bra fungerande liv.


Men så krossades allt! Allt revs sönder och livet sattes på en stor paus knapp.


Min fråga är; hur hade ni mått efter det som förälder? Jag har inga barn men hade jag haft det skulle jag gå sönder ganska mycket faktiskt. Så den stora sorgen har mina föräldrar över mig, trots att jag lever.


Ha en fortsatt fin dag alla och ta hand om er och var gärna en medmänniska idag! :)

Kram

Av minkarusell - Torsdag 13 sept 12:10

Träningen gick bra igår, det kändes så härligt efteråt. Att jag nu äntligen bestämt mig för att leva ett hälsosammare liv. Visst till helgerna kan jag äta godis eller nåt annat lite mer onyttigt.


Idag ska jag till min bästa vän och hälsa på, det var hela tre dagar sen jag umgicks med henne. Vanligtvis träffas vi en gång per dag, eftersom vi bara bor fem minuter ifrån varandra.


Mer än så här hade jag inte på hjärtat just nu. Önskar er en trevlig dag alla! :)

Kram på er

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7
8
9
10
11
12 13
14
15 16
17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Allt mellan himmel & jord med Blogkeen
Följ Allt mellan himmel & jord med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se